For Che

Ibland när kollegor ska tömma sina rum (eller kanske flytta till något mindre), läggs det ut kasserade böcker som  intresserade kan fylla sina egna bokhyllor med.

Ärligt talat brukar det sällan vara något av större intresse, och jag är glad så länge mina egna publikationer inte finns bland de utgallrade.

Idag noterade jag att en sådan ansenlig hög av volymer hade reducerats till en enda bok. Men det var inte vilken bok som helst.

Kvar låg Paul Baran och Paul Sweezys marxistiska klassiker Monpolkapitalet från 1966. Och med en tidstypisk dedikation: ”For Che”.

Enligt American Economic Review var boken “the first serious attempt to extend Marx’s model of competitive capitalism to the new conditions of monopoly capitalism.”

Nu låg boken – ett halvsekel efter att den hade kommit ut – på ett bord i Flemingsberg övergiven av ekonomerna på plats. Måhända ett tecken i tiden.

Senare under dagen var där tomt. Vill någon låna, vet ni var den finns …

 

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Granskning och styrning

I Göteborg för projektmöte om ”granskning och styrning i staten”.

Med granskning avser vi i projektet alla de – allt vanligare – aktiviteter som brukar kallas utvärdering, certifiering, revision, rankning, tillsyn, inspektion eller något annat (kanske till och med granskning).

Styrning handlar om att på olika sätt försöka förändra något i samhället. I projektet är vi mest intresserade av regeringars styrning.

Både granskning och styrning är förstås begrepp laddade med en massa olika innebörder, och det finns hyllmetrar skrivna om hur de kan förstås. Gott så.

Ofta tycks det som att regeringar ibland ökar sina ambitioner att granska, eftersom de inte förmår eller har möjlighet att tänka nytt kring styrningen.

Det blir sällan så bra. När regeringars sätt att styra sina verksamhetsområden får negativa konsekvenser borde de istället tänka om och försöka styra på ett nytt sätt.

Istället försöker de (åtminstone ibland) kompensera, eller maskera, brister i styrningen med ökad granskning.

Hanteringen av aktiebolagen i skolan är ett bra exempel. Det nuvarande systemet hade säkerligen aldrig införts ifall politikerna då och där i början av 1990-talet hade kunnat förutse konsekvenserna av sina beslut.

Nu har institutionen aktiebolag ätit sig in i ett område, där den aldrig borde ha fått fäste. Den har också fått starka ”särintressen”.

Så när systemet nu ligger fast tycks det omöjligt att tänka om när det gäller den övergripande styrningen, trots att de negativa konsekvenserna tycks uppenbara.

Istället ökar granskningarna. Det måste exempelvis granskas så att aktiebolagen inte gör för höga vinster, trots att själva syftet med aktiebolag i grunden är avkastning på kapital.

Granskningar får (ibland) på det här sättet kompensera för en bristfällig styrning.

 

Publicerat i Forskning, Politik | Lämna en kommentar

Äntligen ett forskningsgenombrott

Det tillhör mitt jobb att medverka i vetenskapliga studier, men inte som beforskad.

Nu har det ändå skett.

Jag är en av 30 000 i åldern 50-64 år som medverkar i Hjärt-Lungfondens Scapis-studie.

Jag har blivit CT-scannad, ultraljudad, gått omkring (och sovit) med mätutrustning och testats på en massa sätt. Biokemiska och genetiska analyser har gjorts av blodet.

Dessutom har jag besvarat en hel mängd frågor om matvanor och livsstil.

Studien handlar om hjärtkärlsjukdomar och lungsjukdomar och syftar till att ta reda på varför sådant drabbar vissa, men inte andra.

Alla Bengt-data (tillsammans med data från de övriga 30 000) lagras i en kunskapsbank. Jag tänker mig att alla dessa data utgör oberoende variabler.

Framöver kommer forskarna att undersöka hur sjuka vi undersökta blir och när vi dör (det är de beroende variablerna), och förhoppningvis hitta några signifikanta samband.

Det känns bra att bidra, men jag vet inte om det stämmer som det står i den mapp som jag har fått att ”… jag har bidragit till ett genombrott”. Men det vore i så fall på tiden.

Idag var i alla fall den sista dagen av tester: skiktröntgen (på Akademiska sjukhuset i Uppsala), av kranskärl, lungor, stora kroppspulsådern, och fettmängden i hjärta, lever, mage och lår.

Höjdpunkten för mig var när sköterskan som undersökte min syreupptagningsförmåga frågade ifall jag hade varit långdistanslöpare eller längdskidåkare.

Så här i efterhand tänker jag att hon nog sa så till alla …

 

 

Publicerat i Forskning | Lämna en kommentar

Minnet av Åsa

Idag är det fyra år sedan beskedet kom om att Åsa var död.

Jag var inte någon av dem som stod henne allra närmast, men jag var med och handledde när hon var doktorand. Vi blev kollegor.

Hon saknas verkligen idag i forskning och undervisning om förvaltning och demokrati.

Jag tänker ofta på att det finns ett slags professionellt tomrum där hon – om hon hade fått verka – skulle ha befunnit sig

Mest minns jag ändå den där andra Åsa. Hon som var full av liv, och alltid i rörelse.

Det var inte en tillfällighet att hon (i förordet till avhandlingen) liknande sitt avhandlingsarbete vid ett Vasalopp.

Jag kan idag glädjas åt att jag tydligen (enligt vad hon då skrev) hjälpte henne med att ” … valla om skidorna när målet var långt borta och spåren obefintliga”.

Varje gång som jag ser en surikat tänker jag också på Åsa. Hon hade dem på omslaget av sin avhandling (de utgjorde ett slags metaforiska internationella tjänstemän).

Jag kommer alltid att minnas henne med värme: nyfiken, glad, energisk och engagerad.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Finanspolitiska rådet

Det har blåst upp till strid om Finanspolitiska rådet.

Rådet finns inte med bland de analys- och utvärderingsmyndigheter vars framtid nu ligger i stöpsleven. Det är synd.

Finanspolitiska rådet skapades av alliansregeringen 2007, och har bland annat till uppgift att följa upp och bedöma måluppfyllelsen i regeringens finanspolitik.

Rådet består av experter i nationalekonomi som granskar regeringens politik utifrån ett sådant teoretiskt perspektiv.

Över åren har Rådet granskat sysselsättningpolitik, arbetslöshetsförsäkring,  integration av flyktinginvandrare på arbetsmarknaden, skattesystemets ändamålsenlighet, klimatpolitik och mycket mera.

Rådet har gjort sig känt för sin relativt skarpa kritik både av alliansregeringen och den nuvarande regeringen. Finansministrar har, får man väl säga, varit måttligt roade av kritiken.

Konflikten nu gäller vem som ska nominera medlemmarna i Rådet. Nuvarande situation är att Rådet på egen hand bestämmer successionen. Enligt det nya förslaget föreslås att en valberedning med bland annat medlemmar av riksdagen ska göra det.

Rådet och alla dess tillskyndare har gått i taket. ”Ett råd som inte är självständigt kan lika gärna läggas ner” menade exempelvis Lars Jonung.

Expressen brassade i en ledare på med att regeringen strävade efter att politisera rådet, och att inskränka sina kritikers oberoende. Dagens Industri vill – för oberoendets skull – flytta rådet till riksdagen.

Det finns en hel del att säga om dessa diskussioner. Rådet är konstitutionellt varken oberoende eller självständigt. Som alla myndigheter lyder det under regeringen.

Även om det kan vara bra att forskare granskar politikens utformning inom olika områden, är det knappast självklart att sådana inspel bör organiseras i myndighetsform. Akademin skulle, kan man tycka, på egen hand kunna ordna arenor där sådan kritik kan framföras.

Det finns en lång tradition av att vetenskapliga discipliner lierar sig med staten för att kunna få starkt genomslag för sina idéer och intressen (kompetens, som de själva brukar uttrycka det).

Lite paradoxalt är det ändå att den disciplin som har varit en så varm förespråkare för att reducera statens dominans, är så angläget att självt växa ihop med staten.

Av principiella skäl är det synd – om än knappast förvånande – att den översyn av analys- och utvärderingsmyndigheter som nu pågår inte innefattar det Finanspolitiska rådet.

 

Publicerat i Forskning, Politik | Lämna en kommentar

En förmiddag i Garnisonen

Det pågår en massa utredande inom förvaltningspolitiken.

Riksdagen håller på att se över Riksrevisionen. Alla skolmyndigheter är föremål för översyn (ökad regional närvaro, tror jag är nyckelorden i den utredningen).

Tillitsdelegationen har fått ytterligare uppgifter, och förlängd livslängd.

Och så finns en utredning om regeringens analys- och utvärderingsresurser. Den ska kartlägga regeringens samlade behov av analys och utvärdering, och föreslå hur dessa behov ska tillgodoses.

Idag var jag på ett seminarium som utredningen anordnade (i Garnisonen på Karlavägen i Stockholm), med några forskarkollegor och andra med (andra) praktiska erfarenheter från förvaltningen.

Utredningen har valt en bred ansats, men deras konkreta förslag ska gälla sju specifikt utpekade så kallade sektoriella utvärderingsmyndigheter. Inga förslag får läggas som gäller regeringens arbete.

Jag påminde om hur mycket av analys och granskning som sker inom ramen för ekonomistyrning, kvalitetsgranskning, redovisning och revision. Managementidéerna har i flera avseenden koloniserat förvaltningen – både på gott och ont.

Det tycks också vara så att utvärderingar mera har kommit att inriktas mot att granska enskilda myndigheter, och mindre mot att granska effektiviteten i de sammantagna insatserna inom ett område.

Jag menar att det finns eftersatta behov av breda effektivitetsanalyser när det gäller ändamålsenligheten i pågående politiska program. Vilka resultat uppnås? Förverkligas politikens ambitioner?

Om man till äventyrs håller med om att en sådan bredare effektivitetsgranskning är angelägen, hur skulle den kunna organiseras?

Knappast i regeringskansliet, som ju alltid är upptaget med att hantera ärenden och det omedelbara (sånt som dyker upp). Så det alternativet faller nog bort.

Utredningsväsendet kan vara ett rimligt svar. Det förvaltningspolitiska analyseradet verkar som synes ske inom ramen för kommittéväsendet. Effektivitetsgranskningen behöver nog dock en mer permanent organisering.

Kanske behöver regeringen återigen skaffa sig en effektivitetsrevision? Den försvann för halvannat decennium sedan in i Riksrevisionen, och har därefter och där av lite olika skäl haft svårt att blomstra.

Kanske är det en klok idé att – inom några områden – ha sektorspecifika analys- och utvärderingsmyndigheter?

Vi får väl se hur utredningen kommer att resonera om sådana frågor när den lägger sitt betänkande i augusti nästa år.

 

 

Publicerat i Forskning, Politik | 1 kommentar

En modern myndighet

Sprillans ny bok. Den heter En modern myndighet. Trafikverket som ett förvaltningspolitiskt mikrokosmos.

Jag har redigerat tillsammans med Göran Sundström. Övriga skribenter i boken är Emma Ek Österberg, Martin Qvist, Hanna Sofia Rehnberg, Göran von Sydow, Leonora Mujkic och Emma Spånberg.

Modern är ett mångtydigt ord.

Det kan betyda att vara på modet, trendig och i tiden. Men det kan också betyda att vara den som bryter mot normer, och är som ingen annan.

När Trafikverket pratar om att vilja vara en modern myndighet betyder det att vara en effektiv organisation, och är självklart positivt laddat.

När vi har kallat den här boken En modern myndighet lägger vi inte in någon sådan värdering, utan modern ska läsas som ”en myndighet av idag”.

Vi försöker tolka vad Trafikverket självt lägger in i att vara modern, och hur det arbetar för att förverkliga ambitionen.

Det Trafikverket strävar efter är att vara en effektiv organisation, och de värden som betonas är målrationalitet, ledarskap och innovativitet.

Mot det ställer vi vad det innebär att vara en myndighet.

Där betonas andra värden: att vara del av en större helhet, att följa regler, att vara lyhörd mot politiken och att väl kunna förvalta.

Den grundläggande fråga som vi ställer i boken är den här: hur modernt kan ett statligt verk bli om det fortfarande vill vara en myndighet?

 

Publicerat i Forskning | Lämna en kommentar

Vi tog tåget till Borlänge

Åkte tåg till Borlänge igår för att presentera den nya boken: ”En modern myndighet. Trafikverket som ett förvaltningspolitiskt mikrokosmos”.

Boken handlar om Trafikverket, och det var hos dem som vi (jag och medredaktör Göran Sundström) skulle ha ett seminarium.

Vi hade bordat det tidiga morgontåget och njöt som bäst av SJ:s frukost, när vi plötsligt blev stående.

Vi befann oss då mellan Uppsala och Heby; ganska långt från Borlänge.

Sent omsider började tåget rulla norrut igen, genom ett alltmer snötäckt landskap.

Vi fick skjuta på seminariet någon timme, men det 50-tal som hade slutit upp för att lyssna verkade inte tycka att det var något att förvånas över.

Möjligen tyckte de att det var lite konstigt att vi hade chansat med att ta tåget.

Det blev ändå ett riktigt bra seminarium. Kanske inte så många frågor om det som vi hade sett i själva verket, men desto fler undringar om förvaltningspolitiken.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Nå dög dräkten åt dig, gubbjävel.

Jag var ute och tog en öl med några kollegor tidigare i veckan.

En av dem berättade att hon nyligen hade stött på några experter från Antikrundan, och frågat om värdet på en släktklenod på sin mammas sida. Det var en olympisk guldmedalj.

Lite nyfiken blev jag.

Släktingen visade sig vara Per-Erik ”Särna” Hedlund som vann guld på femmilen i vinter-OS 1928 i S:t Moritz. Han vann också Vasaloppet samma år, och fick Svenska Dagbladets guldmedalj.

Så här berättade ”Särna” Hedlund om femmilsloppet, enligt en intervju som gjordes av Stellan Kvärre för skriften Sport i Dalarna (jag citerar ur artikeln eftersom den är så underbart skriven):

 ”Jag hade ju tävlat för Malung och av skinnarna fått en helvit tävlingsdress som tack för mina insatser. En dräkt som var tunnare än ordinarie landslagsdräkten. Den skulle passa bra i alperna i Schweiz där det kunde bli varma vårvindar när det blev dags för OS. Och så blev det ju.

Men landslagets dräkt var helblå. Jag sa till vår överledare, en överstelöjtnant från Skåne att jag kommer att köra i min helvita dress. Då blev han som tokig den där militären och sa att i så fall skall han sätta stopp, så jag inte får starta.  Men Särna blev inte svaret skyldig. – Får jag inte åka i den dräkt jag är van vid kan du dra åt helvete du och ditt skidförbund.

Dagen därpå i strilande vårväder utklassade Särna Hedlund alla … Hur var det då med överstelöjtnanten som försökt stoppa Särna Hedlund. Jo han kom fram till segraren. Ställde sig i givakt, gjorde honnör och utbröt: På Sveriges vägnar vill jag hälsa er som segrare: Men Särna-Hedlund glömde inte så lätt utan han svarade:

– Nå dög dräkten åt dig, gubbjävel. Och från den dagen var den helvita dräkten det svenska landslagets officiella tävlingsdräkt.”

Artikeln är längre och innehåller bland annat en intervju med Sixten Jernberg. Läs den gärna här.

 

Publicerat i Idrott, Varjehanda | Lämna en kommentar

Tillbaka i Malmö

Malmö är också en fin stad.

Tillbringat helgen med Linnea, Micke och Bosse (han med de blå ögonen på bilden).

Långa promenader och mycket prat med dottern.

Linnea och Micke bor i Västra Hamnen, där Kockums verksamhet i Malmö tidigare låg.

Vi promenerade i det novembervackra vädret från Västra Hamnen längs vattnet mot Ribersborgs kallbadhus.

Vi hann med en utställning i Malmö Konsthall: Pressure/Imprint.

Där fanns konst producerad med skrivmaskiner i gamla DDR, men också lite mer moderna grejer.

En massa mat blev det: från diverse supergoda röror på Shamiat (som är en favorit sedan tidigare besök) och Ayam Dimashq … till Mickes delikata vildsvinsköttbullar med gräddsås.

Det finns många goda skäl att återvända till Malmö framöver.

 

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Lämna en kommentar