Jag funderar lite över utredningen som presenterades tidigare i veckan, den om den så kallade ”angiverilagen”.

Betänkandet heter: Vissa åtgärder för stärkt återvändandeverksamhet och utlänningskontroll (SOU 2024:80).

Intensiva protester ledde till att förslagen inte blev lika långtgående som hade förespeglats i direktiven till utredningen och som många hade fruktat.

Tidöpartierna hade framgick det förhandlat med varandra om vilka sektorer som skulle undantas från angiveriet/informationsplikten.

Liberalerna utropade sig som ”segrare” och Sverigedemokraterna (SD) fick frågor om varför de hade givit efter (de svarade att de hade fått igenom något annat som ännu inte kunde tillkännages).

Man kunde förstå att det hade varit intensiva förhandlingar mellan Tidö-partierna.

Den ansvarige ministern, Johan Forssell, lade vid presskonferensen där utredningen presenterades ut lite dimridåer (Susanne Nyström skrev en text om detta i Dagens Nyheter).

Det viktigaste i allt detta är naturligtvis vilka regler som kommer framöver, och vilka yrkesgrupper som ska tvingas in i det nya systemet.

Men det är en annan fråga som jag funderar över.

Hur kommer det sig den särskilda utredaren Anita Linder kunde lägga fram ett förslag som var identiskt med det som Tidöpartierna inom sig parallellt hade förhandlat fram?

Hur såg relationen mellan politik och myndighet ut?

En offentlig utredning är formellt sett en myndighet (om än tidsbegränsad). Den styrs av sina direktiv men ska annars verka fristående från politiken.

Men hur kommer det sig att utredaren landade i precis det förslag som Tidöpartiernas förhandlare i regeringens samordningskansli hade enats kring?

I en artikel i Aftonbladet ställdes frågan till utredaren ifall politikerna hade kunnat påverka arbetet med utredningen. ”Nej, absolut inte”, svarade Anita Linder.

Om inte utredningen har styrts av förhandlingarna i regeringskansliet, måste det väl vara Tidö-förhandlarna som övertygats av utredningens argumentation.

Men är det sannolikt att Tidö-förhandlarna, när de fick läsa utredningsbetänkandet, bara lite ömt log mot varandra och bestämde sig för att göra utredningens förslag till regeringens?

Som Refaat El-Sayed sa en gång: ”här ligger en gravad hund”.