EM är slut

screenshot-2021-06-24-at-17.10.04EM är slut, och det har spelats riktigt bra fotboll. Hög nivå på flera lag.

Finalen blev ett drama med Englands tidiga mål. Italien åt sig gradvis in i matchen, och tog över i andra halvlek.

Kanske borde Southgate ha vågat lite mera (åtminstone bytt in Grealish lite tidigare), men det är lätt att säga.

Southgate kommer nämligen samtidigt att få kritik för att han vågade för mycket när han lät ungdomarna Sancho och Saka ta avgörande straffar.

Italien är värdiga mästare, och har spelat den roligaste fotbollen. Men det är verkligen små marginaler, och allt hade kunnat gå annorlunda.

Finalen var ett drama, men den bästa matchen var den mellan Spanien och Italien. Sverige gjorde en ok insats. Största besvikelsen: Frankrike. Snyggaste målet: Modric mot Skottland.

Nästa stora mästerskap är VM, som spelas november och december 2022 i – av alla märkliga platser – Qatar.

Mitt all star team:

Donnarumma

Walker Kjaer Bonucci Spinnazola

Pedri Jorginho Forsberg

Sterling Chiesa Olmo

Nu ett tag är det Allsvenskan som gäller. IFK har två raka segrar efter sommaruppehållet, så det kanske kan bli en kul höst.

Publicerat i Idrott | Lämna en kommentar

Semifinaler

screenshot-2021-06-24-at-17.10.04Bara tre matcher kvar i EM.

Det har verkligen inte varit ett ”level playing field”. Tre av semifinalisterna har spelat de flesta av sina matcher på hemmaplan.

England har den största fördelen eftersom såväl semifinaler som final spelas på Wembley.

Vi får väl se om fotbollen kommer hem, som engelsmännen brukar uttrycka det.

England har aldrig vunnit EM och enbart ett VM. Det var på hemmaplan och de hade nog inte vunnit det om VAR hade funnits.

VAR är det bästa som har hänt fotbollen på länge. Tänk nu bara om man också kunde göra som i handboll: stanna klockan vid skador och byten.

För resten borde fjärdedomaren kunna sköta alla byten, utan något avbrott i spelet.

Mitt All Star team (så här långt):

Donnarumma

Walker Kjaer Bonucci Spinnazola

Verratti Pogba Forsberg

Sterling Ronaldo Insigne

Publicerat i Idrott | Lämna en kommentar

Espresso

IMG_2220Tillbaka i Uppsala … espresso i Rosendal.

Kom att tänka på Tranströmers dikt Espresso, från diktsamlingen Den halvfärdiga himlen (1962).

Det svarta kaffet på uteserveringen
med stolar och bord granna som insekter.

Det är dyrbara uppfångade droppar
fyllda med samma styrka som Ja och Nej.

Det bärs fram ur dunkla kaféer
och ser in i solen utan att blinka:

I dagsljuset en punkt av välgörande svart
som snabbt flyter ut i en blek gäst.

Det liknar dropparna av svart djupsinne
som ibland fångas upp av själen,

som ger en välgörande stöt: Gå!
Inspiration att öppna ögonen

Publicerat i Dikter, Kultur, Varjehanda | Lämna en kommentar

Road trip: Dalarna och Hälsingland

IMG_2138Det är skönt att kunna åka iväg några dagar direkt efter det att man har lagt jobbet åt sidan.

Vi tog vägen över Sala och Hedemora upp till Siljan och Orsasjön, och tillbringade några dagar i den krater som bildades efter ett meteoritnedslag för sisådär 365 miljoner år sedan.

Zornsommar i år (se tidigare blogginlägg), så ett besök på Zorngården och Zornmuséet i Mora var givet.

Vi bodde några dagar i Fryksås fäbod, med underbar utsikt över Orsasjön. Vi åkte runt Siljan och fick ofta en slags ”vykortskänsla” (se bilden från Siljansnäs … nej, det är inget vykort från 1960-talet).

Sedan drog vi österut till Hälsingland och kollade älvar och stora gårdar. Vi bodde i en Hälsingegård i Arbrå, så man kan väl säga att vi har bott i kulturen.

Lite intryck från resan:

Bäst kultur: det är förstås Zorn och Zorngården. Väldigt intressant rundvandring i Anders och Emmas hem i Mora.

Fascinerande kulturarv: Fryksås fäbod. Idag är Fryksås något annat (fritidshus), men på plats är det lätt att föreställa sig tiden då det här var en fäbod dit djuren togs under några månader för att beta.

Mest förbjuden kultur: Skattungbyn har en fantastisk utsikt norrut över Orsa Finnmark, men tycks mest känd för att porrfilmen Fäbodjäntan en gång spelades in där. Byborna välkomnade till att börja med filmteamet i tron att filmen skulle föreviga det lokala kulturarvet.

Udda kulturarv: I Skattungbyn finns också ett baptistkapell från 1851, tydligen Sveriges äldsta i bruk varande frikyrkokapell. Eftersom det var förbjudet att utmana den svenska kyrkan vid den tiden, uppfördes kapellet lite bortom allfartsvägarna.

Godaste mat: Creperiet i Järvsö, kanske i konkurrens med Fryksås Hotell & Gestgifveri (som faktiskt serverade björncarpaccio).

Skönaste bad: Skattungen anser Maria och hon är expert på badsjöar (jag hade tyvärr glömt badkläderna hemma).

Bästa promenadväg: Stigen runt kyrkön i Järvsö (Jarse, som lokalbefolkningen tydligen säger) … men kanske påverkas bedömningen av samtidiga rapporter om att IFK höll på att slå MFF i fotbollen.

Jobbigaste låt att få på hjärnan: Hambostinta i kortkort (sång av Mona Wessman). Texten antyder att satsning på kulturella och kreativa näringar för att få fart på turismen också var aktuellt på 1960-talet.

Bästa fika: Superfin miljö på Rättfiket i Rättvik (vegofik), men vi gillade också det lilla fiket (Snitths Hantverksbageri) vid den nedlagda järnvägen i Furudal. Också ett plus för Wahlmans café i Hedemora.

IMG_2195Intressant kulturarv 2: Växbo Lin. Linneprodukter tillverkas. Välordnat, intressant och fin miljö att promenera i. Jag lyckades till och med att handla ett par linnegrejer (shopping är annars inte min bästa gren).

Iakttagelse: Så otroligt mycket större möda det läggs ned på att utveckla kulturmiljöer i Hälsingland (Hälsningsgårdarna och Växbo Lin) jämfört med kulturmiljöer nära Uppsala (Ulva Kvarn och Gamla Uppsala). Kanske handlar det om EU-stöd?

Bästa vatten: Siljan och Orsasjön … eller så är det Voxnan och Ljusnan. Eller kanske – som på bilden uppe till vänster – Dalälven vid Gysinge.

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Lämna en kommentar

The game of the coffee houses

IMG_1625Det pågår ett EM i fotboll, och det är kanske inte så konstigt att det påverkar bloggen.

Jonathan Wilson är tvivelsutan en av de bästa när det gäller att skriva om spelet och dess historia.

I boken The names heard long ago beskriver han hur den moderna fotbollen skapades på caféerna i Budapest i början av 1900-talet.

Fotbollen kom från de brittiska öarna, och klubbarna där ansåg sig vara bäst, och var nog också det under ganska lång tid.

Men spelet – det vackra och effektiva spelet – vidareutvecklades i Centraleuropa, och spreds därifrån över världen.

Det är om den idéexporten som Wilsons bok handlar. Wilson pekar på kaffehusens betydelse, och det vill man ju gärna tro på.

I Storbritannien diskuterades fotboll stående på pubar med en pint i ena handen. Inte så i Budapest:

”In the coffee houses, the tendency was for customers to sit down at a table, and so it became possible to illustrate tactical arguments using the simple props of a cup, a spoon or a sugar bowl.”

När man väl började tänka systematiskt var steget inte långt till att börja rita diagram, något som länge ansågs vara galenskap i England.

I Ungern (och i viss utsträckning Österrike) föddes enligt Wilson den moderna fotbollen. Wilson berättar historien om tränare – på flykt undan nazism och kommunism – som spred idéerna i Europa och Sydamerika.

Fantastiska och detaljrika historier berättas: om Imre Hirschl, József Eisenhoffer, Bela Guttman, Lajos Czeizler och många andra.

Czeizler kom som tränare till IFK Norrköping på 1940-talet och gjorde klubben till Sveriges bästa. Han blev sedan tränare i bland annat AC Milan och Fiorentina.

Jag påmindes också om att IFK:s tränare under guldperioden i början av 1960-talet hette Vilmos Varszegi. Vilmos kom till Sverige som flykting efter Sovjets invasion av Ungern 1956.

IMG_1433Han ”upptäcktes” på ett flyktingläger i Söderköping av två poliser (Knut Nordahl och Einar Steen som båda spelade i IFK), och blev sedermera tränare i klubben.

Wilson berättar inte om Varszegi men om Czeizler, och om IFK:s legendariska resa till England 1946 med Czeizler som tränare och där man slog Charlton, Sheffield U och Newcastle.

Det var en bland flera påminnelser för britterna att deras sätt att spela hade blivit omodernt (ovan till vänster finns lite svenska tidningsrubriker från turnén).

Wilsons historia har trådar in i 1960-talet, men kulminerar ändå på något sätt i november 1953 när Ungern med det bästa landslaget i världen krossar England på Wembley med 6-3. Det kunde ha blivit mera (Ungern vann skottstatistiken med 35-5).

Engelsmännen började äntligen få upp ögonen för att eleverna hade blivit bättre än sina forna lärare, och att det fanns mycket att lära av den fotboll som spelades på kontinenten.

Efter storhetstiden vid 1950-talets början har Ungerns fotboll aldrig riktigt hämtat sig. Det berodde delvis på att så många efter 1950-talets glansperiod – precis som under 1930-talet – kände sig tvingade att lämna landet.

Spelsystemen har förändrats sedan 1950-talets början men ibland kan man också idag, enligt Wilson, känna igen den snabba och passningsinriktade fotboll som en gång tänktes ut på caféerna i Budapest:

”And in some precise through-ball, well-delivered pass or moment of improvisation, perhaps, when the game is at its most appealing, we hear still some strain of old Budapest, of the game of the coffee houses … of that most beautiful and tragic of footballing cultures.”

Publicerat i Idrott | Lämna en kommentar

Åttondelsfinaler

Lite jobbigt med regeringskris samtidigt som det är EM-slutspel i fotboll.  

På lördag börjar slutspelet på riktigt med åttondelsfinalerna.  

Inga stora överraskningar hittills. De lag som har imponerat mest så här långt är Italien och Frankrike. Störst besvikelse är Turkiet.

Skulle man gå efter FIFA:s världsranking är det rätt lag som har gått vidare (förutom att Polen är borta och Tjeckien fortfarande är med). 

Om man också fortsättningsvis litar på rankingen blir det Frankrike – Belgien i en semi, och England – Danmark i den andra. Kanske blir det inte så.

Uppoffrande arbete, en del tur och en kreativ Forsberg har gjort Sverige till gruppsegrare.  

Varken motståndarnas coacher eller utländska journalister verkar gilla landslagets sätt att vinna matcher, och sånt kan man glädjas åt.

Slår vi bara Ukraina (50/50), Tyskland (25/75) och Danmark (45/55) så är vi i final.

5% sannolikhet för det. Inte så mycket. Vi skulle nog behöva ett lite bättre innermittfält.

EM:s All star-lag så här långt: 

Olsen 

Dumfries – Stones – Bonucci – Spinnazola  

Wijnaldum – Pogba – Forsberg 

Ronaldo – Immobile – Griezmann 

Publicerat i Idrott | Lämna en kommentar

Are you an artist? No, I am Zorn

IMG_1745Viss självkänsla hade han, Anders Zorn.

I helgen hade vi bokat biljetter till den stora Zornutställningen på Nationalmuseum.

En gång tidigare i livet (en utställning på Liljevalchs, tror jag) blev jag helt golvad av Anders Zorns skicklighet, och känslan var densamma nu.

Hans förmåga att i en målning fånga ett avgörande ögonblick eller att i ett porträtt teckna en människas personlighet, är helt enkelt makalös.

Emma Zorn ges också en betydande roll. Det sågs inte med blida ögon i den högtstående släkten Lamm när Emma skulle gifta sig med oäktningen från landet.

IMG_1754Emmas språkkunskaper och förmåga att organisera och skapa kontakter, blev ovärderliga under Zorns resande, och under hela hans karriär.

Hon var också starkt bidragande till att efter makens död ta ansvar för konstnärens eftermäle, bland annat genom tillkomsten av Zornmuséet i Mora.

Det är en generös utställning, men välgjorda små berättande texter. Mycket sevärt.

I och med att Folkhälsomyndighetens restriktioner fortfarande gäller var det också välgörande glest med besökare … också i muséets excellenta fik och matsal.

 

Publicerat i Kultur | Lämna en kommentar

Dagens Nyheter och väderkvarnarna

Skärmavbild 2021-06-15 kl. 16.29.17”Lita inte på den som säger att tillit räcker som styrmedel”. Så påhittigt rubricerade Dagens Nyheter (DN) sin ledartext tidigare i veckan (14 juni).

Men vad är det som DN oroar sig över? Vem är det som säger att tillit räcker som styrmedel?

Det som DN drar sin lans för i ledaren visar sig vara NPM (New Public Management).

NPM är ett paraplybegrepp för många av de reformer som har genomsyrat offentlig sektor under några decennier och som bygger på marknads- och managementidéer.

Sådana reformer har påverkat – och ofta påtagligt förändrat – offentliga verksamheter som skola, äldrevård, hemtjänst, arbetsförmedling, polis etc.

NPM tar sig uttryck i mätningar av prestationer och kvalitet, krav på dokumentation, självvärderingar, granskningar och frekventa möten för att ta fram visioner, mål och strategier. Men också av att det skapas utrymme för konkurrens och vinstintressen.

Vi har – i spåren av detta – också fått många flera chefer, controllers, redovisare, revisorer, kommunikatörer och verksamhetsstrateger än tidigare.

Där är vi idag och det finns ganska lite som talar för att sakernas tillstånd håller på att förändras.

Visst finns kritik mot att skolor är aktiebolag, att skatter används till bonusar för chefer och att styrsystemen mest leder till ökad byråkrati, men kritiken har svårt att omvandlas till politiska reformer.

DN stämmer in i delar av en kritik som finns av NPM, men betonar samtidigt i ledartexten sin vördnad för hela idépaketet. Och slår på trumman för att det numera finns ett hot mot NPM.

DN argumenterar för att pendeln när det gäller styrning av verksamheter inom offentlig sektor håller på att svänga ”… för långt åt föreställningen att blind tillit räcker”.

Hotet som målas ut är de konsekvenser som följer av den så kallade tillitsreform som regeringen lanserade efter sitt tillträde 2014, och tydligen att några (oklart vilka) istället för dagens system skulle förespråka ”blind tillit”.

Det är förspråkarna för blind tillit som man inte ska lita på.

Det finns en del att anföra till detta. Måhända är det självklarheter:

  • Tillit är och har alltid varit viktigt när det gäller att få verksamheter att fungera. Förklaringen till att verksamheter fungerar väl är ofta just sådant som förekomsten av förtroende och tillit.
  • Det betyder inte att tillit skulle räcka som styrmedel. Regeringar har många olika möjligheter att styra – att organisera, utforma regler, utse ledning, fördela pengar, genom instruktioner och regleringsbrev etc. – men tillit och förtroende kan vara betydelsefullt som ett relationellt smörjmedel.
  • Att NPM-idéerna skulle vara hotade av Tillitsreformen är ett närmast löjevväckande  påstående. Reformen har inspirerat förändringsarbete på sina håll, men har aldrig utmanat NPM-idéernas hegemoni. Inga av de metoder och tekniker som i staten är förknippade med NPM har tagits bort.

DN slåss mot väderkvarnar, och har i Tillitsreformen funnit en ”perfekt fiende” som gör att man inte behöver ifrågasätta sina egna föreställningar.

Att DN överhuvudtaget tar upp ämnet beror på att det nyligen har kommit en skrift ifrån Timbro i ämnet. Att Timbro försvarar NPM-idéer ligger dock så att säga i sakens natur. Det ligger nära till hands för en organisation vars syfte är att lobba för marknader.

DN citerar Timbroskriftens påståenden om att talet om tillit är grumligt och saknar evidens, och vill med detta måhända påskina att effektiviteten i de nu existerande NPM-märkta styr- och kontrollsystemen skulle vara evidensbaserad.

Det är anmärkningsvärt att DN helt bygger sin argumentation på det som påstås i Timbros bulletiner. Det finns ju granskningar av konsekvenserna av NPM som inte är så tillrättalagda som Timbros.

Christopher Hood är nog den störste auktoriteten inom fältet. Hood var den som myntade begreppet NPM, och han har tillsammans med Ruth Dixon gjort en metastudie av NPM-reformer i Storbritannien (A government that worked better and cost less?). Deras slutsats är att NPM-reformerna genomgående har resulterat i att verksamheterna har blivit lite sämre och att de har blivit lite dyrare.

De decennielånga försöken att i svenska staten införa mål- och resultatstyrning – ett av de viktigaste uttrycken för NPM i staten – har noggrant studerats av Göran Sundström (Stat på villovägar) och av den offentliga utredning som kallades Styrutredningen (SOU 2007:75, Att styra staten).

Där har det visats att reformerna förvandlade medel till mål. De teknokratiska uttryck som NPM-reformerandet kom att få stimulerade inte nytänkande, utan hade mest lett till en ökad byråkrati. Formulerandet av mål hade blivit viktigare än målen. Mätandet av resultat hade blivit viktigare än resultaten.

Man skulle önska att vi kunde få en mer fördomsfri och pragmatisk diskussion om det som fungerar och det som inte fungerar i NPM-paketet. Det är den diskussionen som Timbro och – som det verkar – DN:s ledarskribent inte är så intresserad av.

Det är som om vi skulle behöva välja mellan att antingen köra vidare med den styr- och kontrollapparat som vi har idag med alla dess dysfunktioner eller att låta bli att styra alls (blind tillit).

Men så ser inte valet ut.

NPM-hegemonin har kommit att stå i vägen för försöken att skapa ändamålsenliga verksamheter.

Vi skulle vara betjänta av en bred och mindre fördomsfull diskussion om vad som under de senaste decennierna har varit ändamålsenligt i reformerandet av offentliga verksamheter, och vad som inte har varit det.

Blind tillit är självfallet aldrig att rekommendera (i det har DN en poäng), men det gäller också när den riktas mot marknader och managementidéer.

Publicerat i Forskning, Media, Politik | 1 kommentar

Flocken

IMG_1590Mycket kommer att skrivas om pandemihanteringen. Först ut är Johan Anderberg.

Anderberg har skrivit en berättelse om hur Sverige valde väg under pandemin. Boken heter Flocken.

Det är en slags reportagebok. Välskriven och initierad. Korta kapitel.

Så här ser Anderbergs storyline ut:

Flocken är en krets av personer – i och runt Folkhälsomyndigheten – som löpande försöker förstå vad som händer, för att kunna föreslå lämpliga åtgärder för att hantera viruset.

I flocken befinner sig några numera välkända personer i Sveriges offentlighet: Tegnell, Giesecke, Albert, Britton och några till.

Flocken lägger upp strategin för hur pandemin borde hanteras, och deras prioriteringar handlar inte om nedstängningar av samhällen.

Trots att inflytelserika media (DN och andra) propagerar för mer drakoniska åtgärder, litar regeringen på flocken.

Regeringen håller sig dock i bakgrunden. Inrikesminister Damberg bestämmer att myndigheterna löpande – vid pressträffar – ska kommunicera med allmänheten.

Gradvis blir de som stakar ut den svenska strategin mer och mer förvånade över att andra länder inte följer den konventionella kunskap som finns, utan stänger ner samhället.

Alla blir galna, utom vi och Storbritannien.

Borgfred råder. Det finns inte någon partipolitisk kritik av regeringens politik.

Efter stor uppmärksamhet kring en forskningsrapport från Imperial College stänger också Storbritannien ner. Nu är vi helt ensamma.

Internationellt framställs Sverige i allt högre grad som världsfrånvänt, som en experimentverkstad ledd av extremister.

Sverige får mycket negativ publicitet i stora välrenommerade tidskrifter i världen. I New York Times beskrivs Sverige som en pariastat.

Medieplattformar som Facebook censurerar i USA inlägg med påståenden, som i hög grad liknar sådana som ligger till grund för svensk politik.

Den internationella uppmärksamheten är enorm. Giesecke blir landets utrikesminister och Tegnell dess statschef.

Trycket hårdnar. Journalister driver på för att få begränsningar i mötesfrihet, demonstrationsfrihet etc. Jurister skriver att lagen tillåter hårdare tag, och om den inte gör det så bör den skrivas om.

”De ber om att bli fängslade”, skriver Anderberg.

Regeringen känner sig tvingad att bli mer aktiv också när det gäller åtgärder för att begränsa smittspridningen. Slutligen blir också vi galna.

Så ser berättelsen ut. Det mesta är välkänt, men Anderberg väver samman olika trådar på ett skickligt sätt.

Det är ett initierat reportage från en myndighet som hamnar i händelsernas centrum.

Anderberg avslutar berättelsen med någon slags utvärdering av den svenska vägen. Hanteringen får med beröm godkänt.

Flocken hade visserligen fel om en hel del (de trodde att immunitet skulle uppnås snabbare och att vaccinet skulle dröja längre), men rätt om ganska mycket annat.

Medborgarna tvingades inte till de enorma inskränkningar i frihet som skedde i många andra länder (länder som i de flesta fall inte klarade sig bättre än Sverige).

Framförallt pekar Anderberg avslutningsvis i boken på distinktionen mellan säkerhet och frihet.

Han citerar Benjamin Franklin: ”Those who would give up essential liberty, to purchase a little temporary safety, deserve neither liberty nor safety.”

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ingemar 100

IMG_1534Idag är det namnsdag för Olof, mitt barnbarn nere i Malmö. Han heter Ingemar, precis som jag.

Ingen av oss skulle ha hetat det om det inte vore för min pappa.

Om han hade levt skulle han idag ha fyllt 100 år. Tänka sig … han föddes 1921. Samtidigt som demokratins genombrott.

Pappa blev 91 år. Han hade levt ett långt och innehållsrikt liv, men var fortfarande aktiv. Klar i tanken och med ett gott hjärta.

Sorgen och saknaden har hunnit lägga sig, men jag tänker ofta på honom. Och känner – en känsla som har förstärkts över åren – att det finns mycket av honom i mig. Vi hör samman.

Och för det är jag glad och tacksam.

Dagen till ära åkte jag till Norrköping. Storebrorsan och jag promenerade från stationen, längs södra promenaden, förbi Idrottsparken och genom de gamla kvarteren i Kneippen.

Vid minneslunden vid Borgsmo sken solen på det stora fläderträdet. Allt var stilla och rogivande.

Vi satt ett par timmar och pratade om mamma och pappa, barn, barnbarn … om livet, kärleken och – kanske lite grann – om fotboll.

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar