Jag var på Moderna Museet igår och pratade om kulturpolitik.

Jag gjorde det tillsammans med filosofen Jonna Bornemark, Magdalena Malm som bossar över det som heter Bildkonst Sverige och Fredrik Liew, som jobbar på muséet.

Bildkonst Sverige arrangerade tillsammans med muséet.

Anledningen till seminariet var att den svenska kulturpolitiken i år fyller 50. Ganska väl besökt blev det.

Bildkonst har till jubiléet givit ut en skrift där jag, Jonna och Margareta har skrivit varsin text. Här finns texterna för den som vill läsa.

Jag har skrivit en text om Kulturpolitk på avvägar (mer om det i något senare inlägg).

Jag passade också på att kolla på de aktuella utställningarna, och blev riktigt glad av dessa. Huvudnumret nu är de tyska expressionisterna i ”die Brücke”. Det är sevärt.

Mest spännande var ändå Maurizio Cattelans utställning ”Den tredje handen”. Han blandar sin egna verk (bland annat en miniatyr av Sixtinska kapellet) med sådana som finns i muséets samlingar.

I utställningstexten stod det att ”Cattelan tror på konstens makt, men inte institutionernas”.

Jag önskar också att det vore så, men innebörden i min betraktelse över kulturpolitiken är väl ungefär att det som gäller är det motsatta.