Vårtecken

Publicerat den mars 24, 2026 av bengtjacobsson

Årsmöte i bostadssättsföreningen, vintergäck och snödroppar i trädgården, surrande bin, och uppsamling av grus från gator och trottoarer.

Efterlängtade vårtecken.

För min del också en elak vårförkylning.

Ett säkert vårtecken är starten på allsvenskan, men det är mindre intressant för mig i år. IFK degraderades förra året och ska nu ta sig tillbaka.

Jag försöker vara optimistisk, men det kommer precis som vanligt att bli en säsong full av prövningar.

Kanske blir det lite mer cognac i år. Varje IFK-seger berättigar till ett glas av den ädla drycken. Som en följd av fjolårets uteblivna segrar blev aldrig min Renault Carte Noir VSOP uppdrucken.

Fotboll är nog den viktigaste av alla oviktiga grejer som man kan ägna sig åt.

Publicerat i Idrott, Varjehanda | Lämna en kommentar

Mediala prioriteringar

Publicerat den mars 23, 2026 av bengtjacobsson

Att enbart med hjälp av svensk media försöka hänga med vad som nu sker i Mellanöstern är inte så lätt.

Igår stod det nästan ingenting alls i de stora morgontidningarna om USA:s och Israels pågående angrepp på Iran, och krigets konsekvenser för regionen och världen …

… samtidigt som Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter ägnade åtskilliga sidor åt ett landsmöte i det krisande partiet Liberalerna (i SvD ägnades debaclet åtta sidor).

Och då hade ändå Trump just hade hotat med att inom 48 timmar bomba sönder vital infrastruktur ifall iranierna inte gjorde honom till lags, och iranierna programenligt svarat med att säga att de i så fall gör detsamma i gulfstaterna.

Vägen mot avgrunden tycks ligga öppen och kanske är det bara Trumps förmåga att ljuga (om att kriget skulle vara en framgång för USA) som kan vända den nedåtgående spiralen.

Något som man väl borde diskutera och skriva om i svensk press är vad kriget betyder för svensk säkerhetspolitik. Mot bakgrund av det vi ser, hur kloka val har vi egentligen gjort under senare år?

Vi har (genom DCA-avtalet) accepterat att i en krissituation överlåta flygfält och andra militäranläggningar till USA, och sådana anläggningar blir i krigssituationer troliga mål för drönare och missiler (precis som har skett i gulfstaterna).

Kanske borde en diskussion också komma igång om hur klokt det var att rusa in i Nato, dvs. den organisation som domineras av ett land som rör sig i auktoritär riktning, hotar sina grannländer och inte ens låtsas att det finns någon internationell rätt.

 

Publicerat i Media, Politik | Lämna en kommentar

Spekulationer

Publicerat den mars 20, 2026 av bengtjacobsson

Och krigen fortsätter i Mellanöstern.

Man kan väl till att börja med konstatera att det är synd att världen inte har kommit längre när det gäller att göra sig av med beroendet av fossila bränslen.

Irans regim är vidrig och har förmodligen stöd av en väldigt liten del av befolkningen (hört experter som gissar på 15-20%), men regimen är välorganiserad. Den verkar också (till skillnad från Trumps USA) vara ganska förutsägbar.

Till att börja med var USA:s angrepp uppenbarligen ”a war of choice”. Det fanns inget omedelbart hot från Iran mot USA, utan Trump lät sig övertalas av Israel.

Men frågan är om inte läget har förändrats.

Trump skulle nu kunna deklarera att han har vunnit (STÖRRE ÄN NÅGON NÅGONSIN HAR VUNNIT NÅGOT FÖRUT). Iran skulle i så fall på sina ställen vara sönderbombat och militärt försvagat, men geopolitiskt skulle regimen stå starkare än tidigare.

Alla skulle då veta att Iran närsomhelst skulle kunna stänga av Hormuzsundet och sätta skräck både i staterna runt Persiska viken (USA:s allierade) och världssamfundet i stort.

För att undvika detta och för att få till stånd en regimförändring blir då alternativet att sätta in markstyrkor mot Iran, och då kan vi nog räkna med många år av stridigheter. Med många döda och oviss utgång.

Trump gick till val på att inte upprepa misstagen från Irak, Libyen och Afghanistan, men genom att låta sig styras av Israel och den mäktiga Israel-lobbyn har han hamnat i en rävsax.

Om en stormakt som USA slåss mot en långt sämre militärt utrustad motståndare (som Iran) kommer det att betraktas som en förlust ifall USA inte vinner. Och den militärt svagare motståndaren (Iran) kommer att betrakta det som en vinst ifall den inte förlorar.

Jag är verkligen ingen expert på sånt här men alternativen – som jag ser det – verkar nu vara att USA antingen (som de har för vana att göra) går in med ”boots on the ground” eller att vi hamnar i en situation där Iran påtagligt stärker sin geopolitiska position.

Jag hoppas verkligen att det någonstans ska uppenbaras ytterligare några alternativ.

 

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar

Bo Kaspers Orkester

Publicerat den mars 20, 2026 av bengtjacobsson

Det är femtio år sedan jag för första gången var på Göta Lejon i Stockholm.

Det är en gammal biograf från 1920-talet som under lång tid har använts som konsertlokal.

AC/DC har varit där liksom Iron Maiden, Patti Smith, Elvis Costello, Ramones, Imperiet, Billy Bragg, Ulf Lundell (förstås) och många många andra.

Den där gången för femtio år sedan såg jag Hasse & Tages revy Svea Hund på Göta Lejon. Den där där Monica Zetterlund sjunger ”Var blev ni av ljuva drömmar?

Då var det 1970-tal och många ansåg att (s) hade svikit sina ideal, och längtade tillbaka några decennier.

Nu anser lika många att (s) har svikit sina ideal och längtar tillbaka till … just det: 1970-talet.

Nostalgin är i alla fall konstant.

Igår var vi tillbaka på Göta Lejon och lyssnade på Bo Kaspers Orkester på deras turnépremiär (de fyller 35 i år). Det var sanslöst bra.

En oemotståndlig blandning av jazz, soul och rock och samtidigt med sina texter starkt förankrat i den svenska myllan.

”Vi kommer alltid att leva, vi kommer aldrig att dö …”

Publicerat i Kultur | Lämna en kommentar

Here we go again

Publicerat den mars 12, 2026 av bengtjacobsson

Det är mars, och jag hör en bofink i trädgården för första gången i år. Och så har det hållits årsstämma i bostadsrättsföreningen Gustavsberg 12.

Vårtecken.

Mars var också den romerska krigsguden … månaden mars är uppkallad efter honom, eftersom man brukade starta krig vid den tiden på året.

Så också nu … efter folkmord och förstörelse i Gaza lyckades Nethanyahu (som under många år har velat ha ett krig mot Iran) få med sig den amerikanske presidenten på ett sådant.

Utan något tydligt amerikanskt motiv och som det verkar relativt planlöst (och under pågående förhandlingar under omansk ledning) attackerades Iran med all den militära kraft som USA och Israel kan uppbåda.

Konsekvenserna av kriget går inte att förutsäga, förutom att en massa människor kommer att dö.

Att Iran är ett land med stor kapacitet att orsaka förödelse i regionen och i världen, bekymrade inte en nyckefull amerikansk president, omgiven som han numera är av en samling lojala galenpannor.

Kriget är dårskap och det strider mot internationell rätt.

Det bekymrar förstås inte dem som anser att makt är rätt, men andra? Europeiska ledare har med några undantag (framförallt Sanchez i Spanien) varit mycket försiktiga i sina reaktioner, eftersom de inte vill stöta sig med Trump.

Om europeiska länder inte står upp för en regelbaserad ordning och kan säga att det som sker är en aggression som bryter mot en sådan ordning, vad finns det då kvar av principiell hållning?

Värst i klassen är nog den svenske statsministern. I Agenda säger Kristersson att det är hur kriget avslutas som kommer att avgöra vad vi tycker. Om det lyckas är det tillåtet … är det verkligen en doktrin för oss?

”Lyckas” för Kristersson är förmodar jag att det iranska folket blir kvitt den vedervärdiga regim som länge har styrt landet. Många önskar det, men det är nu inte det som vägleder barbarerna i Washington och Tel Aviv.

 

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar

Embraced for a second as we die

Publicerat den januari 21, 2026 av bengtjacobsson

Oxveckor och gråkallt. Jag hade varit nere på stan för att köpa ägg och lite annat. På väg hem tänkte jag lyssna på Trumps tal från Davos.

Men jag klarade bara sisådär tjugo sekunder innan jag var tvungen att stänga av. Jag blir illamående av att lyssna på honom.

Istället fick det bli Amanda Bergmans nya album i lurarna.

Embraced for a second as we die.

Läget i världen är deppigt. USA låtsas numera inte ens att de agerar utifrån något annat än det egna intresset, och landet är i expressfart på väg mot ett auktoritärt styre.

Så mycket checks and balances ser man inte, trots att presidenten är galen.

Den amerikanske utrikesministern Henry Kissinger sa en gång att det inte fanns någon att ringa om man ville prata med Europa.

På sätt och vis sant, både då och nu. Nu är läget det att EU har ett nummer i Washington att ringa, men att det inte längre finns någon vuxen där som svarar.

Alla som tyckte att vi äntligen hade kommit hem när vi blev medlemmar i NATO, kanske börjar undra om inte det där hemmet är djupt dysfunktionellt.

Man får innerligt hoppas att det är slut med den europeiska underdånigheten, och att EU skaffar sig en egen utrikespolitisk strategi. Vet inte om jag vågar tro på det.

Jag fortsatte hem med Amanda Bergmans låt Grasp i öronen.

”They terrorize/Blood in the seas/Blood on their sunny beaches/Blood in their tracks/Can’t keep a conversation now/You’re mad like a dream.”

Publicerat i Kultur, Politik | Lämna en kommentar

Epilog

Publicerat den augusti 28, 2025 av bengtjacobsson

”Jag är ingen opolitisk person.
Jag har en åsikt om hur slipstenarna
borde dras i detta land.
Jag anser freden vara vår största tanke.
Men jag vill inte med den stora drömmens sax
klippa sönder den mindre drömmens väv.
Det är den tiden på dygnet
då bogserbåten Rex ger sig ut i skärgården
for att hämta soluppgången.
Det är den tiden på året
när jätten i Skinnarviksbergen
har syrenklasar i håret.
Strax öppnar han käften och spottar ut
en svärm skrattmåsar över stan.
Jag tycker det är vackert, helt enkelt.
Jag tycker det är mänskligt ibland.”

Werner Aspenström, Ur diktsamlingen Trappan

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Gotland

Publicerat den juli 14, 2025 av bengtjacobsson

Lite glest med inlägg ett tag men jag ska försöka summera halvannan vecka på Gotland. Sedan några år tillbaka är ett besök på ön starten på semestern.

Bästa boplats: Hummelbos i Burs. Maria och jag bor varje år i anslutning till en riktig Gotlandsgård. Frodigt grönt och lite vildvuxet. Alldeles bredvid finns Hummelbos änge. Torrdasset hör till. Ljuvlig plats

Bästa fika: Som vanligt hos tanterna i Lye. Sockerkringlor och annat ”to die for”. De bakande äldre damerna stickar också yllegrejer, som kan inhandlas. När man har fikat färdigt kan man besöka Thord Karlssons keramikateljé alldeles intill.

Bästa läsning. Jag har läst flera böcker av den skickliga nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie på sistone, bland annat den senaste som heter Drömräkning.

Bästa boplats II: Vi besökte vännerna Erika och Stefan och sov över i deras kvarn i Sundre (bild nedan). En mer vidunderlig plats får man leta efter. De tog oss med till Flisars fiskeläge och klintarna ner mot Hoburgen.

Bästa fågel: Vi har sett en hel mängd rovfåglar på ön, mest glador men också ormvråk, kärrhök och örn. Att på nära håll se ett par kråkor jaga bort en kungsörn på Muskmyr var häftigt.

Bästa fågel II: Merlin (fågelappen) noterade återigen en sommargylling i trädgården i Hummelbos. Sommargyllingen är skygg och jag har inte sett den med blotta ögat, men nästa sommar så …

Bästa mat: Himmel och Hage i Follingbo ganska nära Visby. Åt en utsökt vegetarisk lunch i deras orangeri. De har ett ekohotell, ett café och en trädgård som man kan promenera runt i.

Bästa bad: Sandstranden i Herta (i närheten av där vi bor). Jag badade förstås inte, men Maria gjorde det och sa att det inte var så kallt. Kanske talar hon sanning.

Bästa mat II: Man kommer aldrig ifrån känslan av att äta stekt strömming och potatismos på Hamnkrogen i Katthammarsvik.

Bästa kultur: Vi var på Fornsalen, Gotland Museum. Som alltid är det sevärt. I år dessutom en tillfällig utställning med foton från Hjorters kapell. Hjorterianerna var en kristen religiös sekt i slutet av 1800-talet. De byggde det kapell som finns i närheten av där vi bor i Burs.

Bästa promenad: Det kan vara den på grusvägen från vår trädgård ner mot Bandelundeviken, som är en gammal vikingahamn (i viken finns snäppor, måsar, tärnor och rödbenor).

Bästa mat III: Fisk (lax och röding) från rökeriet i Närshamn. Vi kom efter ett tag på att vi aldrig hade ätit något ”rött kött” på ön (vilket annars är något jag inte väjer för).

Bästa promenad II: När vi besökte vännerna på Sudret (i södern) gick vi också en promenad på Gotlands alvar: Muskmyr. Det var där vi såg kungsörnen men också ett par kärrhökar och ett par majestätisk flygande tranor.

Bästa plats: Det finns många att välja mellan men för mig är Närsholmen närmast hjärtat (bild till vänster). Det är så vackert där, och det helt oavsett väder (i år blåste det friskt). Här hände också något överrskande (än så länge hemligt).

Bästa sociala: Varken Maria eller jag är överdrivet extroverta. Vi brukar trivas bra utan så mycket annat sällskap, men i år har vi varit ovanligt sociala … och trivts ganska bra med det.

Bästa kultur II: Vamlingbo kulturscen. Makarna Katarina och Svante Henryson och ”Kickan” Holmberg med ett program som innehöll Bach, Beatles, Bill Evans, Lena Dahlgren och dikter av Szymborska, Göran Palm och Werner Aspenström. Proffsigt. Svante Henrysons cellospel är något utöver det vanliga.

Fina dagar på Gotland alltså. Jag påmindes i Vamlingbo om Aspenström, som alltid har varit en av mina favoriter. Avslutar inlägget med en passande Aspenströmdikt, ”Du och jag och världen”:

Fråga inte vem du är och vem jag är

och varför allting är.

Låt professorerna utreda,

de har betalt.

Ställ hushållsvågen på bordet

och låt verkligheten väga sig själv.

Sätt på dig kappan.

Släck ljuset i tamburen. 

Stäng dörren.

Låt de döda balsamera de döda.

Här går vi nu.

Den som har de vita gummistövlarna är du

Den som har de svarta gummistövlarna är jag.

Och regnet som faller över oss båda

är regnet.

Publicerat i Dikter, Kultur, Varjehanda | Lämna en kommentar

Mellan idyll och apokalyps

Publicerat den juni 23, 2025 av bengtjacobsson

Märklig tillvaro det här. Samtidigt som vi har haft tre fina helger i rad är det gudaskymning i världen.

EU:s utrikesförvaltning har tagit fram en rapport om Israels agerande, med anledning av diskussioner om associationsavtalet med Israel.

Rapporten (publicerad av EU Observer) slår fast att Israel är skyldigt till ”indiscriminate attacks … starvation … torture … [and] apartheid” mot palestinier.

Inga nyheter alltså, men förmodligen kommer det inte att leda någonvart. Få vågar tala klarspråk, än mindre införa sanktioner.

När USA bombar Iran under den uppenbart falska förevändningen att Iran innebär ett omedelbart kärnvapenhot, protesterar inte det svenska regeringen.

Carl Bildt säger det självklara, nämligen att USA:s bombningar är ”ett solklart brott mot internationell rätt”.

Men regeringen och de flesta andra EU-länder vågar inte säga flaska, eftersom det skulle kunna misshaga Israel och USA. Det är skamligt.

Och så det märkliga. Samtidigt som detta elände fortgår promenerar vi omkring i Hjällsta naturreservat och lyssnar efter fåglar. Jag njuter av att hänga med barnbarnen och vi firar svensk midsommar.

Underligt går det till i världen.

Publicerat i Politik, Varjehanda | Lämna en kommentar

Ryssgubbar

Publicerat den juni 19, 2025 av bengtjacobsson

Ibland undrar man om våra folkvalda har blivit helt tosiga.

”Våra barn och barnbarn ska inte behöva lära sig att prata ryska”, säger finansminister Elisabeth Svantesson.

Det är ett motiv för att vi ska storsatsa på att bygga upp försvaret efter de nedrustningar som har skett (och som i hög grad beslutades av hennes eget parti).

Borde vi inte ha en minister som är åtminstone lite bevandrad i historien? Och som har ett uns av förståelse när det gäller vad som skapar konflikter i vårt närområde?

Jag tycker också att vi ska bygga ut försvaret, om än inte (som vi gör nu) helt integrera det med det krigiska landet i väster. Men att tro att Putin skulle vara det minsta intresserad av att tvinga Svantessons telningar att tala ryska är bara stolligt.

Suck … när jag var ute igår och promenerade här på Ekebyfältet möttes jag för resten av en enorm gul blomsterprakt (se bilden ovan).

Växten heter ryssgubbe, och är tydligen en invasiv art. Mycket vanlig i Uppland. Kanske är den bannlyst i Svantessons trädgård.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar