Budgetpropositionen kom idag.

Som vanligt har alla satsningar portionerats ut i förväg, så det är en del lite mer – låt mig kalla det – perifera grejer som utgör nyheter.

Jag ska uppehålla mig vid ett par förvaltningspolitiskt intressanta förslag.

Det görs en generell nedskärning av anslagen till myndigheter, dvs. nedskärning utan att regeringen pekar på exakt vad som ska skäras bort.

Redan tidigare har många påpekat att myndigheter ofta är instruerade att göra saker som de inte har resurser till. Under många år har myndigheterna inte fått full kompensation för höjda priser och löner.

Nu tillkommer en generell nedskärning med 1% i alla verksamheter, utom sådana som är särskilt prioriterade (lite förenklat: kanoner, poliser och fängelser).

Tanken – förutom den att få loss pengar till annat – är att alla verksamheter alltid kan rationalisera sin verksamhet.

Det kan säkert vara möjligt i vissa verksamheter, men knappast i alla.

Risken är att kärnverksamheterna – själv tänker jag exempelvis på universiteten och högskolornas undervisning – får allt svårare att möta kraven på hög kvalitet.

Som bland annat fackföreningen ST har påpekat riskerar den här typen av generella neddragningar att innebära att myndigheter får allt svårare att göra det som de egentligen enligt sin instruktion ska göra.

Alla regeringar använder sig av den här typen av ”osthyvlar”, och det kan betraktat för ett enskilt år verka vara en liten sak. Men över tiden kan konsekvenserna för verksamheterna bli stora.

Långsiktigt vore det bättre för regeringar att tänka igenom vilka verksamheter som de vill ha, och att sedan finansiera dem fullt ut.