Har nu läst Maggie Strömberg och Torbjörn Nilssons lovordade bok om Nato-processen: Högt över havet.

Initierat, välskrivet och bladvändarvänligt. En del har tidigare kunnat läsas i Svenska Dagbladet, men här får man en bred beskrivning av processen.

Tänkte särskilt på tre saker under läsningen.

En första är att boken nog är längre än den skulle behöva vara, Nilsson (antar jag) har haft svårt att följa devisen ‘kill your darlings’. Trådarna tillbaka i tiden till Gunnar Hägglöf och hans impulsiva fru Anna är intressanta, men allt behöver inte rymmas i en och samma bok.

En andra tanke är att forskare i Sverige så sällan gör den här typen av noggranna empiriska studier. Det är verkligen synd eftersom sådana skulle göra det möjligt att lära oss mer generellt om hur politiska beslutsprocesser ser ut.

Strömberg & Nilsson är duktiga journalister men har – det är den tredje iakttagelsen – begränsat med teoretiska redskap för att förstå processerna som de studerar (förutom att aktörer kan vara idealister eller realister, eller båda).

När Graham Allison undersökte Kubakrisen i sin klassiska bok Essence of decision använde han tre olika teoretiska modeller för att förstå det som hade hänt: ‘rational actor’, ‘organizational process’ och ‘bureaucratic politics’.

Det perspektiv som Strömberg & Nilsson genomgående använder sig av när de berättar sin historia är ‘bureaucratic politics’, som om det vore det enda möjliga. Visst, perspektivet säger en del men en bredare ingång hade varit fruktbar.

Hur värdefullt skulle det inte kunna vara om forskare lite oftare gjorde sig mödan att följa beslutsprocesser på ett lika omsorgsfullt sätt som Strömberg & Nilsson har gjort.

Titeln på Allisons bok, Essence of decision, härrör från ett citat av John F. Kennedy, som måhända också skulle kunna vara en devis för Strömberg & Nilssons studie:

”the essence of ultimate decision remains impenetrable to the observer – often, indeeed, to the decider himself”