Senast jag skrev om fåglarna i Stadsskogen (23 april) hade sångarna ännu inte anlänt. Men nu är dom här.

Grönsångaren hördes lite överallt när jag tog en promenad i förmiddags, men också lövsångare gransångare och ärtsångare gav sig tillkänna.

Och en massa andra: titor, sparvar, trastar, hättor, hönor, oxar, finkar, kråkfåglar, mesar, hackspettar (en gröngöling idag), svalor och flugsnappare.

Jag försöker få syn på fåglarna men mer än en fågelskådare är jag en fågellyssnare (som jag har skrivit förut har jag ovärderlig hjälp av appen Merlin).

Det sitter för resten en grönsångare och sjunger i tallen ovan, även om den är lite svår att se på bilden.

Det är fint att dagligen promenera i skogen (ännu roligare förstås om Maria inte jobbar utan kan hänga på), men det ger också något extra att veta vilka fåglar det är som hörs. Och efterhand lär jag mig mer och mer (inbillar jag mig i alla fall).

Ambitionen har ett tag varit att någon morgon vid soluppgången ta mig ut i skogen, för att lyssna på konserten i ottan.

Kanske blir det snart en sådan ”gökotta” … eller kanske inte. När jag mot förmodan är vaken vid halvfemtiden någon morgon framstår det alltid som himla skönt att bara ligga kvar i sängen.

Någon gök har jag inte hört än i år. Ett efterlängtat tecken på att försommaren är på väg är annars när tornseglaren börjar svirra omkring ovanför en.

I fjor hördes den första tornseglaren i vår trädgård den 16 maj, så den är bara en dryg vecka bort.