Efter frukost på Wattenkuranstalten i Tranås körde vi vidare norrut. Förbi Boxholm (tillbaka i Östergötland) där det för inte så länge sedan producerades Boxholms ost.

Den runda Boxholmsosten smakar ungefär som hushållsost (åt den ibland som barn). Inte riktigt i min smak, men det var ändå lite trist att inse att Boxholms ost numera tillverkas i Östersund.

Vi letade oss vidare på den vackra östgötaslätten, och äntrade vägen till Klockrike.

Luffaren Bolle i Harry Martinsons roman kom aldrig fram till detta symboliska paradis, men vi gjorde det och stannade ett tag vid kyrkan.

Vacker plats, Klockrike, men knappast något paradis. Nästan paradisiskt är däremot det bageri och café som ligger i det närbelägna Vreta Kloster.

Boställets vedugnsbageri utgjorde första etappmålet på resan mellan Tranås och Uppsala. Vi stannade också till där på vägen ner genom Östergötland och det är väl värt en längre omväg.

Det är förstås surdeg, lång jästid och ekologiskt spannmål från Östergötland som gäller.

Bageriet och caféet finns i en stor och fin ladugårdsbyggnad. Det blev såväl fika som inköp av bröd, och magnifik utsikt över åkrarna på slätten (björkveden på bilden ovan ligger och väntar på att bli tagen i bruk).

Lagom till middag var vi hemma i Uppsala igen.