Det är femtio år sedan jag för första gången var på Göta Lejon i Stockholm.

Det är en gammal biograf från 1920-talet som under lång tid har använts som konsertlokal.

AC/DC har varit där liksom Iron Maiden, Patti Smith, Elvis Costello, Ramones, Imperiet, Billy Bragg, Ulf Lundell (förstås) och många många andra.

Den där gången för femtio år sedan såg jag Hasse & Tages revy Svea Hund på Göta Lejon. Den där där Monica Zetterlund sjunger ”Var blev ni av ljuva drömmar?

Då var det 1970-tal och många ansåg att (s) hade svikit sina ideal, och längtade tillbaka några decennier.

Nu anser lika många att (s) har svikit sina ideal och längtar tillbaka till … just det: 1970-talet.

Nostalgin är i alla fall konstant.

Igår var vi tillbaka på Göta Lejon och lyssnade på Bo Kaspers Orkester på deras turnépremiär (de fyller 35 i år). Det var sanslöst bra.

En oemotståndlig blandning av jazz, soul och rock och samtidigt med sina texter starkt förankrat i den svenska myllan.

”Vi kommer alltid att leva, vi kommer aldrig att dö …”