Blyerts och blad

Tillsammans med kollegan Göran Sundström har jag skrivit en debattartikel i Publikt om förslaget att inordna Statskontoret i Ekonomistyrningsverket (ESV).

Publikt ges ut av fackförbundet ST. Här kan du läsa debattartikeln.

Jag har skrivit frågan här tidigare på bloggen (under rubriken Bocken blir trädgårdsmästare).

Av flera skäl är en sammanslagning av myndigheterna/inordnandet av Statskontoret i ESV en riktigt dålig idé.

Det första är att det är viktigt att skilja Statskontorets granskning från ESV:s normering. Sådana verksamheterna bör hållas isär, dvs. renodlas.

Det andra handlar om pluralism. Statskontoret har ett brett uppdrag, nämligen att främja en effektiv och demokratisk statsförvaltning. ESV:s uppdrag är snävare, nämligen att främja den ekonomiska och finansiella styrningen av förvaltningen.

Tjänstemännen på ESV är duktiga på ekonomistyrning och det kan vara viktigt. Men styrning och organisering inom staten bör inte i första hand handla om ekonomistyrning.

Att låta ekonomistyrningen – om man så vill NPM-idéerna – ta över också Statskontoret är helt enkelt en mycket dålig idé.

Vi ser också förslaget som ett exempel på att regeringen har kommit att tillämpa en bakvänd ordning där den närmast har gjort det till en regel att först fatta ett beslut, och att sedan låta utreda beslutet.

Man bör ha stor respekt för att politik är komplext och att det är svårt när flera parter är inblandade att både kunna komma överens och att lyssna in experter som kan något.

Men vi kan inte ha en ordning där kunskaper från forskare och andra experter inte ges tillräcklig plats i beslutsprocesserna.

Samhället står inför stora utmaningar, bl.a. (men sannerligen inte enbart) inom klimatpolitiken. Såväl breda som djupa kunskaper är av nöden för öka möjligheterna att på ett effektivt och hållbart sätt ta itu med dessa.

Något annat som betonas i propositionen är att myndigheter ska slås samman. Syftet är också här att spara pengar.

Det är inte första gången som myndighetssammanslagningar lanseras som en slags universalmedicin. Sammanslagningar kan förstås vara både bra och dåliga.

Myndigheter bör ju – lite förenklat – utformas så att de på ett så bra sätt som möjligt kan förverkliga den politik som de folkvalda vill ha genomförd.

Ibland kan det vara bra att kunna samordna inom en organisation, ibland är det bra att verksamheter kan renodlas.

Det mest uppseendeväckande (och får man väl säga dumma) i den budgetproposition som lanserades idag är att Statskontoret tänks inordnas i Ekonomistyrningsverket (ESV).

Statskontoret har ett brett uppdrag, nämligen att främja en effektiv och demokratisk statsförvaltning.

Ekonomistyrningsverkets uppdrag är snävare, nämligen att främja den ekonomiska och finansiella styrningen av förvaltningen.

Jag har här på bloggen och i många andra sammanhang beskrivit regeringens kapacitet när det gäller att tänka om förvaltningens organisering (dvs. styrningen av förvaltningen) som begränsad.

Ett problem har varit att alldeles för stort utrymme har givits åt ett NPM-tänkande, vilket är det som Ekonomistyrningsverket står för.

Att inordna Statskontoret (med dess breda perspektiv på effektivitet och demokrati) i Ekonomistyrningsverket (med dess snävare NPM-inriktning) är att göra bocken till trädgårdsmästare.

Delar av ESV skulle istället med fördel kunna flyttas till Regeringskansliet (de håller ändå alltid på och filurar med varandra), och resten skulle kunna inordnas i ett vassare och lite mer självständigt Statskontoret.

Gissningsvis kommer den nya skapelsen (ifall den framöver ser dagens ljus) ändå att få heta Statskontoret.

Statskontoret har funnits sedan 1600-talet och ingen kommer väl på tanken att byta ut det namnet mot något så språkligt anskrämligt som Ekonomistyrningsverket.

Budgetpropositionen kom idag.

Som vanligt har alla satsningar portionerats ut i förväg, så det är en del lite mer – låt mig kalla det – perifera grejer som utgör nyheter.

Jag ska uppehålla mig vid ett par förvaltningspolitiskt intressanta förslag.

Det görs en generell nedskärning av anslagen till myndigheter, dvs. nedskärning utan att regeringen pekar på exakt vad som ska skäras bort.

Redan tidigare har många påpekat att myndigheter ofta är instruerade att göra saker som de inte har resurser till. Under många år har myndigheterna inte fått full kompensation för höjda priser och löner.

Nu tillkommer en generell nedskärning med 1% i alla verksamheter, utom sådana som är särskilt prioriterade (lite förenklat: kanoner, poliser och fängelser).

Tanken – förutom den att få loss pengar till annat – är att alla verksamheter alltid kan rationalisera sin verksamhet.

Det kan säkert vara möjligt i vissa verksamheter, men knappast i alla.

Risken är att kärnverksamheterna – själv tänker jag exempelvis på universiteten och högskolornas undervisning – får allt svårare att möta kraven på hög kvalitet.

Som bland annat fackföreningen ST har påpekat riskerar den här typen av generella neddragningar att innebära att myndigheter får allt svårare att göra det som de egentligen enligt sin instruktion ska göra.

Alla regeringar använder sig av den här typen av ”osthyvlar”, och det kan betraktat för ett enskilt år verka vara en liten sak. Men över tiden kan konsekvenserna för verksamheterna bli stora.

Långsiktigt vore det bättre för regeringar att tänka igenom vilka verksamheter som de vill ha, och att sedan finansiera dem fullt ut.