Bocken blir trädgårdsmästare

IMG_1989Något annat som betonas i propositionen är att myndigheter ska slås samman. Syftet är också här att spara pengar.

Det är inte första gången som myndighetssammanslagningar lanseras som en slags universalmedicin. Sammanslagningar kan förstås vara både bra och dåliga.

Myndigheter bör ju – lite förenklat – utformas så att de på ett så bra sätt som möjligt kan förverkliga den politik som de folkvalda vill ha genomförd.

Ibland kan det vara bra att kunna samordna inom en organisation, ibland är det bra att verksamheter kan renodlas.

Det mest uppseendeväckande (och får man väl säga dumma) i den budgetproposition som lanserades idag är att Statskontoret tänks inordnas i Ekonomistyrningsverket (ESV).

Statskontoret har ett brett uppdrag, nämligen att främja en effektiv och demokratisk statsförvaltning.

Ekonomistyrningsverkets uppdrag är snävare, nämligen att främja den ekonomiska och finansiella styrningen av förvaltningen.

Jag har här på bloggen och i många andra sammanhang beskrivit regeringens kapacitet när det gäller att tänka om förvaltningens organisering (dvs. styrningen av förvaltningen) som begränsad.

Ett problem har varit att alldeles för stort utrymme har givits åt ett NPM-tänkande, vilket är det som Ekonomistyrningsverket står för.

Att inordna Statskontoret (med dess breda perspektiv på effektivitet och demokrati) i Ekonomistyrningsverket (med dess snävare NPM-inriktning) är att göra bocken till trädgårdsmästare.

Delar av ESV skulle istället med fördel kunna flyttas till Regeringskansliet (de håller ändå alltid på och filurar med varandra), och resten skulle kunna inordnas i ett vassare och lite mer självständigt Statskontoret.

Gissningsvis kommer den nya skapelsen (ifall den framöver ser dagens ljus) ändå att få heta Statskontoret.

Statskontoret har funnits sedan 1600-talet och ingen kommer väl på tanken att byta ut det namnet mot något så språkligt anskrämligt som Ekonomistyrningsverket.

Publicerat i Forskning, Politik | Lämna en kommentar

Nya osthyvlar

IMG_6067Budgetpropositionen kom idag.

Som vanligt har alla satsningar portionerats ut i förväg, så det är en del lite mer – låt mig kalla det – perifera grejer som utgör nyheter.

Jag ska uppehålla mig vid ett par förvaltningspolitiskt intressanta förslag.

Det görs en generell nedskärning av anslagen till myndigheter, dvs. nedskärning utan att regeringen pekar på exakt vad som ska skäras bort.

Redan tidigare har många påpekat att myndigheter ofta är instruerade att göra saker som de inte har resurser till. Under många år har myndigheterna inte fått full kompensation för höjda priser och löner.

Nu tillkommer en generell nedskärning med 1% i alla verksamheter, utom sådana som är särskilt prioriterade (lite förenklat: kanoner, poliser och fängelser).

Tanken – förutom den att få loss pengar till annat – är att alla verksamheter alltid kan rationalisera sin verksamhet.

Det kan säkert vara möjligt i vissa verksamheter, men knappast i alla.

Risken är att kärnverksamheterna – själv tänker jag exempelvis på universiteten och högskolornas undervisning – får allt svårare att möta kraven på hög kvalitet.

Som bland annat fackföreningen ST har påpekat riskerar den här typen av generella neddragningar att innebära att myndigheter får allt svårare att göra det som de egentligen enligt sin instruktion ska göra.

Alla regeringar använder sig av den här typen av ”osthyvlar”, och det kan betraktat för ett enskilt år verka vara en liten sak. Men över tiden kan konsekvenserna för verksamheterna bli stora.

Långsiktigt vore det bättre för regeringar att tänka igenom vilka verksamheter som de vill ha, och att sedan finansiera dem fullt ut.

Publicerat i Forskning, Politik | Lämna en kommentar

Natofrågan

Screenshot 2023-09-16 at 21.39.13Natofrågan har länge varit rejält pinsam.

Ansökan borde ha föregåtts av en rejäl offentlig diskussion, och rimligen också en folkomröstning.

Att ge upp en position som formellt alliansfri som under lång tid har varit definierande för utrikespolitiken, är ett beslut som borde ha underställts medborgarna.

Hela processen efter det att en ansökan lämnades in har inneburit en räcka pinsamma och förnedrande anpassningar till önskemål från en illiberal regim.

Vi borde aldrig ha inlett några förhandlingar med Turkiet.

Som en kollega till mig, Nils Brunsson, uttryckte det i en debattartikel i Svenska Dagbladet i början av året: vi vill ju inte bli medlem i Turkiet utan i Nato.

Alltså borde vi enbart förhandla med Nato, dvs. den organisation där vi önskar medlemskap.

Vi borde nu dra tillbaka vår ansökan, och säga att vi kan tänka oss att lämna in en ny när organisationen Nato ger klartecken för ett medlemskap.

Och så får Nato och dess medlemmar reda ut hur organisationen ser på ett svenskt medlemskap.

Under tiden skulle vi på hemmaplan på ett respektfullt sätt kunna diskutera för- och nackdelar med ett medlemskap.

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar

Vetenskapsrådet

IMG_6182Det här är en vecka som jag nästan helt ägnar åt Vetenskapsrådet. I forskarsamhällets tjänst skulle man lite högtidligt kunna säga.

Igår läste jag handlingar och idag (tisdag) hade vi heldagsmöte i Ämnesrådet för Humaniora och Samhällsvetenskap.

Det är Ämnesrådet som fattar alla beslut om bidrag, utlysningar och en massa annat.

På onsdag och torsdag ska jag sitta med – som representant för rådet – och observera så att det går rätt till i den panel som bedömer alla ansökningar inom ekonomiämnena.

Det kommer det att göra (att gå rätt till alltså) eftersom det är kloka personer som vi har utsett till deltagare i beredningsgrupperna.

Vetenskapsrådet är en myndighet (med allt vad det innebär), men också en organisation som styrs av landets forskare.

I vårt arbete får vi väldigt god hjälp av kunniga och kloka administratörer. De påminner oss om vad vi i rådet (eller forskarna i tidigare råd) har tyckt och varför vi tyckte så.

Tjänstemännen står i hög grad för det institutionella minnet. Med det som grund kan de lotsa fram oss förtroendevalda genom mängden av ärenden.

Ganska ofta säger dom faktiskt också: det är ni som bestämmer det här.

Vetenskapsrådet sitter numera i lokaler på Hantverkargatan som ägs av ett företag som heter: ”I Know a Guy”. Det är lätt att dra på munnen åt det.

Kändes lite konstigt i morse att gå in i huset med den loggan på fasaden, och att söka sig upp i huset till Vetenskapsrådets lokaler.

I den värld som Vetenskapsrådet verkar i antyder uttalandet ”I Know a Guy” snarast att det föreligger jäv.

Skilda världar.

Publicerat i Forskning | Lämna en kommentar

Vox humana

IMG_5748Kulturnatt i Uppsala med en massa aktiviteter på stan. Den ordnas en gång om året, och det brukar vara kul att gå runt och lyssna på lite av varje.

Men inte idag. Istället blev det en promenad mot den strida strömmen av folk ner till Uppsala Central och tåg till huvudstaden.

Där var det ännu mer folk som var ute och rörde på sig. En del – mest män mellan 35 och 55 – hade tagit sig igenom en halvmara, men såg inte särskilt trötta ut för det.

Vi hade köpt biljetter till Dramaten (vid inköpstillfället okunniga om att det var kulturnatt i Uppsala), till en pjäs som heter Vox Humana, den mänskliga rösten.

Lena Endre spelar djupt förtvivlad kvinna inbegripen i ett sista telefonsamtal med den man som har lämnat henne.

Visserligen är det välspelat, men efter ett tag känner man att det kanske kan räcka med bedrövelse och  hjälplöshet. Kvinnan borde väl kunna tänka sig att leva också utan den här mannen.

IMG_5743Pjäsen tar en intressant vändning när också Endre protesterar mot att kvinnan gestaltas som helt renons på tankeförmåga.

Endre vill ändra i texten. Hon tycker inte att man kan framställa kvinnor på det här sättet år 2023.

Nu hände det grejer på scenen som jag inte är så säker på att pjäsförfattaren Jean Cocteau skulle ha gillat, men han är å andra sidan död sedan 60 år.

Pjäsen fick i alla fall med detta en viss dynamik som den verkligen behövde. Jag ska väl inte avslöja hur allt sedan slutar, men ni kan kanske gissa (ledtråd: det kommer inte att bli någon uppföljare).

En annan ovanlig och rolig grej som hade förvånat Cocteau … är att det förekommer en hund i föreställningen. Den finns inte i rolllistan, så jag vet inte vad den heter.

Publicerat i Kultur | 2 kommentarer

Rocky revisited

IMG_5089Jag har fått synpunkter på sistone om lösa trådar på bloggen.

En gäller Merlin, fågelappen. Hur många olika arter lyckades jag egentligen registrera under sommaren?

Det blev faktiskt hela 127 stycken.

Det är nästan ingen idé att försöka utöka skaran vid den här tiden på året. Visserligen är det få arter som ännu har börjat flyga söderut, men det är ganska tyst numera i skogen här bredvid.

Apropå Merlin hittade jag i helgen en rolig Rocky-strip. Den är väl ca. 10 år gammal, och Rocky tycker sig få en fantastisk idé.

På bild 1 ligger Rocky i gräset och fipplar med mobilen och frågar ”Kan man shazamma fåglar? Så man kan se vad det är för nån? Det vore en bra app!”

Bild 2: ”Man hör en trudelutt i trädgården, vad är det för fågel undrar man. Håller upp luren, processing … vithuvad knärvelhöna”.

Bild 3 och bild 4 se ni däruppe. Bild 3: ”Alla fåglars ljud finns som dagens P2-fågel i nåt arkiv, de köper man loss. Sen köper man shazam-programvaran, så är man hemma. Säljer till Mark Zuckerberg för fyra miljarder!”.

Bild 4: ”Brrroink! Knorrbönesnippa”.

Jag sparade stripen en gång i tiden eftersom jag då tänkte något liknande som Martin Kellerman (Rocky). Men nu finns den alltså på riktigt: Merlin, Shazam för fåglar.

Och visst saknar men Rocky …

Publicerat i Kultur | Lämna en kommentar

Anjana och tekniken

Skärmavbild 2023-08-10 kl. 11.38.04Ni har nog inte märkt något men det har uppstått problem på sistone med att redigera text och bilder på bloggen.

Det har varit som det brukar vara med teknik. Det går inte längre att göra som man brukar, men man hittar ett sätt att hantera det. Kommer runt problemet snarare än att lösa det.

Och så uppstår ytterligare ett problem och man gör samma sak igen … hittar ett sätt att komma runt det och (så långt möjligt) ändå hålla fast vid de vanliga rutinerna.

Sådär är det med mycket i livet. Man gör små löpande anpassningar, med förhoppningen att den stora förändringen inte ska bli nödvändig.

Nyligen hände dock något som gjorde att jag tvingades att ta reda på varför problemen överhuvudtaget uppstod.

Och då visade det sig att mitt ”theme” på WordPress har gått i pension (det hände för ganska länge sedan).

”Theme” är ungefär det som gör att det ser ut som det gör på bloggen. Mitt ”theme” heter Twenty Ten. WordPress är den organisation som sköter all teknik kring bloggen.

Så här skrev Anjana (som är min WordPress-support, senior content manager, ser ut att vara 28 år (på sin bildbyline), har två King Charles Puppies och bor i Ontario, Canada) om mitt problem:

”Based on what I’ve observed, the issue is related to the retired Twenty Ten theme”.

Retired alltså. Pensionerad.

Anjana tyckte att jag skulle välja ett nytt ”theme” (det finns massor att välja bland), och hon bör ju veta. Hon är ju ändå senior content manager.

Den stora förändringen kanske ändå blir nödvändig i det här fallet. Ni som läser kommer att märka det framöver.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Onsdag i Vasastan

IMG_4986Onsdagar är Stockholmsdagar … det är sen gammalt.

Maria och jag tog tåget från Uppsala på förmiddagen. Vi promenerade från Centralen till lummiga Centralbadsparken och sedan till ett bra fik högt upp på Drottninggatan.

Det blev besök i antikaffärer på Upplandsgatan och Odengatan. Vi kollade på lite olika grejer, men köpte inget.

Tog oss därfter till Sven-Harrys museum i Vasaparken, och tittade på utställningen om ”Konst + maskin. Utmanarna under 1920-talet”. Intressant och lärorikt om hur det modernistiska utmanade det då etablerade stilidealet, Swedish grace.

Utmanarna var ofta kvinnor som Franciska Clausen och Vera Meyerson men också Erik Olson, Waldemar Lorenzon och Gösta Adrian-Nilsson (GAN:s tavla Eiffeltornet uppe till höger).

IMG_5018Vi gick en fin guidad visning genom de permanenta samlingarna (dvs. de som är skänkta av Sven-Harry).

Skulpturer, möbler och fina mattor. Där finns konst av Munch, Josephsson och Strindberg, men den finaste är nog den som är signerad Helene Schjerfbeck och Claes Fredrik Hill.

Efter Sven-Harrys, som kan rekommenderas, blev det lite vila och kaffe på klassiska café Ritorno på Odengatan. Återvände sedan till affärer och – lite senare – middag i city.

När vi gick Sveavägen mot stan passade vi förstås på att såväl beskåda som titta in i Stockholms vackraste byggnad: Stadsbiblioteket.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Små vikingar

Igår var jag på Historiska muséet med Linnea och hennes båda knattar: Olof (5) och Albin (2).

Muséet har en utställning om Vikingarnas värld. Man kan se en massa föremål (smycken, redskap, vapen, skelett etc.) och de har också en massa ”prova på”-grejer som kidsen gillade.

Ambitiöst och bra. Barnen gick i en labyrint, fick baka bröd, tillverka smycken, skjuta pilbåge och en del annat. Det blev väldigt uppskattat.

Den snälla (?) mamman köpte sedan träsvärd och sköldar till de små knattarna, samtidigt som hon förmanade dem att inte slåss med de nya leksakerna.

Det gick väl sådär. De började genast att fäktas med varandra.

Och på vägen tillbaka mot Fältöversten skrämde de båda minivikingarna slag på både tanter och hundar.

För ett ögonblick kändes Östermalm en smula osäkert.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Klockrike och Vreta Kloster (road-trip 23)

IMG_4818Efter frukost på Wattenkuranstalten i Tranås körde vi vidare norrut. Förbi Boxholm (tillbaka i Östergötland) där det för inte så länge sedan producerades Boxholms ost.

Den runda Boxholmsosten smakar ungefär som hushållsost (åt den ibland som barn). Inte riktigt i min smak, men det var ändå lite trist att inse att Boxholms ost numera tillverkas i Östersund.

Vi letade oss vidare på den vackra östgötaslätten, och äntrade vägen till Klockrike.

Luffaren Bolle i Harry Martinsons roman kom aldrig fram till detta symboliska paradis, men vi gjorde det och stannade ett tag vid kyrkan.

Vacker plats, Klockrike, men knappast något paradis. Nästan paradisiskt är däremot det bageri och café som ligger i det närbelägna Vreta Kloster.

Boställets vedugnsbageri utgjorde första etappmålet på resan mellan Tranås och Uppsala. Vi stannade också till där på vägen ner genom Östergötland och det är väl värt en längre omväg.

IMG_4816Det är förstås surdeg, lång jästid och ekologiskt spannmål från Östergötland som gäller.

Bageriet och caféet finns i en stor och fin ladugårdsbyggnad. Det blev såväl fika som inköp av bröd, och magnifik utsikt över åkrarna på slätten (björkveden på bilden ovan ligger och väntar på att bli tagen i bruk).

Lagom till middag var vi hemma i Uppsala igen.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar