Samtidigt som riksdagen igår debatterade en ny könsbyteslag var jag med och ordnade ett seminarium i den tjusiga Andrakammarsalen.

En grupp i Riksbankens Jubileumsfond (RJ) där jag finns med arrangerade tillsammans med riksdagen ett så kallat vittnesseminarium.

Temat för dagen var situationen när en regerings politik bygger på ett avtal mellan regeringspartier och partier utanför regeringen, och där partierna utanför regeringen har egna politiska tjänstemän i regeringskansliet.

Som dagens situation med Sverigedemokraterna.

Det vi diskuterade var tre tidigare sådana samarbeten (på 1990-talet, åren 2002-2006 och Januariöverenskommelsen 2019-2021) och några av de politiska tjänstemän som var med när det begav sig berättade om hur det hade varit (de ”vittnade”).

Jag stod för en kort inledning och sedan ledde Jan Teorell ett samtal med Anders Ljunggren (c), Lennart Olsen (mp), Lars Bäckström (v), Sophia Metelius (lib) och Sten Olssson (s), vilka alla vid olika tidpunkter har varit inblandade i den här typen av arrangemang.

Många frågor var uppe till diskussion. Särskilt viktig är ansvarsfrågan: i vilken utsträckning kan partier som finns utanför regeringen, men som ändå i hög grad påverkar politiken, hållas ansvariga för regeringens beslut och handlingar?

Allt spelades in och kommer att finnas tillgängligt framöver både på nätet och i en liten skrift från RJ.

Vi var tvungna att avsluta lite tidigare än vi hade tänkt eftersom de riksdagsledamöter som fanns med som åhörare skulle hinna springa iväg och delta i omröstningen om könsbyte.