Nytt år och det finns åtskilliga skäl till svartsyn.

2024 var det varmaste året sedan man började ta fram globala temperaturdata. Vi ligger nu 1.6 grader över temperaturen under slutet av 1800-talet.

I Parisavtalet lovade världens regeringar att göra allt för att se till att medeltemperaturen i världen inte skulle komma att överstiga 1.5 grader.

Enligt en artikel i The Lancet beräknar brittiska forskare att drygt 64 000 har dödats i Israels attacker i Gaza, dvs. långt fler än som rapporterats av den palestinska hälsomyndigheten.

Och folkmordet i Gaza fortsätter. Att den svenske statsministern, som intervjuades i veckan, ännu inte kan säga om statens Israels agerande är proportionerligt eller ej är både ynkligt och skamligt.

Och så Trump då … som enligt känt mönster svamlar på om än det ena och än det andra. Trump som – trots att han hetsade fram en statskupp för att hålla sig kvar vid makten – ändå fick förtroendet att än en gång leda världens mäktigaste land.

Det är också med Trumps USA som vi kommer att ha ett avtal som gör att den amerikanska krigsmakten – om de vill – obehindrat har tillgång till svenska försvarsanläggningar. Det kan väl inte kännas så bra ens hos alla moderater.

Det finns många skäl till missmod (vilket nog kan förklara att det har varit glest med inlägg på bloggen under helgerna).

Bruno K Öijer fångade känslan av galenskap i sin nyårsdikt i Dagens Nyheter, men poeten erbjuder också en öppning där ”livet försiktigt ler mot dej”.

Så här slutar Öijers dikt, som heter En natt som den här:

” … du är ensam
ensam som vi andra i en sjuk galen värld
och du släcker din lampa
kryper ner i sängen
och låter mörkret vara ifred
låter det krama sovrumsfönstret
som står öppet på vid gavel
och du reser i sömnen
du reser långt långt bort
till platsen där vildhästarna leker
och tar hand om sina föl
platsen där månljuset
lagt ner sitt blixtrande svärd
i den kolsvarta floden
och där livet självt försiktigt ler mot dej
livet som ständigt
hamrat och bankat mot himlen och marken
för att släppas in
och äntligen få komma hem”