Jag var på Kungliga Operan igen i helgen. Den här gången var det lite mer lättsamt: Don Giovanni.

Välkänd historia. Det kändes ibland lite som buskis och sängkammarfars, fast med musik av Mozart.

Inget pretentiöst djup, skrev en recensent och det stämde.

Finast var det när Don Giovanni (Ola Eliasson) satte sig alldeles ensam på scenkanten, spelade mandolin och sjöng arian ”Deh vieni alla finestra”. Jag såg flera i orkesterdiket som applåderade.

Vad mera? Horace var där. Liv saknades.