Christianshavn

Publicerat den juli 7, 2026 av bengtjacobsson

Christiania behöver vi inte se (vi är möjligtvis hippa men inga hippies), men vi tar oss till Christianshavn.

Anlagt av holländare för att kunna skydda staden från angrepp utifrån (gissa från vilka).

Avstår från att ta oss upp på utsidan av tornspiran vid Vor Frelsares Kyrka. Vi funderar på att ta tillbaka en av kyrkklockorna (ett krigsbyte från danskarnas erövring av Vänersborg 1676), men bestämmer oss för att låta den vara.

Danmark var länge en ärkefiende som vi nästan alltid var i krig med. Gotland tog vi tillbaka på 1640-talet. Genom Roskildefreden 1658 fick vi Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän och efter Napoleonkrigen i början av 1800-talet övertog vi Norge.

Sedan 1814 (freden i Kiel) har vi ändå levt i fred med Danmark. Gott så.

Det är fridsamt i de tjusiga kvarter runt kanalerna i Christianshavn. Vackra hus med stockrosor och perfekt för en kopp kaffe med en tebirkes.

Vi går vidare ut mot Operan som ligger på Holmen (som är en liten ö). Operahuset har blivit 20 år gammalt nu, och ligger fint vid vattnet. När vi sitter i solen utanför operan ser vi Amalienborg rakt över på andra sidan vattnet.

Vi promenerar tillbaka mot centrala Köpenhamn för att träffa en kollega (som nu arbetar i Köpenhamn) på kulturhuset Den Sorte Diamant, som är en nyare del av det kungliga biblioteket.

Det känns verkligen som att Köpenhamn ligger en bra bit före Stockholm när det gäller nyskapande arkitektur. Först den häftiga operabyggnaden och sedan den Svarta Diamanten.

Vi ser fram emot Chipperfields nya Nobelcenter vid Slussen i Stockholm.

Publicerat i Kultur | Lämna en kommentar

Louisiana

Publicerat den juli 6, 2026 av bengtjacobsson

Köpenhamn är ett bra ställe att vara på för den som är intresserad av konst.

Louisiana är ett måste så vi tar tåget norrut till Humlebaek, och promenerar den sista biten till muséet. Även om vi har varit här många gånger förut slås vi återigen av hur rofyllt det är.

Det är fint med skulpturerna i parken (Miro, Calder, Moore och andra) och att kunna sitta och titta ut över sundet. Det är olika nyanser av blått.

Rummet med Giacomettis skulpturer missar vi inte.

Det pågår en tillfällig utställning med Sophie Calle, en fransk konstnär som ingen av oss visste något om. Trots att hon – som det stod i en recension – är en av av nutidens mest uppmärksammade kvinnliga konstnärer.

Calle ägnar sig åt konceptkonst, och hennes variant av detta är både idérik och intressant.

Hon har exempelvis filmat hur människor reagerar när de för första gången i livet får se havet.

Och hon har frågat 23 människor som har varit blinda sedan födseln hur de uppfattar skönhet.

Och gjort en massa annat som visas upp. Det är en omfattande utställning som blandar bild och text … mycket att läsa. Ofta är det roligt.

Namnet på muséet – Louisiana – kommer sig för resten av att muséets grundare (ostgrossisten Knut W. Jensen) helt enkelt behöll det namn som den förste ägaren hade givit stället.

Denne hade varit gift tre gånger och varje gång med en kvinna med namnet Louise.

Publicerat i Kultur | Lämna en kommentar

Vesterbro

Publicerat den juli 6, 2026 av bengtjacobsson

Några dagar efter bröllopet tar vi tåget till Köpenhamn, en stad där vi har fina gemensamma minnen. Den här gången bor vi på Vesterbro, på ett hippt hotell (jag vet … man säger kanske inte hippt längre).

Thåström sjunger om Vesterbro och Sönder Boulevard, och att besöken där är som att komma hem. Inte så för oss, men det är en rolig stadsdel om man gillar barer, caféer och restauranger.

Vesterbro känns lite som Södermalm för några decennier sedan, fast det är modernt på så sätt att det som gäller är lokala råvaror, mikrobryggerier och kaffe som rostas på plats.

Till skillnad från på Söder finns också klubbar enbart för gentlemän, men dit vågar vi oss naturligtvis inte (nygifta som vi är).

En höjdpunkt är en middag på en italiensk restaurang (Osteria 16) bestående av sex-sju förrätter (mest med bacalao, bläckfisk och annat från havet) följt av en pasta med fjärsing … en abborfisk som ingen av oss har ätit förut. Så gott …

Vi gillar att fika och en ny bekantskap – snarare en uppenbarelse – är det bakverk som på danska heter Tebirkes. De kallas också för Köpenhamnare. Tänk er lager av smördeg med fyllning (också smör) och en massa vallmofrön. Helt enkelt ljuvliga.

Köpenhamn är som hemma men ändå inte.

Ett exempel … längs Istedgade på Vesterbro ser vi två män i medelåldern i ett gathörn som pratar högljutt och halsar varsin pilsner. Det går inte riktigt att veta ifall männen ifråga tillhör samhällets olycksfåglar eller om det kanske bara är två mellanchefer på ett danskt IT-företag som står och gafflar.

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Lämna en kommentar

Mr and Mrs

Publicerat den juli 5, 2026 av bengtjacobsson

Maria och jag gifte oss förra lördagen. Det blev precis en sån fin ceremoni som vi hade önskat oss. Själva vigselakten skedde i grönskan utanför Stabby Prästgård i Uppsala.

Innan utbytet av löften sjöng mina fyra gullisar till barnbarn – Flora, Olof, Albin och Arthur – Idas sommarvisa, och Marias pappa Sture läste Kärlekens lov från Korintierbrevet.

Och sedan blev det bubbel och middag för brudpar och gäster … min och Marias närmaste familj var på plats, så vi var ett 20-tal.

Allt blev perfekt (och enligt plan) … snygg brud … lagom många och föredömligt korta tal (påbud om detta hade utgått) … mycket god mat (tack Triller!) … överdådigt med blommor och grönska (både ute och inne) … och småttingarna kunde när de så ville springa ute i trädgården och sparka boll.

Fina presenter fick vi: bland annat en låt av Fredrik och Lotta, en tavla av Sture, en Norrköpings- och Kolmårdenstur av mina barn och barnbarn och ett fotoalbum från evenemanget av Gustav.

Som kronan på verkat – helt oplanerat – fick vi efter middagen påhälsning av en manskör från Västgöta Nation som sjöng fint och stämningsfullt. Kören var anlitad för en fest i grannhuset, men var inte nödbedda utan musicerade också gärna för oss.

En minnesvärd dag och kväll. Det blev kanske lite väl lång betänketid det här, men efter att ha levt tillsammans i 15 år är vi nu i alla fall ett äkta par.

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Fields of gold

Publicerat den juni 25, 2026 av bengtjacobsson

Uppsala är lite sömnigt så här års.

Det är lågvatten i Fyrisån, och som vanligt förväntansfulla köer utanför Joey’s Gelato nedanför Slottet.

Men det händer förstås en del.

På Bror Hjorths hus pågår en utställning med tavlor av Primus Mortimer Pettersson, en svensk naivist som tillbringade större delen av sitt liv på Frösö sjukhus för mental ohälsa.

Jag hade aldrig hört talas om Primus förut, men utställningen är sevärd (den har också fått uppskattande recensioner).

Och man kan gå på konserter i Botaniska Trädgården i veckan med Magnus Uggla, The Arc och – på lördag och som kronan på verket – Sting.

För oss har det blivit mycket firande på sistone.

Traditionellt midsommarfirande i Lina utanför Södertälje i förra helgen (med femkamp och Tilias jordgubbstårta) och i veckan var det fint 85-årskalas för Marias pappa Sture på Krusenberg Herrgård.

Och på lördag gifter vi oss, Maria och jag. Det blir vigsel utomhus och sedan fest för den närmaste släkten. En bättre start på sommaren kan man inte få.

Vi missar Sting förstås, men vi kan ju lyssna på hans låtar:

”I never made promises lightly/And there have been some that I’ve broken/But I swear in the days still left/We’ll walk in fields of gold/We’ll walk in fields of gold”

 

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Lämna en kommentar

Lyssna på Bob Dylan

Publicerat den maj 27, 2026 av bengtjacobsson

Vi var på en mycket trevligt samkväm i förra veckan (på Kulturoasen i Uppsala) med en kollega: professorn i musikvetenskap Lars Berglund.

Lars, som har en bakgrund som rockbasist och taxichaffis, har skrivit en intressant (och medialt uppmärksammad) bok som heter ”Lyssna på Bob Dylan”.

Boken kom ut lagom till bardens 85-års dag.

Jag lärde känna Lars när vi båda satt i Ämnesrådet på Vetenskapsrådet. Jag visste att han hade breda kulturella intressen, men inte att han höll på att skriva en bok om Bob Dylan.

Boken är mycket läsvärd, åtminstone om man som jag har lyssnat på Dylan ända sedan de tidiga skivorna i början av 1960-talet.

Mina favoriter är albumen Highway 61 Revisited (1965), Blonde on Blonde (1966) och Blood on the Tracks (1975), men han har skrivit så mycket som är bra. Också på senare tid. Albumet Modern Times (2006) är en favorit.

60-talet var visserligen mer Beatles än Dylan för mig. Men jag var alltid fascinerad av Dylans texter. Långt ifrån alltid begrep jag dem, men det lät så djäkla bra.

När jag var i London en sommarvecka under gymnasietiden köpte jag också en gul bok med alla Dylans texter och teckningar, ända fram till albumet New Morning (1970).

Jag hittar den nu i bokhyllan men den har, märker jag nu, fallit sönder i 466 lösa blad.

Lars hade förstås också den där gula boken.

 

Publicerat i Dikter, Kultur | Lämna en kommentar

Slottners svada

Publicerat den maj 23, 2026 av bengtjacobsson

Jag pratade i veckan på en konferens för högre tjänstemän i staten. På Münchenbryggeriet i Stockholm, med magnifik utsikt över Riddarfjärden.

Det var ca 300 på plats vid denna så kallade alumnikonferens.

Några av de större statliga myndigheterna har gått samman om kvalificerade utbildningar för sina anställda, och det är utbildningar som har pågått under ganska många år nu. Så det finns många alumner.

Det är en typ av utbildning som borde erbjudas till alla tjänstemän i staten, men regeringar (oavsett kulör) har aldrig varit intresserad av att skjuta till medel för sådant.

Själv pratade jag om Förvaltningspolitiken: från 60-talets programbudgetering till Tidö-regeringens. Men en kritisk udd mot det som den nuvarande regeringen håller på med.

Inledde konferensen gjorde civilminister Erik Slottner som är ansvarig i regeringen för förvaltningspolitiken. Hans anförande föll inte i god jord.

Slottner improviserade, men med hjälp av sina invanda talepunkter. Lite nonchalant att inte förbereda sig lite bättre. Han har ju ett helt gäng politiskt sakkunniga som skulle kunna skriva ett tal åt honom.

Han pratade om att slå samman myndigheter, om upphandling men mest om AI. Inom AI ska ju Sverige vara bland de tio bästa i världen, och förvaltningen ska vara bäst i världen.

Ministern sa också att riktlinjerna för ledarskap inom staten ska vara mod, eftertanke och integritet. Det lät som att tjänstemän ska handla först (modigt) och tänka lite senare (eftertanke), vilket ju förstås passar väl med en del av regeringens politik.

Åhörarna hade nog gärna velat veta mera den bristande tillit gentemot förvaltningen som flera ministrar har givit uttryck för och den låga takhöjd som tycks finnas på flera av de statliga myndigheterna.

Många sådana frågor kom sedan upp i senare programpunkter (bland annat i min) och vid diskussionerna under konferensen.

Men då hade civilminister Slottner redan hastat vidare till nästa (gissar jag) lika oförberedda framträdande.

 

Publicerat i Forskning, Politik | Lämna en kommentar

Fågelrapport

Publicerat den april 20, 2026 av bengtjacobsson

Hur är läget när det gäller fåglarna i Uppsala, tänker ni. Jodå, en del flyttfåglar har kommit tillbaka från sina vinterkvarter.

Vi promenerade igår Stadsskogen och en bit ut i Hågadalen. Bofinkar, rödhakar, starar och taltrastar har hörts ett tag, men lite nytt var det.

Bergfink, gärdsmyg, svarthätta och, för första gången i år, kungsfågel.

Och ute i Hågadalen sjöng lärkorna. Det var ett tag sedan vi gick där, så lärkorna kanske har varit på plats ett tag.

Jag hoppas på fint väder den kommande tiden. Snart är svalor och sångare här och lite längre fram gök och näktergal.

Fågelårets höjdpunkt är när tornseglarna börjar väsnas i trädgården. Tornseglarna brukar ses och höras första gången någon vecka in i maj.

Då har de flugit oavbrutet i ett par månader från södra Afrika och hit. I månadsskiftet juli-augusti ger de sig sedan av igen på sin långa resa söderut.

Underbart är kort, alldeles för kort.

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Magnolia

Publicerat den april 17, 2026 av bengtjacobsson

Jag har varit ett par dagar i Södern, för att hälsa på Olof och Albin (och Linnea och Anton) i Malmö, men också för ett seminarium på Lunds universitet.

Lund var verkligen superfint. Det som grönskar och blommar var väl sisådär 2 veckor tidigare än hos oss i Uppsala. Magnolian blommade!

Och det blev ett väldigt bra seminarium hos förvaltningsforskarna (statsvetarna) på Lunds universitet. Det var akademin när den är som bäst.

I Malmö gjorde vi lite av varje. Vi spelade fotboll på gräsplanen i Varvsparken, läste böcker och kollade (obegripliga) grejer på TV:n. Och så följde jag Albin till och från förskolan.

Olof går i skolan, så han går själv. Jag fick som kvällssaga läsa Tintin i Tibet för honom. Jag läste ut hela och upptäckte lite för sent att Olof för längesedan hade somnat.

Och så fick jag om nätterna dela rum med professor Ozzie, som är kidsens nya hamster.

Anton och Linnea har nyligen varit i Spanien, så det blev också apero med lite vermouth ifrån Baskien. Nu på tåget tillbaka mot Uppsala.

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Thunder Road

Publicerat den april 15, 2026 av bengtjacobsson

Det går liksom inte att ta paus från den globala politiken.

Israel gör som de alltid gör, dvs. bombar sina grannar. Och Trump och lismarna runt omkring honom försöker hitta sätt att ta sig ur den röra som de har manövrerat sig in i vid Persiska Viken.

Kanske har trumpianerna insett att de visserligen kunde starta ett nytt krig mot Iran, men att de har mindre makt över när kriget ska vara över.

Det är förunderligt när företrädarna för den islamiska republiken Iran (som är en religiös diktatur) framstår som logiskt resonerande och förutsägbara, samtidigt som trumpianismen i Washington kännetecknas av en slags mix av nyckfull arrogans och sakral kult.

Den AI-genererade bild på Trump föreställande Jesus (omgiven av stridsflyg) som presidenten tidigare i veckan la ut på sig själv (på Truth Social) är bara ytterligare ett exempel på att han är vansinnig.

Så det går inte att komma undan från den globala politiken. Vi gjorde i alla fall ett försök igår och lyssnade på Amanda Bergman på Katalin i Uppsala.

Låtar från hennes senaste album embraced for a second as we die har spelats ofta hemma hos oss på senare tid. Och hon (och hennes band) gjorde ingen besviken igår.

Jag var dock lite orolig ett tag eftersom hon redan hade spelat sina mest kända låtar när det var dags för extranummer. Mycket överraskande (åtminstone för mig) var då att hon rundade av konserten med en fin version av Springsteens Thunder Road.

”… Well now, I’m no hero, that’s understoodAll the redemption I can offer, girl, is beneath this dirty hoodWith a chance to make it good somehowHey, what else can we do now?

Except roll down the windowAnd let the wind blow back your hairWell, the night’s busting openThese two lanes will take us anywhereWe got one last chance to make it realTo trade in these wings on some wheelsClimb in back, heaven’s waiting down on the tracks

Oh, come take my handWe’re riding out tonight to case the promised landOh, Thunder Road, oh, Thunder RoadOh, Thunder Road …”

 

Publicerat i Kultur, Politik, Varjehanda | Lämna en kommentar