Hybridseminarium

Det är ganska mycket undervisning just nu för mig … och allting via Zoom.

Men idag var jag med på något annat: ett hybridseminarium. Så kallas det när några finns på plats, samtidigt som andra finns med digitalt.

Ett par av mina närmaste kollegor har skrivit ett utkast till en forskningsansökan – den handlar om Regeringskansliet i ett nytt politiskt landskap – som de ville ha synpunkter på.

Så vi var ett 25-tal såväl forskare som praktiker som försökte ge goda råd om hur utkastet skulle kunna transformeras till en oemotståndlig ansökan.

7-8 stycken fanns på plats, och de satt (som synes) med ordentligt mellanrum. Vi andra satt i Malmö, Uppsala, Göteborg, Västra Ämtervik, på Österlen och kanske på en del andra ställen.

Själva seminariet fungerade ganska väl, men jag saknade verkligen eftersnacket.

 

Publicerat i Forskning | Lämna en kommentar

Thanks for asking!

Autocorrect ställer till det ibland …

Jag fick nyligen ett mail från en tidskriftsredaktör som vänligt frågade ifall jag ville recensera en nyutkommen bok.

Jag svarade – i något förkortad form – så här:

”Unfortunately, I will not be able to review this book.

Thanks for Askungen!”

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

New kid in town

Visst ska man försöka undvika obefogade resor.

Att hälsa lille Albin välkommen till världen är dock inte en sådan. Så det fick bli att boka tågbiljett ner till Malmö.

Albin har hunnit att bli tre veckor och är den finaste parvel som man kan tänka sig … ett litet mirakel.

Olof, som är två och ett halvt, visade glatt upp sin lillebror, men var annars mest intresserad av att morfar byggde tågbanor och följde med ut till lekparken.

Att hålla reda på två småttingar är inte enbart en dans på rosor, men vilka är bättre att hantera detta än de finaste föräldrarna Linnea och Micke.

Tänka sig att jag nu både har tre barn och tre barnbarn … en hel liten klan att hålla reda på.

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Ikaros och gossen Gråsten

Efter att ha läst 73 (förträffliga) dikter om Ikaros
önskar jag lägga ett ord för hans lantlige kusin,
gossen Gråsten, kvarlämnad på ängen.
Jag talar också på en grästuvas vägnar
som åtnjuter skugga och vindskydd.

Efter att ha läst 73 dikter om flykt och om vingar
önskar jag frambära min hyllning till fotsulan,
den nedåtvända själen, konsten att stanna
och att äga tyngd – såsom gossen Gråsten
eller hans syster, hemmadottern fröken Granbuske
som glanslöst men evigt grönskar.

/Werner Aspenström

 

Publicerat i Dikter | Lämna en kommentar

Välfärdens organisering

Dagens Nyheter skriver idag om behovet av ett etiskt regelverk inom välfärden (sjukvården, äldrevården och skolan).

Etiska regler ska se till att marknadsaktörer inte beter sig som marknadsaktörer kan förväntas bete sig.

Ett exempel som lyfts fram är företaget Kry som strävar efter att lista patienter med relativt begränsat vårdbehov. Lyckas de med det tvingas vårdcentraler där många patienter med stort sjukvårdsbehov är listade att skära ned.

Ett annat exempel är skolor som strävar efter att locka till sig elever som kommer från understödjande socioekonomiska miljöer, och som väljer bort barn som är mer resurskrävande.

Dagens Nyheter skriver idag att dessa aktörer beter sig som barn som utnyttjar kryphål, och inte ser till allmänintresset. De utnyttjar konstigheter i systemet till sin egen fördel.

Att kunna välja sina kunder har dock alltid varit ett framgångsrecept för företag.

Lika gärna som att kalla Kry och andra för oansvariga barn, skulle man kunna beskriva dem som innovativa entreprenörer.

Man kan måhända uppröras över att företag strävar efter att tjäna så mycket pengar som möjligt inom ramen för de regelverk som finns. Men inte borde någon bli förvånad.

Välfärden är nämligen organiserad på sätt som premierar sådana beteenden.

Det är inte dålig uppfostran som är problemet, utan en naiv organisering och reglering av välfärden.

Publicerat i Forskning, Politik | Lämna en kommentar

Styrning på villovägar

Idag blev jag intervjuad av ett par tjänstemän från Ekonomistyrningsverket (ESV). De ville ha synpunkter på den ekonomiska styrningen av statsförvaltningen.

Syftet med styrningen är förstås att se till att offentliga resurser används på ett ändamålsenligt sätt.

Men kan man lita på att allt arbete med att styra, kontrollera och redovisa som sker idag verkligen leder till en effektivare förvaltning?

Vilket värde har egentligen alla införda styrprocedurer? Handlar det inte mest om att göda administrationssamhället?

Möjligen funderas det på sådana frågor i Regeringskansliet. Ekonomistyrningsverket har i alla fall nyligen fått ett uppdrag att utreda dagens ekonomiska styrning (därav intervjun).

Eftersom ESV sköter reglering och utvecklingsarbete och har varit drivande i regleringen av området, kan man väl gissa att det som efterfrågas inte är något radikalt ifrågasättande.

Som det brukar heta nuförtiden, kommer det nog mera att handla om att ”skruva på systemet” än att tänka i nya banor. Men vi får väl se.

Min uppfattning är att mycket av det som kallas ekonomisk styrning – och som ESV administrerar – kraftigt skulle kunna reduceras.

Myndigheter behöver ha oklanderlig ordning på räkenskaper och koll så att inga oegentligheter sker, men dagens standardiserade reglering av hur resultat ska redovisas, hur intern styrning och kontroll ska utformas etc. skulle man nog klara sig utan.

Således, avreglering. En eller annan förordning skulle behöva mönstras ut. Istället skulle resurser kunna satsas på att förbättra styrningen på riktigt.

 

Publicerat i Forskning, Politik | Lämna en kommentar

Cross pollination of craziness

Sällsynt besök i Stockholm idag.

Jag hängde lite tillsammans med entreprenörer av olika slag som är engagerade i att göra världen lite bättre.

Platsen där vi var heter Norrsken och finns i Spårvagnshallarna på Birger Jarlsgatan (för er som känner Stockholm).

Kanske blir det något blogginlägg framöver om vad jag gjorde där i den allra mest hajpade delen av huvudstaden.

Hursomhelst, i närheten av Norrsken passerade jag ett hus med en märklig skylt: House of Radon (bilden). Det kändes väl sådär som en USP (unique selling point).

Jag googlade i alla fall och det visar sig att House of Radon är ett ”powerhouse of extraordinary creative talent”. Reklambyrå, tror jag.

De som arbetar där är ”believers in the positive cross pollination of craziness”.

 

Publicerat i Media, Varjehanda | Lämna en kommentar

Invävdhetens betydelse

I år har Sverige varit medlem i EU i 25 år. Tillsammans med Göran Sundström har jag undersökt hur den svenska statsförvaltningens EU-arbete har förändrats under den tiden.

Jag har skrivit tidigare på bloggen om en studie som vi nyligen har gjort åt Sieps (läs gärna här)

Om några dagar ska vi presentera studien vid ett (Covid 19-försenat) seminarium, så jag sitter nu (ungefär som en figur skulpterad av Rodin) och funderar på vad jag ska säga.

Ett vanlig – och dominerande – perspektiv på internationellt arbete är att stater vet vad de vill. De har intressen som de strävar efter att förverkliga.

Perspektivet grundas i en idé om målinriktad rationalitet: att stater ganska exakt kan formulera vad de vill uppnå och att de på alla möjliga sätt försöker förverkliga det önskvärda.

Den här synen på staters agerande tycks i förstone rimligt, och det är nog så tankebanorna går hos de flesta. I samband med att vi skulle bli medlemmar i EU rörde diskussionen i hög grad om vi i EU-samarbetet skulle kunna ”skydda” det som vi själva hade byggt upp (dvs. våra egna intressen).

Konsekvensen av synsättet är att en stat tydligt bör formulera sin strategi, att alla myndigheter (och gärna också andra) ska fås att agera i enlighet med den strategin och att allianser bör byggas med likasinnade för att förverkliga strategin.

Något som inte diskuteras så mycket är varifrån strategierna kommer, och hur de förändras. Vad är det som gör att stater (till exempel den svenska) vill det som den vill? Och hur kan man förklara förändringar i dessa viljor?

I praktiken är det ju så att svenska ståndpunkter inte finns en gång för alla, utan att de gradvis förändras. Och de förändras i hög grad i mötet med andras uppfattningar och erfarenheter.

Kanske lär sig den svenska förvaltningen och politiken vad den vill genom sina kontakter med och genom sitt deltagande i EU-arbetet. Det är ganska rimligt att tänka sig att tjänstemän och politiker, när de samtalar med kollegor i andra länder, ibland kommer på nya tankar.

Vi vet från våra studier att svenska myndigheter (inklusive Regeringskansliet) har ett omfattande utbyte både med EU:s organisationer och med andra staters förvaltningar. Det förefaller högst sannolikt att det som sedermera blir svenska strategier och ståndpunkter i hög grad formas i sådana processer.

Om strategier och ståndpunkter formas i ett europeiskt sammanhang blir den påstådda motsättningen mellan det svenska och det europeiska som sågs så avgörande under 1990-talet (och där, lite karikerat, det ena skulle skyddas från det andra) inte längre lika viktig.

Kanske leder föreställningen om att det finns stabila svenska (och europeiska) strategier mest vilse.

Det europeiska bidrar till att forma det svenska. Och – om än betydligt mer sällan – så formas det europeiska i mötet med det svenska.

 

Publicerat i Forskning, Politik | Lämna en kommentar

Albin

Äntligen kan jag andas normalt igen.

Den senaste veckan har jag mest virrat omkring känns det som. Orolig och olustig. Ängsligheten har kommit sig av att Linnea – min älskade dotter – fick en mycket jobbig förlossning nere i Malmö.

Efter utdragna försök att föda på vanligt sätt blev det ett urakut snitt (jag har ännu inte vågat googla vad urakut betyder). Linnea förlorade en massa blod och tvingades därför att vara kvar på sjukhuset i någon vecka.

Nu mår Linnea mycket bättre, och den lille bebisen tycks obrydd av all dramatik.

Den nyfödde fick också på grund av (eller kanske tack vare) händelseutvecklingen några dagar i lugn och ro på BB tillsammans med sin mamma och pappa.

Nu är dom hemma igen. Familjen återsamlad. Olof har fått träffa sin nye lillebror. Som för resten inte är någon liten knatte. Han vägde 4.7 kilo.

Välkommen till världen, Albin!

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

September

En av fördelarna med Covid 19 är att mornarna blir lite lugnare.

Istället för att promenera med ryggsäck till tåget, har det blivit en vana att ta en morgonpromenad: antingen i Stadsskogen eller på fälten ut mot Hågadalen.

Den här hösten har varit väldigt fin.

Jag lyssnar – beroende på sinnesstämning –  antingen på P1, på diverse poddar eller på musik.

Jag försöker också notera naturens skiftningar, men kan lite för lite.

Ibland ser jag rovfåglar utan att veta vilka de är. I våras sjöng alla skogens fåglar utan att jag kunde artbestämma annat än duvor, koltrastar och bofinkar.

För någon vecka sedan såg jag något på ganska långt håll som såg ut som en stor katt röra sig längs ett av de skördade vetefälten. Kanske var det en räv, en mård eller en björn?

Eller kanske var det en stor katt.

 

Publicerat i Varjehanda | 2 kommentarer