Att enbart med hjälp av svensk media försöka hänga med vad som nu sker i Mellanöstern är inte så lätt.

Igår stod det nästan ingenting alls i de stora morgontidningarna om USA:s och Israels pågående angrepp på Iran, och krigets konsekvenser för regionen och världen …

… samtidigt som Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter ägnade åtskilliga sidor åt ett landsmöte i det krisande partiet Liberalerna (i SvD ägnades debaclet åtta sidor).

Och då hade ändå Trump just hade hotat med att inom 48 timmar bomba sönder vital infrastruktur ifall iranierna inte gjorde honom till lags, och iranierna programenligt svarat med att säga att de i så fall gör detsamma i gulfstaterna.

Vägen mot avgrunden tycks ligga öppen och kanske är det bara Trumps förmåga att ljuga (om att kriget skulle vara en framgång för USA) som kan vända den nedåtgående spiralen.

Något som man väl borde diskutera och skriva om i svensk press är vad kriget betyder för svensk säkerhetspolitik. Mot bakgrund av det vi ser, hur kloka val har vi egentligen gjort under senare år?

Vi har (genom DCA-avtalet) accepterat att i en krissituation överlåta flygfält och andra militäranläggningar till USA, och sådana anläggningar blir i krigssituationer troliga mål för drönare och missiler (precis som har skett i gulfstaterna).

Kanske borde en diskussion också komma igång om hur klokt det var att rusa in i Nato, dvs. den organisation som domineras av ett land som rör sig i auktoritär riktning, hotar sina grannländer och inte ens låtsas att det finns någon internationell rätt.