Det gränslösa slöseriet

Ingenting borde egentligen vara någon nyhet, men det pågår ett gigantiskt slöseri med skattemedel.

I den unika svenska marknadsskolan tillåts aktiebolag att driva skolor i vinstintresse, och de gör det i ett system som är riggat för att de ska tjäna grova pengar.

För företagen är det riskfritt. Det kostar nästan inget att gå in på marknaden och tjänar man inte tillräckligt med pengar är det bara att lägga ner.

Det finns en kraftig majoritet bland medborgarna för att ta bort vinstintresset i skolan, men bolagen och deras kolportörer – intresseorganisationer och lobbyister – agerar emot.

Marcus Larsson och Åsa Plesner har i boken De gränslösa utförligt beskrivit nätverken mellan före detta politiker som äger skolor och politiker som lobbar för att bevara marknadsskolan.

I den nyutkomna boken Bananrepubliken, skriven av Johannes Klenell, upprepas och vidgas denna kritik.

Klenell beskriver i detalj och ganska roande – om nu allt inte vore så sorgligt – ett system där vänskapsband och affärsintressen styr inom stora delar av politiken.

Att näringslivet, moderater och så kallade liberaler agerar skamlöst för att gynna sina egna och den egna gruppens intressen är kanske inte förvånande.

Och självfallet kommer ingen förändring att ske med en skolminister som är så insyltad i det existerande systemet som den nuvarande är.

Men Klenell beskriver att samma logik (att använda sin politiska makt för att berika sig själv och sina kompisar) numera också finns inom delar av den politiska vänstern.

Motståndet mot förändring är starkt, trots att vi har ett system som är ineffektivt och som slösar med skattemedel.

Skolan har blivit ett slags Augiastall, ni vet det som i berättelserna om Herakles sedan flera decennier var vanvårdat och i behov av uppstädning, upprustning och omorganisering.

I ett av sina storverk ledde Herakles en flod genom stallet och kunde på så sätt rensa upp.

Men någon Herakles finns väl inte idag … och skulle han dyka upp vore risken stor att han direkt köptes upp av Rud Pedersen, Hallvarsson & Halvarsson eller Nordic Public Affairs.

Detta inlägg publicerades i Kultur, Media, Politik. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar