I veckan kom regeringens forskningsproposition för åren 2025 – 2028. Det blir gradvis ett tillskott av pengar till forskningen: 6.5 miljarder i slutet av perioden.

Johan Pehrson presenterade propositionen tillsammans med två andra ministrar, Ebba Busch och Jessica Rosencrantz.

Pehrson talade – karakteristiskt oprecist – om excellens, innovation och internationalisering … att vi inte ska vara lagom utan världsledande.

Jag har inte hunnit att läsa så noggrant än, men ändå gjort några iakttagelser.

Inte oväntat går nästan alla nya pengar till annat än humaniora och samhällsvetenskap. Den exakta fördelningen kommer att visa sig i kommande regleringsbrev.

Det blir förstärkningar av programmet för Excellenscentrum, en ny satsning på banbrytande forskning och en satsning på Excellenskluster för banbrytande teknik.

Inga nya pengar alls fördelas till nyfikenhetsbaserad fri forskning inom humaniora och samhällsvetenskap, trots att beviljandegraderna för sådan forskning numera är chockerande låga.

Man minskar heller inte på de satsningar där politiken pekar ut vad forskare ska ägna sig åt (brottslighet, migration, digitalisering etc.). Istället tillkommer nya sådana.

Det talas en hel del om akademisk frihet, men uppenbarligen finns relativt liten tilltro till de enskilda forskarna i landet (såvida de inte bedöms vara excellenta).

Samtidigt aviseras en utredning som ska undersöka om det finns mer ändamålsenliga associationsformer för lärosätena än att de ska vara myndigheter.

Vi får väl se vad som händer med den. Att döma av propositionen verkar regeringen vara mycket angelägen om att kunna detaljstyra.

Regeringen vill ha mer banbrytande forskning (forskning med hög risk men samtidigt potentiellt hög avkastning), och den verkar anse att de nuvarande beslutsformerna vid Vetenskapsrådet inte klarar av att hantera ett sådant stöd.

Därför vill den gå vid sidan av den existerande beredningsorganisationen för att kunna få snabbare beslut (när det gäller banbrytande forskning). Men hur beslut ska fattas, och av vem, är mycket oklart.

En detalj kan man tycka, men 2028 är det nästan en halv miljard kronor som ska fördelas till det ändamålet.

Den som hade hoppats att lärosätena skulle kunna öka sin andel av forskningsmedlen blir besvikna. Enbart cirka en fjärdedel av de nya forskningsmedlen går dit.

Huvuddelen av medlen till lärosätena blir konkurrensutsatta, och kommer att fördelas (bland annat) med hjälp av bibliometri.

Den stora omorganisationen blir det tydligen inte något med. Frågan bereds fortfarande i regeringskansliet står det i propositionen, vilket väl antagligen betyder att det nog i alla fall inte blir som utredningen föreslog.

Mottagandet hittills då?

Tja, intresset från den samlade pressen var måttligt när propositionen presenterades. Nästan omedelbart halkade frågorna från media in på elpriset i södra Sverige. Inte så lite pinsamt.

Dagen efter hade heller ingen av de stora tidningarna, annat än i notisform, uppmärksammat satsningen på forskningen.

Märkligt är det … ointresset.