Innanför murarna

Igår var jag och kollegan Göran Sundström inbjudna att leda ett seminarium i Regeringskansliet (Näringsdepartementet) om våra studier av den moderna myndigheten.

Vi har – som jag har skrivit om tidigare – studerat Trafikverket och dess ambitioner att bli/vara en modern myndighet.

Vi fick en del frågor kring forskningen om myndigheten, men mest blev det en bredare diskussion om statens reformer och ambitioner när det gäller styrning.

Inom transportpolitiken är det uppenbart att den viktiga styrningen har skett genom organisering. Avgörande är hur myndigheter har positionerats inbördes och hur de har positionerats i relation till den så kallade marknaden.

Skapandet av myndigheterna Trafikverket, Transportstyrelsen och Trafikanalys avspeglar tre olika förvaltningspolitiska trender.

Tilltron till samordning (det trafikslagsövergripande) skapade Trafikverket. Tilltron till renodling (av statens tillsyn) skapade Transportstyrelsen. Och Trafikanalys är en av många analys- och utvärderingsmyndigheter som har kommit till efter sekelskiftet.

Som tack för att vi delade med oss av våra kunskaper och erfarenheter, fick vi ett litet snyggt blågult paket (se bilden).

 

Annonser
Publicerat i Forskning | Lämna en kommentar

Vi är folket

Efter många år kom bandyfinalen tillbaka till Uppsala.

Kommunen har betalat 4.5 miljoner för att få stå som värd. Kanske kan kulorna bli svåra att räkna hem, men visst är det kul för (oss) Uppsalabor.

Bara det att man på O’Connors idag kunde få ett bandyfrukostpaket – bestående av pyttipanna, stor starköl och en nubbe – för 299 kronor.

Vid lunchtid demonstrerade ett drygt tiotal nynazister på Svartbäcksgatan i centrala Uppsala med ett plakat där det stod ”Vi är folket”.

Att då kunna tillbringa den sena eftermiddagen på Studenternas med sisådär 20 000 andra kändes bra. En folkfest på riktigt.

Synd att Hammarby inte tog sig till finalen i år. Det hade nog höjt ljudnivån på läktarna några decibel, och så hade jag fått sällskap av mina vanliga bandykompisar.

Ett par klassiska bandylag gjorde upp om titeln: Edsbyn och Sandviken.

Byn vann i år igen.

 

Publicerat i Idrott | Lämna en kommentar

Institutions and organizations

Förra måndagen drog vi igång en doktorandkurs om Institutions and organizations på Södertörn.

Jag ansvarar tillsammans med Jenny Svensson och Noomi Weinryb.

23 doktorander från nio olika lärosäten deltar. Många olika ämnen är representerade: företagsekonomi, offentlig förvaltning, sociologi, statsvetenskap, ekonomisk historia, urban planning, engineering etc.

Kursen består av nio seminarier om allt ifrån klassikerna (Weber, Taylor, Fayol) till olika institutionella teorier.

Studenterna får läsa och reflektera kring klassiska texter (3-4 per seminarium).

Sedan avslutas allt med att de skriver en uppsats där de får chansen att använda någon eller några av teorierna på sitt eget avhandlingsprojekt.

Under första dagen fick studenterna diskutera Max Weber med en expert på området: Fotis Theodoridis (på bilden). Fotis körde sitt pass helt un-plugged.

Det kommer nog att bli en kul vår.

 

Publicerat i Forskning | Lämna en kommentar

Rapport från våtmarken

Ett litet tag till i muséet Bror Hjorts Hus i Uppsala kan man se Sara-Vide Ericsons målningar.

Det är bara några minuters promenad hemifrån, och vi gick dit i slasket idag.

Utställningen heter The march report, vilket ungefär kan översättas som Rapport från myren.

Ericson målar lite i Karin Broos anda. Motiven till de nya målningarna är hämtade från den hälsingska våtmarken.

Målningarna är på ett sätt vardagligt bekanta men samtidigt suggestiva och lite trolska. Som det stod i en av de åtföljande texterna:

”Måleriet blir en fysisk upplevelse även för oss betraktare och vi leds ut på myren. Kanske finner vi våra egna inre myrar i målningarna. Några av oss kanske låter oss omslutas medan andra vill dika ut.”

 

Publicerat i Kultur | Lämna en kommentar

Plura, en man av hjärtat

Lite Norrköpingsnostalgi igår kväll. Konsert på Uppsala Konsert och Kongress: ”Plura, en man av hjärtat”.

När vi kom dit tänkte vi att Plura & Co. verkar har hittat en lite äldre publik. Sedan insåg vi att det nog var Eldkvarns gamla vanliga publik som bara hade kommit lite till åren.

Kul ändå med att se ett gäng gråstänkta seniorer i slutet av konserten hoppa omkring mer nävarna i luften till Pojkar, pojkar, pojkar.

Och det är skoj att påminnas om Bajdoff, Zamora, S:t Persgatan och biograf Rialto (där jag en gång i tiden såg Polanskis Repulsion).

”Det är inte min stad längre”, sjunger Plura, men riktigt sant är det ju inte. Varken för honom eller mig.

Alla kungarna från Broadway var inte på scenen den här gången, utan det var Plura med ett yngre (väldigt tight) band.

Det är väl så med Pluras texter att de ibland närmar sig pekoralen, men på något sätt räddar han dem alltid. Med hjälp av vad, kan man fråga sig.

Tja, kanske är det det där hjärtat.

 

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Lämna en kommentar

Styrning av universitet och högskolor

Jag blev i veckan ombedd att kommentera den idéskiss som har kommit från Utredningen om styrning för starka och ansvarsfulla lärosäten.

Förslaget är lite motsägelsefullt.

Å ena sidan känns det som att utredaren föreslår en del av det som universitet och högskolor själva (bland annat genom sin intresseorganisation SUHF) under lång tid har förespråkat.

Universitetsledningarna ska få ökade möjligheter att agera strategiskt: att få alla pengar i en påse; att inte få alla utbildningspengar på ackord och (kanske) att en lite större andel av forskningsmedlen i samhället ska gå direkt till lärosätena.

Å andra sidan riskerar nog förslaget att öppna för en mer detaljerad politisk styrning.

Det som föreslås är ett långsiktigt, sammanhållet och samordnat styrsystem. Utöver den styrning som sker idag, tillkommer något som kallas överenskommelser mellan regeringen och enskilda lärosäten.

Var fjärde år ska sådana arbetas fram och överenskommelserna ska ”… konkretisera kopplingen mellan de politiska målen och lärosätenas verksamhet”. Det här ska föregås av en ”fördjupad dialog mellan regering och lärosäte, i förhållande till situationen idag”.

Det som föreslås är en dialogbaserad styrning som också, sägs det, ställer ”stora krav på uppföljning”. Allt bygger förstås på tillit.

Förhoppningen är nog att lärosätena ska få ordentligt med tid och uppmärksamhet för att kunna berätta för regeringen vad de vill, och att de sedan på basis av detta kan ges stabila och långsiktiga ramar för verksamheten.

Så kommer det nog inte att bli.

Orsaken till att regeringar vill ”lägga sig i” är vanligen inte (även om det kan förekomma) att de är klåfingriga, utan att det händer saker i världen som gör att de ibland vill och behöver använda sig av sina lärosäten.

När det sker och i vilka situationer kan man inte i förväg veta, men det kommer att hända.

Och när det uppstår ett politiskt tryck att agera kommer en regering aldrig att kunna säga att: ” … vi skulle nog vilja agera, men nu har vi ingått långsiktiga överenskommelser med lärosätena som säger att de ska få vara i fred ett par år till”.

Begreppet överenskommelser antyder också att vi har att göra med jämbördiga parter, men så är det inte. Lärosätena lyder under regeringen.

Inga andra styrmedel försvinner heller när överenskommelserna tillkommer. Regeringar kommer också framöver att – när de så önskar – att ha möjlighet att styra med hjälp av de årliga regleringsbreven.

I idéskissen finns också ett förslag om att tillskapa en oberoende intermediär som ska ta fram underlag till de dialoger som ska äga rum mellan regering och lärosäten. Intermediären ska också medverka i uppföljningen.

Det låter som en ny analys- och utvärderingsmyndighet, dvs. den typ av myndigheter som finns på andra håll i statsförvaltningen och vars verksamheter nu är i stöpsleven (jag har skrivit tidigare om det arbetet här).

Nu sägs det visserligen inte att den oberoende intermediären ska vara en myndighet, men det kommer nog att bli svårt att hitta någon annan organisationsform med tillräcklig legitimitet.

Det finns således en hel del att säga om idéskissen. Att samhällets behov skulle kunna operationaliseras i form av överenskommelser som ligger fast under en fyraårsperiod, känns som en ganska naiv förhoppning.

Jag är heller inte säker på att regeringar kommer att vara särskilt intresserade av att ägna så mycket tid åt att samtala med lärosätena, exakt vid de tillfällen när styrsystemet säger att de bör göra det.

Skulle regeringar vilja (och våga) styra mera, kan de också göra det inom det system som finns idag.

En lärdom från organisationsforskningen är att variation (inom högskolelandskapet) förmodligen förutsätter mera av central styrning, dvs. att regeringen bestämmer att lärosäten ska ha olika inriktning.

Lite karikerat: om alla får göra som de själva vill (och de dessutom tänks konkurrera), kommer de alla att göra samma sak.

Kanske kan överenskommelser vara ett sätt att få lärosäten att bli lite mer olika, utan att regeringar behöver peka med hela handen.

Dialoger, överenskommelser (kombinerat med en lagom dos pengar) kan vara viktiga inslag i en mjuk styrning.

 

Publicerat i Forskning, Politik | Lämna en kommentar

NPM: frälsning eller fördärv?

Ny erfarenhet idag. Jag föreläste på biografen Rigoletto, Kungsgatan.

Ämne: NPM: frälsning eller fördärv?

Ett par-tre hundra intresserade (frivilliga) åhörare. Det är inte så ofta som jag har så många.

Arrangör var Senioruniversitetet i Stockholm.

Senioruniversitetet har en mycket omfattande föreläsnings- och seminarieverksamhet.

På tisdagar är det föreläsningar på Rigoletto. Senioruniversitetet arrangerar – förutom  föreläsningsserier – seminarieserier, vandringar, exkursioner och en hel del annat.

Nästa vecka ska en Lundaprofessor i funktionell zoologi prata om ”En navigerande insekts överlevnadskit: kompass, dansskor och ett undermmåligt teleskop.

Det låter lite lockande …

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Välkommen

Ett nytt liv har kommit till världen. Linnea födde tidigt i måndags morse en liten Olof på Malmös BB.

Efter att i höstas ha blivit farfar, är jag nu också hux flux morfar (hux flux är sådant som lite äldre personer brukar säga).

Just nu är jag på väg söderut genom ett snöigt Småland för att träffa Olof och de nyblivna föräldrarna.

Ett nytt liv gör att tidsperspektiven vidgas. Olof kommer att leva till en bit in på det 22:a århundradet, och mycket kommer förstås att hända i världen fram till dess.

Inte känns det heller så längesedan som Linnea själv kom till världen. Det faller sig också naturligt  – vid tillfällen som dessa – att tänka på några egna trådar bakåt i historien.

Jag är säker på att min pappa (Ingemar) ler lite – där han befinner sig – när han får reda på att den nyfödde heter Olof Ingemar.

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Rhythm of the saints

Scen ur en gammal film: nervös pappa i ett väntrum, samtidigt som hans hustru i en närbelägen sal föder deras gemensamma barn.

Så går det inte till nuförtiden. Pappor är med hela tiden (det mesta inom sjukhusvärlden har blivit så mycket bättre).

Men just nu finns här en blivande morfar som inte riktigt vet vart han ska ta vägen när den älskade dottern är i färd med att förstföda.

Som är som den där nervöse blivande pappan i en dålig svensk 40-talsfilm.

Som vandrar omkring, slötittar på fotboll, käkar mackor och letar i skafferiet efter någon kvarglömd chokladbit …

… och framförallt väntar på nästa uppdatering från den blivande fadern.

För ett par timmar sedan tipsade denne om ett lämplig soundtrack för oss: Paul Simons låt ”The obvious child”. Den finns på skivan ”Rhythm of the Saints”.

Jag hade faktiskt den på ett kassettband. För lite yngre bör det kanske sägas att en kassett är ett analogt magnetiskt lagringsmedium för ljud (storhetstid mellan 1975-1995).

”Rhythm of the Saints” kom 1990, dvs. samma år som dottern kom till världen. Jag lyssnade mycket på den, och jag tycker inte att det är så länge sedan.

Men snart är hon själv mamma.

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Visby i februari

Det är alltid lite speciellt att vara på rätt plats men i fel tid. Som att vara på Stadion i Stockholm och upptäcka att Springsteen inte är där.

Så är det att vara i Visby i februari.

Jag är på Gotland varje sommar, så det känns lite tomt och ödsligt längs Hästgatan och på Stora Torget.

I och för sig pågår aktiviteter nere vid universitet, där jag föreläser.

Kanske är det inte så många som vandrar runt i Fornsalen (inte jag heller den här gången), men lunchrestaurangen är fylld med gäster.

Som vanligt är det också mycket fint att gå en sväng nere vid vattnet, längs strandpromenaden norrut.

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar