Lite kylslagen vår. Idag hålls det en tyst minut för de tre ungdomar (två av dem barn) som sköts ihjäl i Fålhagen, i centrala Uppsala.

Morden skedde dagen före det stora valborgsfirandet.

När den förfärliga nyheten kom trodde vi att firandet (åtminstone det som arrangerades av universitetet och kommunen) skulle ställas in.

Men så blev det inte, och man kan fundera över varför.

Det var som att morden snabbt definierades som ”gängrelaterade”. De hade skett i de ”närverkskriminellas” värld, och att det var en annan värld än den som vi lever i.

En obehaglig tanke smög sig på … skulle reaktionen ha blivit annorlunda ifall de mördade barnen och ungdomarna hade hetat Jakob, Oskar och Hugo?

Det kändes i alla fall konstigt att Valborg i Uppsala skulle firas på traditionellt sätt efter detta.

Men det finns förstås olika sätt att se på detta. Som Tage Danielsson sa är det ”… ens skyldighet att hålla glädjen levande. Det kan vara tungt men man måste försöka. Om man ger upp och drunknar i sorgen, ökar man världens elände”.

Själv tog jag tåget från Uppsala söderut (bestämt sedan tidigare). Jag tillbringade några dagar med barnbarnen Olof och Albin i Malmö.

Det blev ett par fina dagar i ett varmt och skönt Malmö. Vi promenerade (som synes på bilden) i solen längs vattnet i Västra Hamnen, spelade fotboll och käkade glass.

Allt på behörigt avstånd från valborgsfirandet i Uppsala.