Fredag i Gävle. Seminarium på högskolans campusområde.
Funderade på vad jag tänkte på i samband med Gävle: ishockey (Brynäs); Gevalia; julbocken; Ahlgrens bilar; Joe Hill och Hans Grohman.
Vi promenerade från centralstationen längs Gavleån och Strömvallen till högskolan, där det blev kaffe och mackor.
Kaffet serverades ur kannor av märket Löfbergs Lila (i staden där Gevalia rostas).
Som på flera håll i landet är det gamla regementslokaler (I 14) som numera är hemvist för studenter, lärare och forskare. Hälsinge regementes gamla lokaler har tagits i bruk av kunskapssamhället.
Bocken, dvs. den som sedermera blev den berömda och eldfängda Gävlebocken, var symbol för regemente.
Tänkte promenera ut mot Östersjön, men det blev inte tid till det.
Från perrongen vid Centralstationen kunde jag ändå se hur åns utlopp mot havet. Till höger på bilden ligger den gamla arbetarstadsdelen Brynäs.
För resten tillverkas Ahlgrens bilar inte längre i Gävle, utan i Ljungsbro.
Blyerts och blad 
Vill inte låta som en arrogant och obildad Stockholmare, tillika innerstadsbo, men några vänner och jag fick en gång för oss att åka till Gävle. Vi letade och letade. Såg skyltar som tydde på att Gävle fanns. Vi närmade oss, trodde vi…. En särskild skylt med ordet ‘Centrum’ på såg särskilt lockande ut… Vi körde och körde, letade och letade. Beslutsamma. Gävle måste bara finnas. Någonstans måste dess Centrum befinna sig… Till slut gav vi upp. När vi för fjärde gången kom till ett… ja… rätt öde ingenting mer än en ganska parkeringsplats mellan några bostadshus, insåg vi att projektet misslyckats. Med röda öron och fyllda av skam vände vi kosan tillbaka till Stockholm. Vi hade lika gärna kunnat åka en sväng till Shangri-la eller fråga några ornitologer om hur och vart man bör åka för att säkrast kunna få syn på Fågeln Fenix… Gävle är bara ett hittepå…
GillaGilla