Förra veckan var jag och Maria fem dagar i Florens. Det är nog min favoritstad.

Att vara där oktober i det som känns som svensk sommar när den är som bäst (ca 25 grader om dagarna) var helt enkelt underbart.

Jag skulle dock inte rekommendera staden när det är tio grader varmare och ännu fler turister.

Vi gick förstås till Uffizierna och tittade på Botticelli, da Vinci och andra renässansmålare. Som på andra stora muséer får man bestämma sig för vad man vill se och inte gapa över för mycket.

Vi var i domen, Cattedrale di Santa Maria del Fiore, och beundrade interiören, men klättrade inte högst upp den här gången. Brunellescis vackra kupol är annars den ikoniska symbolen för staden.

Vi besökte också några andra kyrkor (Basilica di San Lorenzo som jag aldrig hade varit i förut var en pärla). Vi hälsade på i Dantes kvarter och besökte Museo Galileo.

Vi fikade en förmiddag uppe på taket på varuhuset la Rinascente (som betyder renässans), med perfekt utsikt över Brunelleschis kupol. Men mest av allt promenerade vi runt och njöt av att bara vara där på platsen, i historien.

Det var inte högsäsong men ändå väldigt mycket folk. Påtagligt färre blev det ändå om man tog sig över floden.

På den andra sidan floden Arno – i Oltrarno – finns superba restauranger, bra utkiksställen (särskilt Piazzale Michelangelo). Där finns också små fina torg med caféer och glassbarer.

I Oltrarno finns också Medicifamiljens Palazzo Pitti, med angränsande trädgårdsanläggning. Vi orkade inte riktigt hålla uppe intresset där. Vi blev helt enkelt mätta på intryck, men tog till oss att familjen Medici hade gott om floriner.

Vi åt mycket gott, drack utsökt espresso (genomgående bättre än den som höjs till skyarna på caféer här hemma) och fick förstås i oss en massa glass.

Vi åt dock inga mackor med komage, köpte inget guld på Ponte Vecchi och besökte inte Stadio Artemi Franchi, där Fiorentina spelar sina hemmamatcher.

Så det finns flera anledningar att återvända.