Några har påpekat att bloggandet har legat nere ett tag, och det trots att det inte saknas händelser att skriva om.

Men det är helt enkelt svårt att ta in – och att skriva om – de omvälvningar som nu sker i världen. Det blir liksom så futtigt.

Det är sorgligt att se USA utvecklas i auktoritär riktning.

Mycket elände i världen har sitt ursprung i USA:s utrikespolitiska aktioner (till exempel i Irak), men det som nu sker i motarbetandet av internationella institutioner (ICC, WHO, FN etc.) saknar motstycke.

Uppenbart är att varken medlemskapet i Nato eller det så kallade DCA-avtalet (det bilaterala avtal som ger USA tillgång till alla våra militära anläggningar) ger oss svenskar någon säkerhet.

Man kan förstå att oron är ännu större inte enbart i Ukraina utan i förlängningen också i länder som Estland och Lettland att det ska bli kastade under bussen.

Europa behöver uppenbart enas – inom flera områden – om en tydlig linje gentemot USA, och Europa behöver rusta upp. Det kan bli nog så svårt.

Flera länder har stora ekonomiska problem. Tyskland kommer att få vänta ett tag på en ny koalitionsregering och det franska folket är grundligt trötta på sin president (och vem kommer att efterträda Macron?).

Många länder i Europa är dessutom hemsökta av partier som i hög grad välkomnar tidens auktoritära strömningar, och som dessutom är uttalat (eller outtalat) EU-skeptiska.

Mörker, men hur var det han sa Konfucius: ”Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus”. Eller om det var Tove Jansson …