Maria och jag har njutit av en lång weekend i Helsingfors, som visade sig vara en mycket trivsam stad.
En blandning av gammalt (de klassiska caféerna) och nytt (bland annat det nya stadsbiblioteket Ode och moderna muséet, Kiasma).
Vi åt på anrika 50-talsrestaurangen Kosmos (bilden nedan) men också på mer moderna ställen (och för första gången för mig på en georgisk restaurang).
Vi tog spårvagnen till Munksnäs och fick en guidning genom Alvar och Aino Aaaltos hem … och vi tog färjan till Sveaborg, dvs. det mest påkostade försvarsverk som Sverige någonsin har uppfört.
Sveaborg byggdes för att skydda östra delen av riket mot ryssen, men övergavs i princip utan strid av Cronstedt 1808 efter en rysk belägring.
Förlusten i kriget mot Ryssland ledde sedermera till en förlust av en stor del av Sverige, en inhemsk statskupp, en ny konstitution och landsförvisning av den dåvarande svenske kungen Gustav IV Adolf.
Vi gick omkring och surade lite över Cronstedts kapitulation, och ägnade en och annan tanke åt mer nutida ryska angrepp på grannfolk.
Sveaborg heter numera Suomenlinna (Finlands borg) och är ett världsarv på UNESCOS lista.
Om svenskar mest tänker på Cronstedt när de hör namnet Sveaborg, är områdets användning som fångläger och avrättningsplats under det finska inbördeskriget nog det som finnar främst har i åtanke.
En liten grej kanske, men kaffet har genomgående varit mycket bra på alla ställen där vi fikade och åt.
Man gillar helt enkelt Helsingfors och Finland … och jag tänker väl att det kanske inte gör så mycket om de slår oss i ishockey.
—
PS. Läs gärna Claes Gustafssons kommentar till texten ovan, där han korrigerar och fördjupar. Tack Claes!
Blyerts och blad 
Sveaborg heter faktiskt fortfarande Sveaborg också i Finland, liksom Helsingfors fortfarande heter Helsingfors på svenska och Helsinki på finska. På Finska heter fästningen förvisso Suomenlinna – men landet är som känt tvåspråkigt. (Fram till 1918, då Finland blev fritt från Ryssland, hette fästningen ”Viapori”, en folklig fennicering. ”Frihetskriget” växte fram ur en stark och envis nationalism, som bl.a. ledde till att finska språket rensades från ”utländska ord”.) Båda namnen fungerar parallellt, som man kan se på kartor, gatuskyltar, museiskyltar, etc. Fästningen är nog mest känd för sitt ursprungliga syfte, dvs som denna jättestora befästa marinbas, på sin tid Europas största, tror jag – och för Cronstedts ”svek”. (Cronstedts kapitulation var dock inte en personlig ensak för honom, utan avspeglar i större perspektiv den svenska militärledningen slöhhet och ointresse för landets försvar. (Stockholm hade redan då en tradition av att ha ett överskott på höga stabsofficerare stoltserande i fina uniformer, men brist på manskap.) Hans pessimism skandaliserades senare, möjligen orättvist, av Runeberg i Fänrik Ståls sägner. Sveriges ointresserade militärledning ägnade han mindre intresse.) Under ryska tiden utnyttjades Sveaborg en marinbas för ryska östersjöflottan, men den är inte speciellt ”känd” för det. Efter inbördeskriget utnyttjades delar av basen som fångläger, men detta är nog inget som ”finnar främst har i åtanke” då fästningen omtalas. Sedan blev den museum och kulturcentrum.
GillaGilla