Mr and Mrs

Publicerat den juli 5, 2026 av bengtjacobsson

Maria och jag gifte oss förra lördagen. Det blev precis en sån fin ceremoni som vi hade önskat oss. Själva vigselakten skedde i grönskan utanför Stabby Prästgård i Uppsala.

Innan utbytet av löften sjöng mina fyra gullisar till barnbarn – Flora, Olof, Albin och Arthur – Idas sommarvisa, och Marias pappa Sture läste Kärlekens lov från Korintierbrevet.

Och sedan blev det bubbel och middag för brudpar och gäster … min och Marias närmaste familj var på plats, så vi var ett 20-tal.

Allt blev perfekt (och enligt plan) … snygg brud … lagom många och föredömligt korta tal (påbud om detta hade utgått) … mycket god mat (tack Triller!) … överdådigt med blommor och grönska (både ute och inne) … och småttingarna kunde när de så ville springa ute i trädgården och sparka boll.

Fina presenter fick vi: bland annat en låt av Fredrik och Lotta, en tavla av Sture, en Norrköpings- och Kolmårdenstur av mina barn och barnbarn och ett fotoalbum från evenemanget av Gustav.

Som kronan på verkat – helt oplanerat – fick vi efter middagen påhälsning av en manskör från Västgöta Nation som sjöng fint och stämningsfullt. Kören var anlitad för en fest i grannhuset, men var inte nödbedda utan musicerade också gärna för oss.

En minnesvärd dag och kväll. Det blev kanske lite väl lång betänketid det här, men efter att ha levt tillsammans i 15 år är vi nu i alla fall ett äkta par.

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Fields of gold

Publicerat den juni 25, 2026 av bengtjacobsson

Uppsala är lite sömnigt så här års.

Det är lågvatten i Fyrisån, och som vanligt förväntansfulla köer utanför Joey’s Gelato nedanför Slottet.

Men det händer förstås en del.

På Bror Hjorths hus pågår en utställning med tavlor av Primus Mortimer Pettersson, en svensk naivist som tillbringade större delen av sitt liv på Frösö sjukhus för mental ohälsa.

Jag hade aldrig hört talas om Primus förut, men utställningen är sevärd (den har också fått uppskattande recensioner).

Och man kan gå på konserter i Botaniska Trädgården i veckan med Magnus Uggla, The Arc och – på lördag och som kronan på verket – Sting.

För oss har det blivit mycket firande på sistone.

Traditionellt midsommarfirande i Lina utanför Södertälje i förra helgen (med femkamp och Tilias jordgubbstårta) och i veckan var det fint 85-årskalas för Marias pappa Sture på Krusenberg Herrgård.

Och på lördag gifter vi oss, Maria och jag. Det blir vigsel utomhus och sedan fest för den närmaste släkten. En bättre start på sommaren kan man inte få.

Vi missar Sting förstås, men vi kan ju lyssna på hans låtar:

”I never made promises lightly/And there have been some that I’ve broken/But I swear in the days still left/We’ll walk in fields of gold/We’ll walk in fields of gold”

 

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Lämna en kommentar

Lyssna på Bob Dylan

Publicerat den maj 27, 2026 av bengtjacobsson

Vi var på en mycket trevligt samkväm i förra veckan (på Kulturoasen i Uppsala) med en kollega: professorn i musikvetenskap Lars Berglund.

Lars, som har en bakgrund som rockbasist och taxichaffis, har skrivit en intressant (och medialt uppmärksammad) bok som heter ”Lyssna på Bob Dylan”.

Boken kom ut lagom till bardens 85-års dag.

Jag lärde känna Lars när vi båda satt i Ämnesrådet på Vetenskapsrådet. Jag visste att han hade breda kulturella intressen, men inte att han höll på att skriva en bok om Bob Dylan.

Boken är mycket läsvärd, åtminstone om man som jag har lyssnat på Dylan ända sedan de tidiga skivorna i början av 1960-talet.

Mina favoriter är albumen Highway 61 Revisited (1965), Blonde on Blonde (1966) och Blood on the Tracks (1975), men han har skrivit så mycket som är bra. Också på senare tid. Albumet Modern Times (2006) är en favorit.

60-talet var visserligen mer Beatles än Dylan för mig. Men jag var alltid fascinerad av Dylans texter. Långt ifrån alltid begrep jag dem, men det lät så djäkla bra.

När jag var i London en sommarvecka under gymnasietiden köpte jag också en gul bok med alla Dylans texter och teckningar, ända fram till albumet New Morning (1970).

Jag hittar den nu i bokhyllan men den har, märker jag nu, fallit sönder i 466 lösa blad.

Lars hade förstås också den där gula boken.

 

Publicerat i Dikter, Kultur | Lämna en kommentar

Slottners svada

Publicerat den maj 23, 2026 av bengtjacobsson

Jag pratade i veckan på en konferens för högre tjänstemän i staten. På Münchenbryggeriet i Stockholm, med magnifik utsikt över Riddarfjärden.

Det var ca 300 på plats vid denna så kallade alumnikonferens.

Några av de större statliga myndigheterna har gått samman om kvalificerade utbildningar för sina anställda, och det är utbildningar som har pågått under ganska många år nu. Så det finns många alumner.

Det är en typ av utbildning som borde erbjudas till alla tjänstemän i staten, men regeringar (oavsett kulör) har aldrig varit intresserad av att skjuta till medel för sådant.

Själv pratade jag om Förvaltningspolitiken: från 60-talets programbudgetering till Tidö-regeringens. Men en kritisk udd mot det som den nuvarande regeringen håller på med.

Inledde konferensen gjorde civilminister Erik Slottner som är ansvarig i regeringen för förvaltningspolitiken. Hans anförande föll inte i god jord.

Slottner improviserade, men med hjälp av sina invanda talepunkter. Lite nonchalant att inte förbereda sig lite bättre. Han har ju ett helt gäng politiskt sakkunniga som skulle kunna skriva ett tal åt honom.

Han pratade om att slå samman myndigheter, om upphandling men mest om AI. Inom AI ska ju Sverige vara bland de tio bästa i världen, och förvaltningen ska vara bäst i världen.

Ministern sa också att riktlinjerna för ledarskap inom staten ska vara mod, eftertanke och integritet. Det lät som att tjänstemän ska handla först (modigt) och tänka lite senare (eftertanke), vilket ju förstås passar väl med en del av regeringens politik.

Åhörarna hade nog gärna velat veta mera den bristande tillit gentemot förvaltningen som flera ministrar har givit uttryck för och den låga takhöjd som tycks finnas på flera av de statliga myndigheterna.

Många sådana frågor kom sedan upp i senare programpunkter (bland annat i min) och vid diskussionerna under konferensen.

Men då hade civilminister Slottner redan hastat vidare till nästa (gissar jag) lika oförberedda framträdande.

 

Publicerat i Forskning, Politik | Lämna en kommentar

Fågelrapport

Publicerat den april 20, 2026 av bengtjacobsson

Hur är läget när det gäller fåglarna i Uppsala, tänker ni. Jodå, en del flyttfåglar har kommit tillbaka från sina vinterkvarter.

Vi promenerade igår Stadsskogen och en bit ut i Hågadalen. Bofinkar, rödhakar, starar och taltrastar har hörts ett tag, men lite nytt var det.

Bergfink, gärdsmyg, svarthätta och, för första gången i år, kungsfågel.

Och ute i Hågadalen sjöng lärkorna. Det var ett tag sedan vi gick där, så lärkorna kanske har varit på plats ett tag.

Jag hoppas på fint väder den kommande tiden. Snart är svalor och sångare här och lite längre fram gök och näktergal.

Fågelårets höjdpunkt är när tornseglarna börjar väsnas i trädgården. Tornseglarna brukar ses och höras första gången någon vecka in i maj.

Då har de flugit oavbrutet i ett par månader från södra Afrika och hit. I månadsskiftet juli-augusti ger de sig sedan av igen på sin långa resa söderut.

Underbart är kort, alldeles för kort.

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Magnolia

Publicerat den april 17, 2026 av bengtjacobsson

Jag har varit ett par dagar i Södern, för att hälsa på Olof och Albin (och Linnea och Anton) i Malmö, men också för ett seminarium på Lunds universitet.

Lund var verkligen superfint. Det som grönskar och blommar var väl sisådär 2 veckor tidigare än hos oss i Uppsala. Magnolian blommade!

Och det blev ett väldigt bra seminarium hos förvaltningsforskarna (statsvetarna) på Lunds universitet. Det var akademin när den är som bäst.

I Malmö gjorde vi lite av varje. Vi spelade fotboll på gräsplanen i Varvsparken, läste böcker och kollade (obegripliga) grejer på TV:n. Och så följde jag Albin till och från förskolan.

Olof går i skolan, så han går själv. Jag fick som kvällssaga läsa Tintin i Tibet för honom. Jag läste ut hela och upptäckte lite för sent att Olof för längesedan hade somnat.

Och så fick jag om nätterna dela rum med professor Ozzie, som är kidsens nya hamster.

Anton och Linnea har nyligen varit i Spanien, så det blev också apero med lite vermouth ifrån Baskien. Nu på tåget tillbaka mot Uppsala.

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Thunder Road

Publicerat den april 15, 2026 av bengtjacobsson

Det går liksom inte att ta paus från den globala politiken.

Israel gör som de alltid gör, dvs. bombar sina grannar. Och Trump och lismarna runt omkring honom försöker hitta sätt att ta sig ur den röra som de har manövrerat sig in i vid Persiska Viken.

Kanske har trumpianerna insett att de visserligen kunde starta ett nytt krig mot Iran, men att de har mindre makt över när kriget ska vara över.

Det är förunderligt när företrädarna för den islamiska republiken Iran (som är en religiös diktatur) framstår som logiskt resonerande och förutsägbara, samtidigt som trumpianismen i Washington kännetecknas av en slags mix av nyckfull arrogans och sakral kult.

Den AI-genererade bild på Trump föreställande Jesus (omgiven av stridsflyg) som presidenten tidigare i veckan la ut på sig själv (på Truth Social) är bara ytterligare ett exempel på att han är vansinnig.

Så det går inte att komma undan från den globala politiken. Vi gjorde i alla fall ett försök igår och lyssnade på Amanda Bergman på Katalin i Uppsala.

Låtar från hennes senaste album embraced for a second as we die har spelats ofta hemma hos oss på senare tid. Och hon (och hennes band) gjorde ingen besviken igår.

Jag var dock lite orolig ett tag eftersom hon redan hade spelat sina mest kända låtar när det var dags för extranummer. Mycket överraskande (åtminstone för mig) var då att hon rundade av konserten med en fin version av Springsteens Thunder Road.

”… Well now, I’m no hero, that’s understoodAll the redemption I can offer, girl, is beneath this dirty hoodWith a chance to make it good somehowHey, what else can we do now?

Except roll down the windowAnd let the wind blow back your hairWell, the night’s busting openThese two lanes will take us anywhereWe got one last chance to make it realTo trade in these wings on some wheelsClimb in back, heaven’s waiting down on the tracks

Oh, come take my handWe’re riding out tonight to case the promised landOh, Thunder Road, oh, Thunder RoadOh, Thunder Road …”

 

Publicerat i Kultur, Politik, Varjehanda | Lämna en kommentar

Szymborska

Publicerat den april 8, 2026 av bengtjacobsson

Vi tillbringar några aprildagar i Krakow i södra Polen.

Och gör sånt som turister gör: förundras i Mariakyrkan, imponeras av den gamla stadskärnan och promenerar runt i de judiska kvarteren i Kazimierz.

Krakow är Wislawa Szymborskas stad, poeten som fick Nobelpriset 1996. Hon som bland annat skrev den vackra dikten om Vermeers målning:

”Så länge kvinnan där på
Rijksmuseum
samlad, i målad tystnad,
dag efter dag häller
mjölken ur kannan i bunken
förtjänar inte Världen
världens undergång.”

Och världen går förhoppningsvis inte under nu heller.

Publicerat i Dikter, Kultur, Varjehanda | Lämna en kommentar

Jesus Christ Superstar

Publicerat den april 3, 2026 av bengtjacobsson

Det finns många som påstår att allt numera förändras i allt snabbare takt och att det som idag är aktuellt snart kommer att vara passé.

Kanske stämmer det för vissa fenomen (särskilt i den digitala världen och det är förstås nog så viktigt), men annars slås man väl lika ofta av att det är så lite som förändras.

1960-talet lever till exempel vidare. Igår kväll satt vi (bl.a. en gen Z-person) i köket och spelade Beatles och Fleetwood Mac. USA vill återigen bomba civilisationer till stenåldern (på 1960-talet var det Vietnam, nu är det Iran).

När jag var åtta år – det var i början av 1960-talet – visades på långfredagen en fruktansvärt usel svartvit film om Jesu lidande. Den hette Golgata och hade regisserats av Julien Duvivier ett trettital år dessförinnan.

Jag tittade på den. Det var långfredag så vad skulle jag göra? Man fick absolut inte ägna sig åt något som kunde ses som lustfyllt (exempelvis spela fotboll). Allt i samhället var stängt och i TV visades enbart religiösa program.

Men åren därpå hände något. I slutet av 1960-talet, faktiskt enbart några år efter det att jag hade ”tvingats” att se Golgata-filmen den där långfredagen, lanserades en rockopera baserad på samma historia.

Jesus Christ Superstar, Tim Rice och Andrew Lloyd Webbers musikal (nog ett bättre namn än rockopera) hade premiär 1970 i London, blev film och kom under de följande åren att sättas upp oräkneliga gånger.

Det var många som reagerade på hur Jesus sista dagar gestaltades: Jesus var lite för mycket vanlig människa, Judas var alltför sympatisk och det antyddes att Maria Magdalena hade haft en fysisk relation med Jesus.

Och så slutade allt med korsfästelsen, vilket var svårt att acceptera för de bibeltrogna. Så visst kom det kritik, men – och det var det stora –  det hade ändå blivit möjligt att göra musikal av Golgata.

Den som spelade (och sjöng) Jesus var dessutom Deep Purples sångare Ian Gillan, bara det …

1960-talet var en tid av dramatisk social och kulturell omvälvning. För oss som växte upp förändrades världen totalt. Perioden mellan Golgata-filmen och Jesus Christ Superstar var (för mig) enbart åtta år.

Jag tror inte på den där idén om att allt förändras i allt snabbare takt, men under vissa tider kan allt förändras. Som någon sa: ”There are decades when nothing happens and there are weeks when decades happen”.

Mycket är sig likt idag. SvT visar till exempel filmen Jesus Christ Superstar från 1973.

Glad påsk!

PS  Bilden ovan är från dagens promenad i Botaniska Trädgården. Den gulblommiga växten är en Manchurisk Forsythia, och blommar som synes på bar kvist.

 

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Lämna en kommentar

Säga vad man vill om rymden, men brådskar gör den fan inte.

Publicerat den april 1, 2026 av bengtjacobsson

Det där landet i väster ska nu återigen skicka upp människor mot månen. Tydligen pågår det en kapplöpning med Kina.

Den första månlandningen inträffade för mer än ett halvt sekel sedan, så det borde rent tekniskt vara en baggis.

Jag kom i alla fall att tänka på denna Rocky-strip (favorit i repris).

Rocky sitter med Igge och dricker öl. Så här går konversationen (mest är det som vanligt en monolog):

Rocky: ”Finns det ingen Stephen Hawking eller Einstein som jobbar på nåt som vi faktiskt skulle ha nytta av? De där supersmarta är bara intresserade av det oändligt stora eller oändligt lilla”

”Men hallå! Kan de inte slänga ett getöga på oss som är här mittemellan? Här finns också problem att lösa! De kan väl fnula på rymden på sin fritid? Vi har en del mer brådskande ärenden!”

”Det är fan oansvarigt av honom att dilla med rymden när vi är sju miljarder morons som inte vet vad fan vi håller på med! Säga vad man vill om rymden, men brådskar gör den fan inte.”

”‘With great power comes great responsibility! John F. Kennedy. Eller om det var Stålmannen …?’”

Igge: ”Jag googlar!”

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar