En gång i forntiden tiden röstade jag på linje 3 i folkomröstningen om kärnkraft, dvs. för en snabb avveckling av kärnkraften.

Så blev det inte. Linjen som ville ”avveckla med förnuft” vann, och utbyggnaden av kärnkraft fortsatte (man ville först bygga ut för att därefter avveckla).

Genom Tidö-partiernas samtida besatthet vid att bygga ut kärnkraft – ”kosta vad det kosta vill” – har frågan åter hamnat i den politiska hetluften.

I veckan beslutar riksdagen om gigantiska statliga subventioner för att bygga ny kärnkraft och om prisgarantier ifall elen kommer att bli för dyr.

Som centerpartisten Rikard Nordin uttryckte det: ”Regeringen är beredd att ta en springnota för kärnkraftens skull på skattebetalarnas bekostnad”.

Det är märkligt vilken tilltro den nuvarande regeringen (och dess stödparti) har till statliga subventioner, och vilken misstro som finns mot marknadslösningar.

Skälet till de nödvändiga subventionerna är att det är olönsamt att bygga ny kärnkraft … om det inte hade varit det hade företagen redan varit igång.

Nybyggd kärnkraft är för närvarande två till tre gånger dyrare per kilowatttimme jämfört med vindkraft.

Men regeringen vill öppna för att massivt subventionera företag som vill bygga just detta energislag.

Genom de enorma statliga subventionerna kommer man samtidigt att försvåra för andra producenter av el, framförallt sådana som bygger på förnybara energikällor.

Samtidigt som vi i samhället har en massa problem som pockar på lösningar, har vi här en lösning utan ett problem.

Sverige har även utan ny kärnkraft goda förutsättningar att klara både elförsörjning och omställning: med vattenkraft, sol- och vindkraft, kraftvärmeverk med biobränslen.

Vi har länge. även när vi har avvecklat reaktorer, varit en nettoexportör av el.

Det är märkligt med regeringens besatthet … och dess önskan att med statliga subventioner skjuta en relativt välfungerande marknad i sank.

Vi får väl se vad som händer framöver. Än så länge är inget spadtag taget. Någon gång kanske det går upp för politikerna vilken dålig affär kärnkraften är.

Dessutom är skälet till att jag en gång röstade för linje 3 fortfarande giltigt, dvs. att den radioaktiva strålningen från kärnavfallet finns kvar i sisådär hundratusen år.