Något annat som betonas i propositionen är att myndigheter ska slås samman. Syftet är också här att spara pengar.

Det är inte första gången som myndighetssammanslagningar lanseras som en slags universalmedicin. Sammanslagningar kan förstås vara både bra och dåliga.

Myndigheter bör ju – lite förenklat – utformas så att de på ett så bra sätt som möjligt kan förverkliga den politik som de folkvalda vill ha genomförd.

Ibland kan det vara bra att kunna samordna inom en organisation, ibland är det bra att verksamheter kan renodlas.

Det mest uppseendeväckande (och får man väl säga dumma) i den budgetproposition som lanserades idag är att Statskontoret tänks inordnas i Ekonomistyrningsverket (ESV).

Statskontoret har ett brett uppdrag, nämligen att främja en effektiv och demokratisk statsförvaltning.

Ekonomistyrningsverkets uppdrag är snävare, nämligen att främja den ekonomiska och finansiella styrningen av förvaltningen.

Jag har här på bloggen och i många andra sammanhang beskrivit regeringens kapacitet när det gäller att tänka om förvaltningens organisering (dvs. styrningen av förvaltningen) som begränsad.

Ett problem har varit att alldeles för stort utrymme har givits åt ett NPM-tänkande, vilket är det som Ekonomistyrningsverket står för.

Att inordna Statskontoret (med dess breda perspektiv på effektivitet och demokrati) i Ekonomistyrningsverket (med dess snävare NPM-inriktning) är att göra bocken till trädgårdsmästare.

Delar av ESV skulle istället med fördel kunna flyttas till Regeringskansliet (de håller ändå alltid på och filurar med varandra), och resten skulle kunna inordnas i ett vassare och lite mer självständigt Statskontoret.

Gissningsvis kommer den nya skapelsen (ifall den framöver ser dagens ljus) ändå att få heta Statskontoret.

Statskontoret har funnits sedan 1600-talet och ingen kommer väl på tanken att byta ut det namnet mot något så språkligt anskrämligt som Ekonomistyrningsverket.