Jag fick en liten flashback igår när jag läste DN Debatt.

Där publicerades ett policydokument. Några svenska företag meddelade att de skulle satsa på att framställa stål med hjälp av vätgas, istället för med kol.

Koldioxidutsläppen skulle därigenom minska, och vi skulle kunna röra oss mot ett lite mer hållbart samhälle.

Projektet heter HYBRIT, och det står för Hydrogen Breaktrough Ironmaking Technology. För att företagen ska gå vidare krävs insatser från staten.

Som det stod i DN behövs ”… (R)egeringens aktiva stöd för pilot- och demonstrationsanläggningar, samt stöd för att skapa långsiktiga förutsättningar för initiativet på EU-nivå”.

En pilotanläggning är planerad i Luleå och Malmfälten.

Mer än en egentlig debattartikel ska nog inlägget tolkas som att branschen förutsätter att staten ska hjälpa till med finansiering och med manegekrattande i Bryssel.

Varför flashback?

Jo, för ganska länge sedan studerade jag en process där ett svenskt företag försökte exakt samma strategi mot dåvarande näringsdepartementet.

Då handlade det om att utveckla världens miljömässigt bästa sätt att elda kol. Allt gott skulle uppstå ifall staten gick in och bidrog med kapital.

Då gick staten in, och en demonstrationsanläggning kom till stånd. Tekniken fungerade dock inte, så drömmarna gick i kras.

Hela denna beslutsprocess finns beskriven i min bok Kraftsamlingen. Politik och företagande i parallella processer (boken är slut på förlag, men den som är intresserad kan få ett exemplar).

Kanske kommer det här projektet att lyckas bättre. Och var så säkra: staten kommer inte att säga nej nu heller.