För några år sedan besökte jag Aguélimuséet i Sala.
Jag minns det som en besvikelse, så det var med måttliga förväntningar som jag äntligen tog mig till Moderna Muséet idag.
De har haft (och har ett tag till) en utställning med Paul Klee och Ivan Aguéli.
Jag har lite svårt att se poängen med att kombinera Klee och Aguéli. Men det är sevärt. Och det var Aguéli som imponerade mest.
Aguéli var anarkist och levde en stor del av sitt liv i Paris. Han fångades av den islamiska kulturens poesi, lärde sig arabiska, konverterade till islam och tog sig namnet Abd Al-Hadi Aqhili.
Aguélis bilder har en harmoni som fångar en. Det är något med färgerna och ljuset. Nedtonat och sparsmakat.
Så här skrev han om uppdraget som konstnär i ett brev till Richard Bergh: ”Man är aldrig nog exakt, nog enkel och nog djup”
Jag får nog lov att åka tillbaka till Sala.
Ska man tro Aguélis verkar uppdraget som konstnär ha en hel del gemensamt med uppdraget som forskare.
GillaGilla
Precis vad jag också tänkte. Insikten har dock ännu inte riktigt slagit igenom i forskarvärlden.
GillaGilla