Jag har roat mig med att göra en tio-i-topplista över sånt i Uppsala som är värt viss uppmärksamhet.

På plats 10 hamnar Fyrisån, men det är ändå med viss tvekan som ån kvalar in på listan.

Mycket är bra med Uppsala, men man kommer inte ifrån att här saknas vatten.

Fyrisån är varken bred eller strid.  Ibland måste man faktiskt tänka efter ordentligt ifall man har passerat ån eller ej.

Det går inte att komma ifrån att Uppsala skulle ha tjänat på att ha något motsvarande … säg Motala Ström i Norrköping.

Men tiondeplatsen kan den ändå förtjäna … ibland är det fint längs ån. Och tänk om det helt hade saknats vatten.

Ån är förevigad i Ulf Peder Olrogs visa ”ubåt till salu” med en text som väl inte fullt ut är gångbar idag:

Att segla uppå Fyrisån i undervattensbåt,
säg vore inte det nånting för mej?
Att ligga där på botten invid Dombron i försåt
och spana, om det kommer någon tjej.
Och sedan dyka upp och fråga: “Fröken, som jag nyss
fått se uti mitt periskop, kom ned i min kabyss!”
Att segla uppå Fyrisån i undervattensbåt,
säg vore inte det nånting för mej?