Vansinnets historia

IMG_0405Roligaste och mest upplyftande teaterupplevelsen på länge.

Uppsala Stadsteater ger Vansinnets historia, en framsjungen berättelse om mötet mellan Michel Foucault och professorn i idéhistoria Sten Lindroth.

Pjäsen har tagit fram av den fria teatergruppen Östfronten, under ledning av Dag Thelander.

Handlingen är välkänd (åtminstone i vissa kretsar). Det är 1950-tal och Michel Foucault kommer till Uppsala för att doktorera med Lindroth som handledare. Det går inte så bra.

Foucault tänker fritt, historiskt och med stark inlevelse … och vill visa hur föreställningar om vansinne har förändrats över tiden.

Lindroth rekommenderar ständigt sin doktorand att besinna sig, precisera frågeställningen lite tydligare och att göra lite mera som Lindroth (och hans) doktorander brukar göra.

Två helt olika sätt att tänka kring vetenskap sjungs fram i denna musikal.

Det slutar med att Lindroth vägrar acceptera Foucaults manuskript.

Foucault återvänder till hemlandet (man får anta i den gula Ferrari som han charmat Uppsalas gatuflanörer med), ger ut sin avhandling (efter ytterligare några omskrivningar och år) och blir sedermera världsberömd.

Man gillar ju pjäsens Foucault (Jonas Törner), men får efterhand också ganska stor sympati för professor Lindroth (Axel Morisse).

Briljant underhållning är det. ”Det festligaste seminarium jag varit på”, skrev Leif Zern i Dagens Nyheter, och Zern har ju nästan alltid rätt.

Publicerat i Forskning, Kultur | Lämna en kommentar

Fest för Maria

IMG_0325Igår var det fest på Uppsala slott.

Jag brukar undvika sådana spektakel, men nu var det speciellt eftersom det var Maria – och en hög andra nyinstallerade professorer – som skulle hedras.

Tidigare i veckan hade Maria hållit en excellent installationsföreläsning om Förändrade styrmodeller i skola och sjukvård.

Igår var det enbart ceremoniella begivenheter för henne: att gå rätt och att stå rätt och sånt (nog så svårt förstås).

Vi var i Uppsala universitets vackra aula. Rektor höll tal, flaggor bars lite fram och tillbaka, det framfördes blandad musik av en lidelsefull orkester och – viktigast av allt – professorerna blev vederbörligt installerade.

Tre av professorerna hade sparat sina föreläsningar, så vi som satt i publiken fick av dessa veta en del matnyttigt om känsloyttringar, smärtlindring och batterilagring.

Roligast för Maria var nog att ha familjen på plats, inklusive Gustav, 17, i frack. Både jag och Fredrik, Marias brorsa, hade också iklätt oss pingvinklädsel. Kvinnorna var lite snyggare utstyrda.

IMG_0380Efter själva arrangemangen i aulan var det dags för middag och bal på slottet. Lång sittning förstås, men okej mat och väldigt roligt sällskap.

Lite otippat – och efter att ha kollat att det inte fanns några paparazzis i närheten – vågade Maria och jag oss ut en sväng på dansgolvet.

Sent blev det, men alla vara glada och nöjda när vi kom hem igen sent i novembernatten. Gladast av alla – när vi satt och summerade veckan vid köksbordet (bilden till vänster) – var förstås Maria.

Publicerat i Forskning | Lämna en kommentar

Silly season

CD181C43-724E-4B24-9AAD-B33D59A5556FSilly season är här …  cirka 4 månader. Det är ändå den allra bästa delen av fotbollssäsongen.

Ingen ångest. Ingen förtvivlan över bristande spelidéer. Inga stönanden över felpassningar. Ingen vånda över närheten till kvalstrecket. Inga förlorade matcher.

Inga matcher.

Istället fria spekulationer om hur bra allt kommer att kunna bli nästa säsong. Drömmar om framtiden.

När vi har skaffat en stabil mittback, en tuff dansk defensiv mittfältare och kanske en ny målis. När Totte är skadefri. När vi har köpt loss Sigge från hans ryska klubb. När livet leker.

Silly season, best season.

Publicerat i Idrott | Lämna en kommentar

Coronakommissionen, igen …

Screenshot 2020-11-20 at 19.33.52Kommer ni ihåg Coronakommissionen?

När det gällde hanteringen av smittspridningen klagade kommissionen på senfärdighet och bristande handlingskraft. Massiv kritik riktades mot regeringen för att den inte tydligt visade att det var den som höll i taktpinnen.

När kommissionen bedömde hanteringen på det ekonomiska området (stödet till företagen och penningpolitiken) var tongångarna andra. Framförallt lovordades Riksbankens kraftfulla agerande inom penningpolitiken.

Kommissionen hävdar att det fanns en krishanteringskultur hos Riksbanken (och finansdepartementet) som i hög grad saknades hos Folkhälsomyndigheten.

Kommissionen gjorde en stor poäng av två vägval: det snabba och kraftfulla inom det ekonomiska området (som i hög grad Riksbanken stod för) mot det mer eftertänksamma och kunskapsbaserade när det gällde smittspridningen (som Folkhälsomyndigheten stod för).

Kommissionen lovordade agerandet inom det ekonomiska området och kritiserade handhavandet när det gällde smittskyddet. Ni som har följt bloggen kanske kommer ihåg att jag var kritisk till dessa bedömningar när kommissionen presenterade sitt betänkande (se länk).

När det gäller penningpolitiken var argumentationen besynnerlig. Den var den 16 mars 2020 som Riksbanken för första gången gick in och köpte bostadsobligationer. Visst var läget prekärt, och den svenska Riksbanken avvek inte i sitt agerande från andra riksbanker.

Men hur kunde kommissionen se Riksbankens agerande som uttryck för en försiktighetsprincip?

Banken köpte värdepapper en masse, exempelvis bostadsobligationer för 400 miljarder. Därigenom sjönk boräntorna och man bidrog till den exempellösa ökningen av tillgångspriser.

Riksbankens totala insatser uppgick till 1 700 miljarder kronor (nä, det går knappt att förstå).

Vilka har fått pengarna då? Cervenka beskriver omfördelningen av förmögenheter så här i sin bok ”Girig-Sverige”:

”… Vinnare är bankerna, eftersom det pressar ner priset på deras viktigaste råvara, pengar. Och förstås alla med stora bostadslån, eftersom räntan hålls nere … [det är] ungefär som att luftbomba Djursholm med kontanter under förevändningen att man vill hjälpa barnflickor, städare och hantverkare.”

Kanske var det svårt att agera på något annat sätt för Riksbanken i mars 2020, men det är felaktigt att hävda att banken följde en försiktighetsprincip (om man nu inte anser att överföringar till de redan rikaste är ett uttryck för omtanke).

Idag skriver samme Cervenka i Aftonbladet att Riksbankens agerande också kan bli en smäll för skattebetalarna. De värdepapper som Riksbanken köpte under pandemin har sjunkit i värde (när räntan stiger sjunker värdet på obligationer).

Kanske kommer staten behöva stärka Riksbankens finanser med sisådär 70 miljarder.

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar

De frisinnade

IMG_6068Man kan fundera en del på den väg som liberalerna har slagit in på.

Liberala partier har traditionellt varit motståndare till konservatism, och till partier som bärs av konservativa idéer.

Liberalismen växte ju fram som en protest mot överheten, vare sig det gällde kungamakten, kyrkan, ståndsprivilegierna eller företag som ville skydda sig mot utländsk konkurrens.

Länge var liberalismen de konservativas fiende nummer ett, egentligen ända fram till att det växte fram arbetarpartier som förfäktade socialistiska idéer.

Liberaler och socialdemokrater hamnade från 1920-talet på kollisionskurs, då man var oense om det var socialistiska eller kapitalistiska idéer som skulle styra samhällsbygget.

Oaktat detta, under lång tid var det närmast otänkbart att liberaler skulle samarbeta med högerpartier.

Som Ola Larsmo har visat i Tio lektioner i svensk historia finns det ett starkt frihetligt stråk i svensk politik bestående av ” … vänstersossar, socialliberaler, forlkrörelsefolk”. Det är enligt Larsmo ”i krysset mellan dessa rörelser man hittar det demokratiska drivet under krigsåren”.

Det gällde också senare. Nästan allt som fick genomslag under ”det radikala 60-talet” var ju klassiska liberala idéer: rätten till abort, jämställdhet, sexuell frigörelse och allmän befrielse från kvalmiga traditioner.

Högern var alltid emot detta, och det var först på 1970-talet som det liberala partiet och högerpartiet (omdöpt 1969 till moderata samlingspartiet) började samarbeta. Samarbetet möjliggjordes då i hög grad av att moderaterna accepterade grunddragen i välfärdssamhället.

IMG_4503

Historikern Håkan Blomqvist ställer i en text i Dagens Etc. – mot den här bakgrunden – frågan vad som framöver kommer att hända med liberalerna nu när moderaterna har tagit ett kliv åt höger (här en länk till den texten, som dock är bakom brandvägg).

Man får väl se vad det är för politik som det nya högerblocket kommer att ha utrymme att föra.

Det som statsminister  Kristersson betonade i sin regeringsförklaring lät i hög grad som en upprättelse för ett äldre statsideal där det framförallt är lag och ordning, försvar, gränsbevakning och utlänningskontroll som ses som viktigt.

Till det ska man väl lägga återupprättandet av en statlig industripolitk, med enorma satsningar på kärnkraft (det finns tydliga likheter med (s)-faiblessen i början av 1970-talet för ett stålverk 80 i Luleå, om nu någon minns det).

”Flera av det svenska folkhemmets ”bärande bjälkar” – den inre säkerheten, den yttre säkerheten, energiförsörjningen och den sociala sammanhållningen – måste nu repareras och stärkas”, sade Kristersson i sin regeringsförklaring.

Men … nu när högern är höger (igen), skulle inte liberalerna kunna bli liberala igen? Skulle det inte kunna finnas utrymme för lite frisinne?

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar

The world is your oyster

IMG_9814Så stod det på resväskan som en kvinna framför mig drog på Mäster Samuelsgatan. Det var för en halvannan vecka sedan.

Jag tyckte att det såg märkligt ut, och tänkte att jag skulle kolla upp vad det skulle kunna betyda.

Världen är ditt ostron.

Urban Dictionary ger flera förklaringar till ordet oyster.

Förutom att betyda ostron kan det vara namnet på ett kollektivtrafikkort i London, det kan vara slang för Oxycontin (drogen som har dödat massor av amerikaner och som samtidigt gjorde familjen Sackler rik), det kan vara en metafor för det kvinnliga könsorganet och det kan vara slang för någon som är lite bakom flötet.

Den vanligaste betydelsen av idiomet är att det handlar om att världen står öppen för en. Det kan visserligen vara jobbigt att öppna ett ostron, men ostronet kan ju innehålla en pärla … och då är ens lycka gjord.

Så det är sådant som man bör säga till sådana som har dubier om framtiden och om tillvarons alla fröjder.

Ytterligare efterforskningar gav vid handen att William Shakespeare är inblandad. Uttrycket finns första gången i komedin De muntra fruarna i Windsor, från slutet av 1500-talet.

En skurkkaraktär (med namnet Pistol) där säger: ”Why then the world’s mine oyster, Which I with sword will open.” Lite våldsamma övertoner är det men andemeningen är ungefär att ”… jag kan ta vad jag vill ha med dom medel som står till buds”.

”The world is your oyster”, låter lite snällare … mer anpassat till tidens populära idéer om att alla val står öppna och att man är sin egen lyckas smed (för att använda ett i svenskan lite vanligare idiom).

Det finns också – har jag sett – ett klädföretag som heter The world is your oyster, så jag misstänker starkt att resväskan som jag såg är någon slags merch (kringprodukt).

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Lämna en kommentar

Killgänget i Gröndal

IMG_0061Haft några härligt intensiva dagar på sistone med barnbarnen.

I lördags fyllde Flora 5 år och det firades på Junotäppan i Gamla Stan. En massa barn och deras föräldrar utfordrades med grillkorv och tårta.

Under måndag och tisdag hade sedan jag och äldste sonen Jon ansvar för de tre andra: Albin och Olof (Linneas killar) och så minstingen, Arthur (se bilden uppe till höger).

Flora, 5-åringen, hade dragit till Paris, så det blev helt enkelt ett killgäng kvar.

Vi var hemma hos Jon i Gröndal. De tre kidsen (som är 1,2 och 4) år hade en tendens att ge sig iväg åt lite olika håll när chanser till detta erbjöds, så det var bra att vi var två som hade (någorlunda) koll.

2255830a-bb04-4bf5-a2e6-a88d881c2b28Det var också svårt att arrangera bilder där alla ville vara med. Exempelvis på Naturhistoriska där vi vuxna tyckte att det skulle vara kul om alla satt på den stora grodan. Det gick som synes sådär …

Vi hann med en hel del: bland annat djur och parklek i Aspudden, fruktlekpark och fika i Liljeholmen, besök på Naturhistoriska muséet ute i Frescati … och en hel del Spidermanfilmer.

Höjdpunkten för Olof var när han tillsammans med sin morbror fick utforska limpistolens funktioner (se nedan till vänster).

Mathållningen anpassades självfallet för den yngre åldersgruppen, men vi vuxna tillät oss ändå en Bordeaux till falukorven.

IMG_0021Väldigt roligt och intensivt var det. Mindre kul var det dock att jag började känna mig ordentligt hängig på hemväg till Uppsala. Febrig och ordentligt risig på onsdag morgon, så nu är det sängläge och en del inställda aktiviteter.

Ibland blir det inte som man har tänkt sig.

Man brukar ofta hänföra den här typen av smittor till umgänge med barnbarn, men i det här fallet är det nog inte så.

Gissningsvis var det under konserten med Sting i Globen i förra veckan som viruset fick fäste. Det stämmer bäst tidsmässigt. Kanske var den konserten – om någon fortfarande kommer ihåg det ordet – ett superspridarevent?

Måhända har både jag och Maria (jo, hon är också sjuk) åkt på den nya omikronvarianten BQ.1. Vem vet? Hursomhelst räknar vi med att vara friska om ett par dagar.

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som har gått vilse

Skärmavbild 2022-10-20 kl. 14.00.58Lite mera om skogen.

Offentligt samtal idag om makt och konflikter i skogen. Vetenskapsrådet arrangerade tillsammans med Institutet för Framtidsstudier.

Erik Westholm, professor emeritus från SLU, menade att Sverige har förlorat sin status som modelland för skogsbruk. En gång var vi landet som påstod oss (och av många uppfattades att) samtidigt kunna hantera både tillväxt- och miljökrav.

Svårare idag. Westholm pekade på två problem. Skogsbruksmetoderna som överallt används av skogsbolagen (kalhyggen och ett träslag på varje yta) klarar varken att hantera hoten mot biologisk mångfald eller klimat.

Svårt att ändra på, men Westholm tycktes optimistisk om att det önskvärda och nödvändiga framöver ändå skulle komma att förverkligas (om än alldeles för långsamt).

Framförallt verkar det vara EU-kommissionens skogsstrategi som ses som en möjlighet. EU har idag ambitioner när det gäller skogen och dess betydelse för klimat och biologisk mångfald.

Johanna Johansson, forskare från Södertörns högskola, gav en bred bild av de problem som finns. Det finns en oenighet om vad som är ett hållbart skogsbruk. Oenighet gäller såväl kunskap som värderingar. Forskningen drar åt olika håll när det gäller fråga om klimatnytta.

Många oklarheter finns, enligt henne, när det gäller makt och ansvar. Vem har rätt och göra vad, och vem har ansvar för vad. Hon pekade också, precis som Westholm, på att EU:s skogsstrategi går helt på tvärs med den svenska.

Frågorna är numera, med forskarnas ord, återpolitiserade. Och Sverige har tydligen i dagarna tillsammans med några andra länder (Finland, Österrike och Slovenien) bildat en lobbygrupp för att motverka EU:s initiativ (länk här).

image-1Som diskussionen efteråt visade är det inte självklart hur vägen framåt skulle kunna se ut. I den diskussionen deltog representanter för stora (Billerud) och små skogsägare (genom LRF), men också journalisten Lisa Röstlund (hon som har skrivit boken Skogslandet).

Själv är jag förvissad om att skogen är ett politikområde som kommer att vara viktigt och konfliktfyllt under lång tid framöver.

Alla deltagare var övertygade att stora förändringar skulle komma att ske, och att det var viktigt med kunskap (men deltagarna var oense om vad som utgjorde relevant kunskap).

Någon av de medverkande använde ett Tranströmercitat på en av sina bilder. ”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som har gått vilse”.

Och medan jag satt där och lyssnade fick jag ett mail med avsändare ”Smålandsgran. Din ekologiska julgran”. Så kan ju skogen också användas.

Publicerat i Forskning, Kultur, Politik | Lämna en kommentar

Det mesta är tallar och gran

IMG_4521Jag flyger över ett land/Det mesta är skog”, sjunger Lars Winnerbäck i låten Granit och morän.

Så är det ju … ”det mesta är tallar och gran”.

Skogen, 70% av landets yta. Vad ska den användas till? Det är en fråga som alltmer pockar på uppmärksamhet.

Och här finns konflikter, framförallt mellan dem som vill avverka för att kunna sälja (massa, papper, biomassa etc.) och dem som ser skogen som en miljö värd att skydda.

Till detta kommer att skogen alltmer har kommit att ses som viktig för klimat och biologisk mångfald.

Men vem ska bestämma över det mest svenska som vi har? Markägarna eller medborgarna (genom politiken)? Och vilken politik är det som ska gälla: den nationella, europeiska eller globala?

I regeringsförklaringen står att det svenska skogsbruket är centralt för svenskt klimatarbete och att skogen är avgörande för den biologiska mångfalden. Det sägs också att regeringen helhjärtat kommer att stå upp för ett hållbart svenskt skogsbruk.

Så, det mesta finns med men hur kommer nödvändiga avvägningar att ske?

Traditionellt har den statliga myndigheten, Skogsstyrelsen, haft att hantera konflikterna mellan produktionsintressen och miljöintressen (läs mer här hur det har gått till).

Utgångspunkten för den myndigheten har länge varit att målen för produktion och miljöhänsyn är jämställda. Visionen är formulerad som ”skog till nytta för alla”.

I tidigare studier av hur konflikter hanterats har det visats att politiken har hållit armlängds avstånd till myndigheten. Politiken delegerades till myndigheten som hade att balansera de motstridiga intressena.

Ingen har påstått att myndigheten har varit alltför kritisk mot skogsindustrin.

Men hur är det idag? Konflikterna har ju inte minskat. Särskilt frågorna om skogens roll i kriserna för klimatet och för den biologiska mångfalden pockar på uppmärksamhet.

Vissa tycker därför att skogen borde få stå (träd suger upp koldioxid och fungerar som kolsänkor). Andra menar tvärtom att vi borde använda trä mera (som byggmaterial och bränsle) för att på så sätt minska beroendet av fossila bränslen.

Forskare finns i båda dessa församlingar. Men som Lisa Röstlund har visat i boken Skogslandet är många i ”använd mer skog”-lägret i hög grad lierade med de stora skogsbolagen. Föga förvånande förstås.

Göran Greider skrev i sin recension i Dagens Nyheter av Röstlunds bok: att den är ”ett yxhugg rakt in i en folksjäl som helt enkelt korrumperats av skogsindustrin”.

Det finns uppenbarligen ett skogsindustriellt komplex, där skogsbolag, politik och forskning i hög grad är sammanlänkade.

Alla dessa frågor ska idag diskuteras vid ett seminarium anordnat av Vetenskapsrådet. Rubriken är ”Brandplats skogen. Makt och konflikt i svenskt skogsbruk”.

Publicerat i Forskning, Politik | Lämna en kommentar

I regeringskvarteren

IMG_4939På besök – eller snarare jobb –  i Regeringskansliet idag. Strax efter lunch.

Jag hade ett seminarium om förvaltningspolitik och styrning för Socialdepartementets enhet för folkhälsa och hälso- och sjukvård. 

Det blev en bra diskussion och det var påtagligt lätt att anknyta till dagsaktuella exempel.

Ulf Kristersson hade ju på förmiddagen läst upp sin regeringsförklaring, och avslöjat ministerlistan.

Jag noterade en stark betoning i regeringsförklaringen av det som kallas ”statens kärnuppgifter”.

”Flera av det svenska folkhemmets ”bärande bjälkar” – den inre säkerheten, den yttre säkerheten, energiförsörjningen och den sociala sammanhållningen – måste nu repareras och stärkas”, sade Kristersson.

Sverige ses helt enkelt som trasigt. Regeringen tycks se en förstärkt nattväktarstat som ett ideal.

Annars överraskande ingenting i regeringsförklaringen, vilket antyder att nästan allt som är centralt för regeringen täcks av det så kallade Tidöavtalet (där Sverigedemokraterna är en jämbördig part).

Hur regeringen organiserar sitt arbete är en viktig indikator på vad som framöver kommer att genomsyra politiken (det här var delvis poängen i mitt föredrag för tjänstemännen).

Nedläggningen av miljödepartementet sticker ändå ut. Inrättades 1987 men kommer nu att försvinna. De enheter som arbetar med dessa frågor placeras under energi- och näringsministern.

Regeringen ser uppenbarligen klimat- och miljöpolitiken som underordnad näringspolitiken. Och är klimatpolitik synonymt med kärnkraft, går det att förstå logiken.

Den nya klimat- och miljöministern, Romina Pourmokhtari, är nog en duktig person men kommer att få svårt att hävda sig mot näringslivets intressen (i skepnad av närings- och kärnkraftsminister Ebba Busch).

Kanske var det klokt av liberalernas Pehrson att göra Pourmokhtari till minister. Hon hade ju annars varit en av dem som skulle kunna ha blivit en jobbig liberal i riksdagen (nu får hon lämna sin riksdagsplats till någon annan).

Lotta Edholm blir skolminister, och kommer omedelbart att behöva avyttra sina aktier i skolföretagen (och lämna styrelsen för en skolkoncern). Säkert är skolkoncernerna nöjda med en nära allierad som skolminister.

Ansvar för förvaltningspolitiken får (tredje gången gillt) en kristdemokrat: Erik Slottner. Möjligen finns här en koppling till partiets ambition att förstatliga sjukvården, men jag misstänker att inte så mycket kommer att hända

Kulturminister blir Parisa Liljestrand, ett namn som inte alls har figurerat på kultursidorna. Hon kommer, som med alla kulturministrar, att skärskådas mer än alla andra. Hon gillar tydligen idén med en kulturkanon.

IMG_9791Vi får en civilförsvarsminister, något som jag gissar att vi också hade fått med en fortsatt (s)-regering. Här pågår det en stor organisationsreform som behöver omsorg från politiken.

Ingen av ministrarna har fyllt 60, och flera har begränsad erfarenhet av sina politikområden.

Kanske hade man förväntat sig något eller några lite mer uppseendeväckande namn: Bildt som utrikesminister, Horace som kulturminister eller van der Poel som idrottsminister.

När jag lämnade Socialdepartementet skulle tjänstemännen där snart få träffa sina nya ministrar, dvs. de fyra som de ska bistå under den kommande mandatperioden.

En kul extragrej med att ha aktiviteter i Regeringskansliet är att man kan käka lunch och/eller fika på Bagdad Café i Medelhavsmuséet: heja på Nefertiti och äta en god chèvresallad.

 

 

Publicerat i Politik | Lämna en kommentar