Nyårsdagen

Så blev det ett nytt år.

Nyårsdagen … det är väl då som man kollar på backhoppning från Garmisch Partenkirchen, kommenterad av Sven Plex Pettersson.

Fast inte i år. Plex har varit död i ett knappt decennium, och ingen människa är väl längre intresserad av backhoppning.

Jag och Maria tog oss en lång promenad genom ett ganska tomt Uppsala. Det var skräpigt på marken efter gårdagskvällens nyårsfirande.

Sedan gjorde vi en fond på räkskalen som blev över från gårdagskvällen. Fisksoppa till middag.

Alla är djäkligt trötta på coronan.

Pressen attackerar ministrar som har gjort sig ärenden på stan. Visserligen har dessa – vad man kan förstå – alls inte underlåtit att hålla avstånd. Men kanske borde de ha anlitat andra för sina ärenden.

Jag vet inte … det känns väl som att de allra flesta av oss – inklusive landets politiker – kämpar på i ovissheten och gör det som vi tror är klokast.

Årets bästa nyhet är förstås att vaccin är på väg ut till medborgarna.

Framåt senvåren blir det förhoppningsvis möjligt att träffa barn, barnbarn, kollegor och vänner lite mer som vanligt igen.

Hörni … gott nytt år!

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Skumtomtar och öl

Så blev det jul detta nådens år 2020.

Arbetsåret blev väl inte som det var tänkt. En hel del inställda seminarier, fast en del blev också av (om än digitalt). Två kurser för studenter pågår, och avslutas i januari. Båda via Zoom.

Det största som hände var att familjen utvidgades med ett nytt barnbarn: Albin föddes i början av september. Jag hann hälsa på honom (och Olof, Linnea och Micke) innan den andra coronavågen gjorde sig påmind.

Det har varit skönt att inte behöva pendla, men jag saknar ändå både tågresorna och (särskilt) att träffa kollegorna på kontoret. Det sker så mycket viktigt i de organisatoriska mellanrummen.

Nu är det i alla fall helg.

Maria och jag är väl förberedda: julklapparna ivägskickade, granen glittrar, laxen snart färdiggravad och Jansson har lämnat ugnen. Hälften av skumtomtarna har redan gått åt (trots att Maria  inte äter sådana).

Inte blir det en vanlig jul, men så måste det tyvärr bli. Önskar er alla sköna helger, och att ni alla gör det ni ska.

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Allsvenskan 1931-1947

Idag var det undervisning. Jag och Noomi Weinryb har en doktorandkurs om Institutions and Organizations.

25 doktorander från lärosäten runt om i landet deltar. Många olika samhällsvetenskapliga ämnen är representerade.

Allt sker digitalt, vilket förstås är lite synd. Men det har det goda med sig att deltagarna inte behöver ta sig till Campus Flemingsberg, utan kan sitta hemma i sina favoritfåtöljer.

Idag var ett av temana historisk institutionalism, och vi diskuterade bland annat betydelsen av stigberoenden (path dependencies).

Bilden ovan visades av kollegan Apostolis Papakostas (han är professor i sociologi på Södertörn). Den visar allsvenska seriesegrare mellan 1931 och 1947.

Klicka på bilden så blir texten läsbar, och ni kan dessutom se Apostolis.

Apostolis poäng var att det där visserligen är mycket länge sedan, men att det ungefär är samma lag då som nu som är i topp. De flesta sociala processer kännetecknas av trögheter.

Om det ändå vore lite mer så. Fyra av de där åren (bland annat de tre sista) vann ju IFK Norrköping serien.

 

Publicerat i Forskning, Idrott, Varjehanda | Lämna en kommentar

Procent av vad …

Först det självklara: att gamla inte får en ordentlig medicinsk bedömning är förfärligt, och ett lagbrott.

Jag ska ta upp något i IVO:s presentation som jag reagerade emot (men som möjligen i sammanhanget kan ses som en smula perifert).

Så här skriver Inspektionen för vård och omsorg (IVO) i sitt pressmeddelande:

”Utifrån den granskning av journaler som IVO genomfört så har ungefär en femtedel av personerna på äldreboendena inte fått någon individuell läkarbedömning.”

Många hakade på … 20%.

Dagens Nyheter skrev att ”ungefär var femte person som antingen haft eller misstänks ha haft covid-19 på de undersökta äldreboendena, inte har fått någon individuell läkarbedömning”.

Men är det så? Hur ska man tolka undersökningen?

IVO undersökte journaler i fall där det hade kommit in anmälningar, och kom då fram till att det – bland dessa – var en femtedel som inte hade fått någon individuell vårdbedömning av läkare.

Illa nog, men det är knappast så att ”en femtedel av personerna på äldreboendena inte fått någon individuell läkarbedömning”.

De journaler som undersöktes var ju sådana där det redan fanns en misstanke om att allt inte stod rätt till.

Det är lite skillnad om brister finns på 20% av sådana boenden där det redan finns en misstanke om missförhållanden, eller om brister finns på 20% av samtliga boenden.

 

Publicerat i Media, Politik | Lämna en kommentar

Corona och tilliten

Solen går ner kl 15 (om den alls har synts till), och alla är väldigt trötta på coronan.

I pressen diskuteras mest munskydd, men det känns väl mest (som Oisín Cantwell) skrev i Aftonbladet) att debatten om munskydd håller på att tråka ihjäl oss.

Dagens Nyheter försöker – precis som i våras –  mobilisera mot regeringens coronahantering, men lyckas ganska dåligt.

Studier som har gjorts visar att tilltron till Folkhälsomyndigheten fortsatt är mycket hög.

Enligt Kantar Sifo, som på uppdrag av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) mäter upplevt förtroende, har nu på senhösten nästan 3 av 4 svenskar (72%) högt förtroende för myndigheten. Så har det varit ända sedan i våras.

Förtroendet för regeringen var i slutet av oktober 44%, medan förtroendet för den politiska oppositionen låg på 22%. Förtroendet för medierna hamnade på 27%.

Medborgarna litar således lite mer på medierna än på Ulf Kristersson. De litar betydligt mer på regeringen än på oppositionen.

Och de litar mer på Folkhälsomyndigheten än på några andra (med undantag för sjukvården som har högst förtroende av alla).

Jag känner igen mig. Jag litar också på myndigheten. Inte för att jag tror att den i alla lägen hamnar rätt, men nog för det mesta.

Företrädare för myndigheten tvingas ständigt svara på frågor om vad den föreslår och varför. Alla är inte nöjda med svaren, men vi kan väl alla vara en smula stolta över öppenheten.

För många framstår nog myndigheten som den vuxne i rummet.

 

Publicerat i Media, Varjehanda | Lämna en kommentar

Hybridseminarium

Det är ganska mycket undervisning just nu för mig … och allting via Zoom.

Men idag var jag med på något annat: ett hybridseminarium. Så kallas det när några finns på plats, samtidigt som andra finns med digitalt.

Ett par av mina närmaste kollegor har skrivit ett utkast till en forskningsansökan – den handlar om Regeringskansliet i ett nytt politiskt landskap – som de ville ha synpunkter på.

Så vi var ett 25-tal såväl forskare som praktiker som försökte ge goda råd om hur utkastet skulle kunna transformeras till en oemotståndlig ansökan.

7-8 stycken fanns på plats, och de satt (som synes) med ordentligt mellanrum. Vi andra satt i Malmö, Uppsala, Göteborg, Västra Ämtervik, på Österlen och kanske på en del andra ställen.

Själva seminariet fungerade ganska väl, men jag saknade verkligen eftersnacket.

 

Publicerat i Forskning | Lämna en kommentar

Thanks for asking!

Autocorrect ställer till det ibland …

Jag fick nyligen ett mail från en tidskriftsredaktör som vänligt frågade ifall jag ville recensera en nyutkommen bok.

Jag svarade – i något förkortad form – så här:

”Unfortunately, I will not be able to review this book.

Thanks for Askungen!”

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

New kid in town

Visst ska man försöka undvika obefogade resor.

Att hälsa lille Albin välkommen till världen är dock inte en sådan. Så det fick bli att boka tågbiljett ner till Malmö.

Albin har hunnit att bli tre veckor och är den finaste parvel som man kan tänka sig … ett litet mirakel.

Olof, som är två och ett halvt, visade glatt upp sin lillebror, men var annars mest intresserad av att morfar byggde tågbanor och följde med ut till lekparken.

Att hålla reda på två småttingar är inte enbart en dans på rosor, men vilka är bättre att hantera detta än de finaste föräldrarna Linnea och Micke.

Tänka sig att jag nu både har tre barn och tre barnbarn … en hel liten klan att hålla reda på.

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Ikaros och gossen Gråsten

Efter att ha läst 73 (förträffliga) dikter om Ikaros
önskar jag lägga ett ord för hans lantlige kusin,
gossen Gråsten, kvarlämnad på ängen.
Jag talar också på en grästuvas vägnar
som åtnjuter skugga och vindskydd.

Efter att ha läst 73 dikter om flykt och om vingar
önskar jag frambära min hyllning till fotsulan,
den nedåtvända själen, konsten att stanna
och att äga tyngd – såsom gossen Gråsten
eller hans syster, hemmadottern fröken Granbuske
som glanslöst men evigt grönskar.

/Werner Aspenström

 

Publicerat i Dikter | Lämna en kommentar

Välfärdens organisering

Dagens Nyheter skriver idag om behovet av ett etiskt regelverk inom välfärden (sjukvården, äldrevården och skolan).

Etiska regler ska se till att marknadsaktörer inte beter sig som marknadsaktörer kan förväntas bete sig.

Ett exempel som lyfts fram är företaget Kry som strävar efter att lista patienter med relativt begränsat vårdbehov. Lyckas de med det tvingas vårdcentraler där många patienter med stort sjukvårdsbehov är listade att skära ned.

Ett annat exempel är skolor som strävar efter att locka till sig elever som kommer från understödjande socioekonomiska miljöer, och som väljer bort barn som är mer resurskrävande.

Dagens Nyheter skriver idag att dessa aktörer beter sig som barn som utnyttjar kryphål, och inte ser till allmänintresset. De utnyttjar konstigheter i systemet till sin egen fördel.

Att kunna välja sina kunder har dock alltid varit ett framgångsrecept för företag.

Lika gärna som att kalla Kry och andra för oansvariga barn, skulle man kunna beskriva dem som innovativa entreprenörer.

Man kan måhända uppröras över att företag strävar efter att tjäna så mycket pengar som möjligt inom ramen för de regelverk som finns. Men inte borde någon bli förvånad.

Välfärden är nämligen organiserad på sätt som premierar sådana beteenden.

Det är inte dålig uppfostran som är problemet, utan en naiv organisering och reglering av välfärden.

Publicerat i Forskning, Politik | Lämna en kommentar