Blyerts och blad

A propos Trumps uttalande på måndagmorgonen om läget i kriget (Trump hade på känt manér staplat hot, lögner och smaklösheter på varandra), skrev Göran Rosenberg så här (på Facebook):

”Den galne kungen med kärnvapen har vaknat. Läs, och ömsom ta er för pannan, ömsom ta betäckning. Den här mannen är inkapabel till vad som helst.”

Så kände jag också.

När Trump lämnade presidentskapet förra gången (motvilligt och efter att ha försökt sig på en statskupp), fick han höra vilken tur det var att han under sin presidentperiod hade omgett sig med vuxna och kloka människor.

När han sedan åter blev vald ville han inte göra om misstaget. Han såg till att omge sig med obrottsligt lojala personer, och ofta sådana som helt saknade för uppgiften nödvändiga meriter.

Det verkar nu i hans närhet inte finnas några motkrafter mot Trumps gränslösa hybris, och han har en trogen MAGA-rörelse som accepterar allt som han säger och gör.

Som han sa i sin första valkampanj: ”Jag skulle kunna stå på Fifth Avenue och skjuta någon utan att förlora sympatisörer”.

Visst har jag alltid vetat att det finns personer som är lögnaktiga, manipulativa och som helt saknar empati … sådana som brukar kallas psykopater.

Men att världens mäktigaste person, överbefälhavare för den största militärmakt (inklusive kärnvapen) som någon stat någonsin har haft innehar dessa egenskaper (och att han dessutom är nyckfull) … det gör mig rädd.

Det var den amerikanske författaren William S Burroughs som sa det: ”We must all face the fact that our leaders are certifiably insane or worse”

… eller borde i alla fall göra det.

Trump har visserligen backat från sitt ultimatum och tänker åtminstone inte den här veckan förstöra livsviktig infrastruktur i Iran (vilket skulle vara ett uppenbart krigsbrott om någon nu skulle bry sig om det).

Iran hade ju hotat med att – om så skedde – förstöra gulfstaternas avsaltningsanläggningar, vilket hade kunnat leda till en humanitär katastrof.

Så man får väl för stunden vara tacksam.

Samtidigt skickar USA ytterligare militärer till området, så det mest sannolika verkar väl vara att konflikten ytterligare kommer att eskalera.

Trump vill att Iran ska kapitulera, eftersom han hävdar att de militärt har besegrats. Men han sitter ju inte med trumf på hand. Det är som att han inte vill inse det som andra ser.

Nämligen att Iran kontrollerar vattenvägen ut ur Persiska Viken och har kapacitet att omintetgöra decenniers framsteg i gulfstaterna, med oöverskådliga konsekvenser för världsekonomin.

Förhoppningen man kan ha är det som brukar kallas för TACO, dvs. Trump always chickens out, men hans ego kommer kanske inte att tillåta det den här gången.

Efter att ha blivit attackerade två gånger av USA mitt under pågående förhandlingar litar Iran heller inte det minsta på USA, så de kommer knappast att spela med den här gången i Trumps teater.

Utomordentligt farligt läge för hela världen och det huvudsakliga skälet till det är USA:s och Israels militär anfall … att det kunde hända beror på amerikanarna ville ha en impulsiv knäppgök som president.

Det land som tjänar mest på kriget är förstås Ryssland. USA:s sanktioner på rysk olja har hävts samtidigt som landet nu får mycket bättre betalt för all sin olja.

Och, som om inte det var nog illa, går de bomber och kanoner som Ukraina skulle ha behövt för sitt försvar nu åt i snabb takt i Mellanöstern.

Och krigen fortsätter i Mellanöstern.

Man kan väl till att börja med konstatera att det är synd att världen inte har kommit längre när det gäller att göra sig av med beroendet av fossila bränslen.

Irans regim är vidrig och har förmodligen stöd av en väldigt liten del av befolkningen (hört experter som gissar på 15-20%), men regimen är välorganiserad. Den verkar också (till skillnad från Trumps USA) vara ganska förutsägbar.

Till att börja med var USA:s angrepp uppenbarligen ”a war of choice”. Det fanns inget omedelbart hot från Iran mot USA, utan Trump lät sig övertalas av Israel.

Men frågan är om inte läget har förändrats.

Trump skulle nu kunna deklarera att han har vunnit (STÖRRE ÄN NÅGON NÅGONSIN HAR VUNNIT NÅGOT FÖRUT). Iran skulle i så fall på sina ställen vara sönderbombat och militärt försvagat, men geopolitiskt skulle regimen stå starkare än tidigare.

Alla skulle då veta att Iran närsomhelst skulle kunna stänga av Hormuzsundet och sätta skräck både i staterna runt Persiska viken (USA:s allierade) och världssamfundet i stort.

För att undvika detta och för att få till stånd en regimförändring blir då alternativet att sätta in markstyrkor mot Iran, och då kan vi nog räkna med många år av stridigheter. Med många döda och oviss utgång.

Trump gick till val på att inte upprepa misstagen från Irak, Libyen och Afghanistan, men genom att låta sig styras av Israel och den mäktiga Israel-lobbyn har han hamnat i en rävsax.

Om en stormakt som USA slåss mot en långt sämre militärt utrustad motståndare (som Iran) kommer det att betraktas som en förlust ifall USA inte vinner. Och den militärt svagare motståndaren (Iran) kommer att betrakta det som en vinst ifall den inte förlorar.

Jag är verkligen ingen expert på sånt här men alternativen – som jag ser det – verkar nu vara att USA antingen (som de har för vana att göra) går in med ”boots on the ground” eller att vi hamnar i en situation där Iran påtagligt stärker sin geopolitiska position.

Jag hoppas verkligen att det någonstans ska uppenbaras ytterligare några alternativ.