Det är några år sedan jag hade små barn. På något omärkligt sätt blir de vuxna.

Kanske är det avståndet i tiden som gör att det värmer lite extra i hjärtat, när jag hittar en del sparade grejer från deras uppväxt.

Jag återfann nyss det här korta och kärnfulla meddelandet från de båda sönerna, och deras kusin.

Så här står det: ”Tjena Benkan/Vi har tagit allt och stuckit till Tumba köpis/Hej då … tre coola punkare.” Meddelandet uttrycksfullt illustrerat med en dödskalle.

Kan man bli annat än lycklig …