Östersjöar

IMG_1289Jag vet att det är ett ålderstecken att alltför ofta utbrista hur vackert någonting är därute, men den gotländska naturen är säregen.

Särskilt kombinationen av kalkstensvita vägar, låg vegetation, den blå Östersjön och en himmel som ibland liksom öppnar sig.

Som vid Grogarnsberget (på bilden till höger) i närheten av Katthammarsvik.

Från klinten kan man se ut över vattnet – det alltid närvarande.

Tomas Tranströmer har i sin diktsamling Östersjöar beskrivit detta:

Vinden går i tallskogen. Det susar tungt och lätt,
Östersjön susar också mitt inne på ön, långt inne i skogen
är man ute på öppna sjön.
Den gamla kvinnan hatade suset i träden. Hennes ansikte
stelnade i melankoli när det blåste upp:
”Man måste tänka på dem som är ute i båtarna.”

 

Annonser
Det här inlägget postades i Kultur, Varjehanda och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s