Vakuum

Jag har märkt en sak på sistone (förutom att mackor kan se ut som Australien).

Det har blivit svårare att hålla uppe intresset för nyheter. Det gäller nog alla medier, men särskilt radio och TV.

Jag börjar lyssna och titta, men zoomar ut efter ett tag. Det har uppstått en mättnad, eller kanske snarare ett slags vakuum.

Jag tror att det handlar om tre samtidiga fenomen.

Det första är lättnaden över att Trump inte längre sitter i Vita huset. Man behöver inte längre oroas och uppröras över hans nattliga twittrande. Samtidigt har förstås hälften av alla nyheter försvunnit.

Det andra är att Brexit tydligen har materialiserats. Tänk att man satt uppe om kvällarna för att följa diverse omröstningar i den brittiska parlamentet.

Det tredje är tröttheten när det gäller pandemin. Vi håller oss i vår bubbla, men orkar inte älta pandemin hela tiden. Och – som de flesta andra verkar det som – ser vi Folkhälsomyndigheten som den vuxna i rummet.

Mycket av det som har pockat på uppmärksamhet under det senaste året finns inte eller lockar inte längre.

Trump surar på greenerna i Florida, Boris gör upp planer för imperiets återkomst … och vi andra dödliga väntar på att få en dos från Pfizer eller Astra Zeneca.

Det är vakuum i livet … i väntan på vaccin och valrörelse.

Publicerat i Media, Varjehanda | Lämna en kommentar

Långbänk

Jag kan inte låta bli att ytterligare en gång skriva om turerna kring Uppsalas konstmuseum.

Kommunledningen (s, l och v) har föreslagit ett fördubblat och moderniserat konstmuseum på slottet, ett historiskt centrum och en ny utsiktsplats (med hiss).

Ni som vill ha lite bakgrund kan läsa ett par tidigare blogginlägg: om kommunledningens försök att få till stånd ett nytt konstmuseum på slottet och sedan om hur samma ledning drog tillbaka förslaget.

När kommunledningen argumenterade för det nya (eller nygamla) muséet i slottet hävdade de att decennier av långbänk väntade ifall fullmäktige skulle göra tummen ner för det nya förslaget.

I politiken har begreppet långbänk en negativ klang. Det som avses är att man aldrig fattar beslut och skrider till handling.

Motståndarna menade dock att långbänksargumentet inte kunde tas på allvar. Att frågan hade dragits i långbänk i decennier var inget argument för att genomföra ett (som de menade) dåligt förslag.

Upsala Nya Tidning (UNT) hävdade på ledarplats att det på något sätt var odemokratiskt och snöd ”maktpolitik” när kommunledningen inte drog tillbaka sitt förslag.

UNT menade att folkviljan borde gälla och sa att det var bra med ”… en påminnelse om grundlagen, att all makt utgår från folket” (UNT, 8 mars).

Kommunens ledande politiker, Erik Pelling (s), visste väl inte riktigt hur folkviljan såg ut, men konstaterade att det inte gick att skapa någon majoritet i fullmäktige för förslaget.

Förslaget drogs tillbaka. Pelling menade samtidigt att det fanns andra viktiga frågor att ägna sig åt. Han antydde väl att frågan om konstmuséet nu kunde få vila ett tag.

Många som jublade över segern fick samtidigt lite kallare fötter än tidigare, och började oroas över långbänksargumentet.

Det mest sannolika är ju att beslutsprocessen nu kommer att vara öppen under lång tid. Många mer eller mindre fantasifulla förslag på lokalisering kommer förmodligen att lanseras framöver.

Långbänk, alltså.

Och nu händer det som ändå är lite komiskt. Kulturnämnden i staden ställer sig kraftfullt bakom ett gemensamt yttrande om att man motsätter sig en långbänk.

Initiativet kom från moderaten Bertil Norbelie som enligt UNT säger att det i ”… yttrandet framgår att det ur kulturnämndens perspektiv är mycket angeläget och önskvärt att frågan snart löses och inte hamnar i en ny långbänk”.

Ordföranden i kulturnämnden (Linda Eskilsson, mp) slår, enligt UNT, fast att nämnden ”markerar tydligt att den är emot fortsatt långbänk”.

Det finns inga gemensamma idéer om hur man ska kunna ta fram ett förslag som kan samla en majoritet, men alla är emot långbänk.

Nu väntar vi bara på ett uttalande från den kommunala informationssekreteraren Hr Viking Helmersson, eller kanske en dikt från Grönköpings egen skald, Hr A:lfr-d V:stl-nd.

PS När UNT påminde om grundlagen, påminde den slarvigt. I grundlagen står faktiskt inte att all makt utgår från folket, men däremot att all offentlig makt utgår från folket. Det borde vara en viktig distinktion för en liberal ledarsida.

 

 

 

Publicerat i Kultur, Media, Politik | Lämna en kommentar

Snart är det premiär

Snart börjar Allsvenskan. Långt ifrån den bästa ligan, men den roligaste att följa.

Jag hoppas att IFK ska vara med bland de 3-4 bästa i år, men kanske blir det inte så.

Försäsongen har annars – så här långt – sett ganska bra ut. Anfallsmässigt bättre än på mycket länge, och då har förra årets allsvenska skyttekung (Christoffer Nyman) ännu inte kunnat spela.

Anfall är bästa försvar, sägs det. Men nyckeln till framgång i år är nog att laget kan vara hyfsat stabilt bakåt. Mål kommer vi alltid att göra.

Om inte Rikard Norling (som ny tränare) får fason på trebackslinjen, kommer det att bli tufft.

Med ganska stor sannolikhet kommer klubben att bli av med 2-3 nyckelspelare i sommar: Sead Haksabanovic, Isak Bergman Johanneson och Alexander Fransson.

Fransson sitter på ett utgående kontrakt. Att sälja Haksabanovic och Johanneson är förstås finansiellt väldigt bra för klubben, men sämre rent sportsligt.

Så ser ”affärsmodellen” ut. Klubben tar in unga och lovande spelare … utvecklar dessa … och säljer dem sedan vidare så dyrt som möjligt.

Den 11 april är det premiär: mot Sirius.

 

Publicerat i Idrott | Lämna en kommentar

Pellings reträtt

Det gick ungefär som man kunde förvänta sig med det planerade nya konstmuséet i Uppsala. Jag skrev om det för ett par veckor sedan.

Igår bestämde sig kommunledningen (s, l och v) för att dra tillbaka förslaget eftersom det saknades förutsättningar för en framtida majoritet i fullmäktige.

Som vanligt är det mycket lättare att stoppa ett projekt av det här slaget än att driva igenom det. Krafterna som drev på för att säga nej – och ”öppna” processen – blev till slut för starka.

Lite trist, tycker jag. Jag har studerat en del planer och ritningar, och har nog alltmer kommit att gilla idéerna.

Det finns heller ingen majoritet för något annat alternativ, så det kommer att vara fritt fram under någon tid att lansera allehanda nya och nygamla alternativ.

Insändaravdelningen i Upsala Nya Tidning (UNT) kommer att ha att göra.

UNT välkomnar idag på ledarplats att kommunledningens ”bulldozermentalitet” har fått sig en rejäl knäpp på näsan. Oppositionen vill få till stånd ett ”omtag”, men det är mest fromma förhoppningar.

Inte kommer de politiker som har bundit upp sig och argumenterat för det nu sågade förslaget att starta om processen. Så ser den politiska psykologin ut.

Kommunstyrelsens ordförande, Erik Pelling (s), är besviken, men menar att det nu finns många andra viktiga frågor att ägna sig åt.

Kanske förstod han hela tiden att det nog skulle sluta på det här sättet …

 

Publicerat i Kultur, Politik | Lämna en kommentar

Kärleksbrev hamnar alltid till sist på museum

Adam Zagajewski är död. Polsk poet. Född 1945 i Lwów, dvs. det som nu är Lviv och ligger i Ukraina.

Det finns ett sätt att förhålla sig till världen hos en del polska poeter – främst Szymborska men också Herbert och Zagajevski – som jag sedan 1980-talet har fascinerats av.

I deras poesi finns en slags motsägelsefull kraft … både känsla och förnuft. Den märks exempelvis i Zagajewskis Ode till mångfalden. Dikten finns i en samling med samma namn som jag idag letade fram ur bokhyllan (jag kan nog ha fått boken av Barbara).

Så här börjar dikten:

”Jag förstår inte allt och är rentav

glad att världen likt en orolig

ocean överstiger min förmåga

att förstå innebörden av vattnet, regnet …”

Lars Kleberg, litteraturvetaren, beskrev en gång Zagajewskis metod som paradoxal. Såväl det intellektuella som det sinnligt måleriska märks i diktens vackra avslutning.

Lyssna bara:

”… Kvinnan som inte är här skriver långa

brev och längtan sväller som

vallmofrön; den bronsgula papyrusen

i det egyptiska muséet är infärgad av samma

längtan, några tusen år

äldre, oförstörbar och oförstörd.

Kärleksbrev hamnar alltid

till sist på museum, de nyfikna är

uthålligare än de älskande. Egot

andras girigt in luften, förnuftet

vaknar ur sin dagdröm, simmaren stiger upp

ur vattnet. En vacker kvinna poserar

för lyckan, männen försöker verka lite

modigare än de egentligen är,

det egyptiska muséet döljer inga mänskliga

svagheter. Att finnas till, få fortsätta att finnas till,

kanske genom att ta lega hos

någon av de kalla stjärnorna. Och ibland

håna den för att den är sval och hal

som grodan i dammen. Dikten växer på

motsägelsen men täcker den inte.”

 

Adam Zagajewski: Ode till mångfalden (översättning: Lars Kleberg, Norstedts 1985)

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Herrarna satte oss hit

Kul avbrott i hemarbetet idag … bokcirkel med några av kollegorna.

Vi hade alla läst Elin Anna Labbas Herrarna satte oss hit. Boken fick förra årets Augustpris i fackboksklassen.

Boken handlar om tvångsförflyttningar av samer under de första decennierna av förra seklet.

Den norska staten ville att en del av områdena runt Troms skulle användas för annat än sommarbete för renar från den svenska sidan.

I ett avtal mellan Norge och Sverige 1919 beslutades om så kallad dislokation av samer, dvs. i praktiken en tvångsförflyttning. Den skedde först inom Norrbotten och sedan till det som uppfattades som världens ände, dvs. Västerbotten.

Herrarna satte oss hit är en poetisk skildring som bygger på människors berättelser, och som är illustrerad med fantastiska fotografier. Det är en gripande släkthistoria.

Den ger inblick i hur staten såg på sina undersåtar, och det är ingen vacker bild som ges av statens lokala organisering: Lappväsendet (den statliga myndigheten) med lappfogdar och lapptillsyningsmän.

Jag hade nog – för en fackbok – önskat lite mer sammanhang, exempelvis om politik, reglering och organisering. Jag ”tvingades” att läsa en del vid sidan av (men det var kanske avsikten).

Men då skulle det förstås ha blivit en helt annan bok.

Samernas liv och historia har blivit påtagligt synlig i kulturen under senare år. Det är bra. Jag tänker exempelvis på Aednan av Linnea Axelsson (som fick Augustpriset 2018), Sofia Jannoks musik och Amanda Kernells film Sameblod.

Och nu alltså Elin Anna Labbas bok … som blir en slags ersättning för ”skylten som aldrig sattes upp, kapitlet som aldrig ryms i historieboken.”

 

Publicerat i Kultur, Politik | Lämna en kommentar

Serendipity

Nu har jag arbetat hemifrån under ett helt år. Den senaste föreläsningen på campus höll jag för förstaårsstudenter den 12 mars 2020.

Ett par dagar därefter hade alla lärosäten övergått till digital undervisning.

Idag (10 mars 2021) höll jag samma, eller åtminstone en liknande, föreläsning för den nya årskullen studenter. På zoom … hemifrån.

Jag har kanske varit på kontoret 6-7 gånger sedan den där gången i mars förra året, men annars arbetat i hemmet.

Det bli inga avdrag i deklarationen för resor till och från arbetet under 2020.

Som de flesta andra börjar jag bli less.

Hemarbetet går väl sisådär. Det går ok med sånt som absolut måste göras: föreläsningar, seminarier, att läsa och kommentera kollegers eller studenternas texter.

Lite sämre flyter de egna skrivprojekten på. Det blir så uppenbart att jag behöver mera av professionella och sociala utbyten för att triggas igång.

Saknar det där vardagliga utbytet som man får på jobbet.

Det kan vara småpratet om vad alla håller på med, skvallret vid luncherna och det där oväntade som man inte alls förväntade sig men som kan få en på nya tankar.

Det där som på engelska brukar kallas serendipity.

 

Publicerat i Forskning, Varjehanda | Lämna en kommentar

Lugn som en filbunke

Idag är det en stor dag. Micke försvarade under förmiddagen sin avhandling vid Lunds universitet.

Det skånska adrenalinet pumpade säkert på, men Micke verkade lugn som en filbunke.

Micke är alltså Linneas man … pappa till Olof och Albin.

Micke är naturvetare men avhandlingen är skriven vid en humanistisk institution, så han har verkat i en tvärvetenskaplig miljö.

Avhandlingen handlar om vad som händer – och var det händer – i hjärnan under språkinlärning.

Det blev en trevlig diskussion. Både opponent och respondent pratade skånsk engelska.

En intressant diskussion för mig handlade om det som kallas en replication crisis, dvs. att många vetenskapliga studier tycks vara svåra eller till och med omöjliga att återupprepa.

Micke skötte sig utmärkt, och svarade moget på de frågor som kom. Han fick (förstås) högsta betyg.

Avhandlingens titel är Brain anatomical correlates of perceptual phonological proficiency and language learning aptitude.

Vill ni läsa den i helgen, finns den här.

 

Publicerat i Forskning, Varjehanda | Lämna en kommentar

Snygg sorti

Hur gick det på IFK:s digitala årsmöte, undrar ni kanske. Blev det någon kalabalik?

På förhand såg det ju ut så. Mötet föregicks av en intensiv debatt i surbullestan.

Någon dag innan årsmötet hade supporterforumet Gnällbänken stängt ned. Det blev helt enkelt lite för mycket påhopp.

Sisådär 900 plus var anmälda. Norrköpings Tidningar (NY), dvs. lokalblaskan, hade en direktchatt.

Det blev en digital framgång eftersom allt på något sätt ”funkade”. Dagordningen avverkades och beslut fattades.

Men poängen med medlemsmöten är också att åsikter och argument ska brytas mot varandra, och så blev det inte.

Den som begärde ordet blev uppringd vilket tog sin tid. Någon debatt blev det inte, och mötet tog ändå nästan fyra timmar.

Valberedningens förslag vann i nästan alla omröstningar … dock fick den nye ordföranden enbart en mandattid på ett år. Han har – ännu i varje fall – inte medlemmarnas fulla förtroende.

Den kickade ordföranden Peter Hunt begärde ordet från sin lockdowntillvaro i Portugal, och meddelade att han på egen hand skulle bekosta en staty av en av klubbens legendarer: Ove Kindvall.

Snygg sorti.

 

Publicerat i Idrott | Lämna en kommentar

When you’re smiling …

På allmän begäran (som det heter) kommer här låtlistan House warming.

Perfekt för en fredagkväll under coronan, eller någon annan kväll. Oemotståndligt bra musik.

Listan skapades för en inflyttningsfest i Uppsala … måhända lite i onödan eftersom det pratades så mycket den kvällen att ingen kunde lyssna på musiken.

Därefter har den i alla fall blivit den mest spelade Spotifylistan här hemma.

Mest består musiken av gamla jazzstandards med Billie Holiday, Lester Young, Chet Baker, Sarah Vaughan och andra, men det finns också en del lite mer sentida.

Inleder gör Billie Holiday och Teddy Wilson med When you’re smiling, the whole world smiles with you. Låten skrevs 1928 av Larry Shay, Mark Fisher och Joe Goodwin.

”Oh when you smilin’, when you smilin’
The whole world, smiles with you
Yes, when you laughin’, when you laughin’
Yes, the sun come shinin’ through

But when you cryin’, you bring on the rain
So stop your sighin’ baby, and be happy again
Yes, and keep on smilin’, keep on smilin’
And the whole world smiles with you”

 

Publicerat i Kultur | Lämna en kommentar