Blyerts och blad

Jag har skrivit vid olika tillfällen om konflikten i det heliga landet … och på senare tid om det skamliga i att regeringen inte entydigt sätt kan ta avstånd från den israeliska politiken.

Under det senaste dygnet har minst 120 palestinier dödats, och nästan 500 skadats (inga rubriker i våra tidningar om det). Totalt har 55 000 palestiner dödats, de flesta av dem kvinnor och barn.

Israel svälter ut Gaza och blockerar den humanitära hjälpen. Sjukhus och skolor har bombats. Hjälparbetare har dödats. Gaza är på väg att jämnas med marken. Såväl Israel som USA ser etnisk rensning som lösningen på konflikten.

Yair Golan, en israelisk politiker och före detta militär blev anklagad för förräderi när han sa att: ”A sane country doesn’t engage in fighting against civilians, doesn’t kill babies as a hobby and doesn’t set for itself the goals of expelling a population”.

Det var Hamas attack den 7 oktober som triggade igång den senaste fasen av konflikten, men det grundläggande problemet är förstås ockupationen.

Det bor cirka 700 000 judar i bosättningar (och så kallade outposts) på Västbanken och i Östra Jerusalem. Bosättningspolitiken, som är olaglig, har i princip stötts av alla israeliska regeringar under senare decennier.

Diagrammet (från Wikipedia) visar ökningen av antalet bosättare, dvs. av judar som bor på det område som är tänkt för en palestinsk stat.

Sedan början av 1970-talet har det skett en kraftig expansionen av bosättare (den röda linjen).  Den blå linjen visar bosättare på Västbanken, den gula bosättare i östra Jerusalem

Så sent som för någon dryg vecka sedan godkände den israeliska regeringen 22 nya bosättningar.

Uppenbarligen är Israel ute efter att ta över hela området ”from the river to the sea”.

John Kerry, USA:s utrikesminister under Obama, förespråkade en tvåstatslösning (även om USA aldrig pressade Israel i den riktningen). Kerry menade att det enda sättet att bibehålla en judisk, demokratisk stat var genom en sådan lösning.

Annars återstod alternativet med en enstatslösning, där alla medborgare oavsett etnicitet och religion fick samma rättigheter … och något sådant skulle vara slutet för den judiska staten.

Många politiker kommer framöver säkerligen åter att prata om en tvåstatslösning, men med tanke på bosättningarna är en sådan orealistisk. Och hur framtiden kommer att se ut står skrivet i stjärnorna.

Bombandet fortsätter nu med oförminskad kraft och den humanitära hjälpen hindras att nå de som behöver den. Palestinier i Gaza och på Västbanken verkar ställas inför tre alternativ: att bombas ihjäl, att fly från sitt land eller att leva under ett apartheidsystem.

Ett folkmord sker mitt framför våra ögon. Ingen kan i framtiden säga att vi inte visste, möjligen att vi inte brydde oss.

Efter ett trevligt möte i centrala Stockholm (om ett bokprojekt), passade jag igår på att besöka Nationalmuseum.

Det var Ernst Billgrens utställning Nya Minnen som lockade.

Billgren har skojat till det igen, genom att göra parafraser på kända verk. Det är lite Breughel, lite Dick Bengtsson och väldigt mycket Billgren.

Man får en inblick i Billgrens eget universum, med rävar och änder. Egensinnigt … och den nya målningen Karl XII:s luftfärd är häftig.

Billgren visar också i några lådor upp föremål som har betytt mycket för honom.

Om minnen skriver han att ”man minns en händelse bara första gången man minns den. Vid nästa tillfälle minns man sitt minne av händelsen och gången därpå minns man minnet av minnet av händelsen”.

Billgren är alltid läsvärd när han skriver om konst och konstens roll.

Kanske mer intressant som skribent än som konstnär … när han skriver är det ofta både insiktsfullt och avväpnande.

Jag var där igår och minns att jag tyckte att det var sevärt ifall man var i trakten av muséet, men kanske inte värt en längre omväg.

Efter 10 omgångar – en tredjedel av alla matcher – kan det vara en lämplig tid för att spekulera lite om hur det allsvenska fotbollsåret kommer att se ut.

Mitt eget lag, IFK Norrköping, ligger på sjunde plats och det är lite bättre än förväntat. Så jag borde väl vara nöjd.

Men det har inte sett så bra ut på plan. Vi har problem i försvaret och blir ofta ganska lätt igenomspelade på mittfältet.

Så lite orolig är jag, men blir inte våra nyckelspelare skadade ska vi nog kunna undvika de tre sista platserna i tabellen.

Fyra glas konjak har det för resten blivit så här långt (varje seger firas på det sättet).

I övrigt då, vad finns att säga? Bästa spelet: Hammarby. Överraskning: Mjällby (leder serien). Störst potential: Elfsborg. Underpresterar: Sirius. Mest att förlora: Malmö FF.

Kanske vinner Malmö FF ändå till slut. Värnamo kommer säkert att åka ur, och det blir nog en jobbig sommar/höst för Öster och Halmstad.

Jag var för resten och såg IFK slå IK Sirius på Studenternas här i Uppsala i måndags: 1-2.

Sirius supportrar tyckte knappast att det var rättvist, men målvakten ingår också i laget och vår var bättre än deras.

Jag stod lite avsides bland supportrarna på en kortsida, på det som kallas ”bortastå”. Det var god stämning och helt bengalfritt.

När domaren efter 17 minuters tilläggstid (en assisterande domare stukade foten och fick bäras ut på bår!) blåste av matchen, kändes det bra att står där mitt i sången.

Kom att tänka på Nick Hornbys citat från boken Fever Pitch:

“…So please, be tolerant of those who describe a sporting moment as their best ever. We do not lack imagination, nor have we had sad and barren lives; it is just that real life is paler, duller, and contains less potential for unexpected delirium.”

Ni som har undrat … tornseglaren kom i förra veckan till Uppsala, så nu är nästan alla fåglar på plats igen.

Någon som också var hos oss i helgen var Flora, mitt äldsta barnbarn.

Jag hämtade henne på skolan i Gamla Stan i fredags och så åkte vi tåg till Uppsala. Helgen gick sedan åt till att göra (i princip) allt som hon ville.

Vi har käkat sushi, spelat spel, lagt pussel, ätit glass, dansat (mest Flora), shoppat kläder (till henne) och så blev det lördagsmys och uppladdning inför finalen i Eurovision.

Jag har länge misstänkt att Eurovision och den svenska serien av kvalificeringar mest uppskattas av barn och så verkar det vara.

Flora somnade dock under själva tävlingen, så jag och Maria fick ensamma genomlida avslutningsnummer, snabbrepriser och omröstning.

Flora gillade Norges bidrag bäst (den kom på 18:e plats) och jag Italiens (som kom femma).

På söndagen ekade sedan ”Bada bastu” och det estniska ”Espresso Macchiato” (också en skojlåt) i huvudet … efter alltför många lyssningar.

Alla var lite trötta på söndagen, men vi kom i alla fall iväg på en promenad i skogen. Flora skrev upp alla fåglar som vi hörde.

Jag och Flora tog sedan tåget och tunnelbanan tillbaka till Gröndal sent på söndag eftermiddag, och där återförenades hon med lillebror Arthur.

På Floras uppmaning serverade sedan pappa Jon de små gullisarna drinkar på balkongen (bilden ovan).

Superfin helg!

Lite kylslagen vår. Idag hålls det en tyst minut för de tre ungdomar (två av dem barn) som sköts ihjäl i Fålhagen, i centrala Uppsala.

Morden skedde dagen före det stora valborgsfirandet.

När den förfärliga nyheten kom trodde vi att firandet (åtminstone det som arrangerades av universitetet och kommunen) skulle ställas in.

Men så blev det inte, och man kan fundera över varför.

Det var som att morden snabbt definierades som ”gängrelaterade”. De hade skett i de ”närverkskriminellas” värld, och att det var en annan värld än den som vi lever i.

En obehaglig tanke smög sig på … skulle reaktionen ha blivit annorlunda ifall de mördade barnen och ungdomarna hade hetat Jakob, Oskar och Hugo?

Det kändes i alla fall konstigt att Valborg i Uppsala skulle firas på traditionellt sätt efter detta.

Men det finns förstås olika sätt att se på detta. Som Tage Danielsson sa är det ”… ens skyldighet att hålla glädjen levande. Det kan vara tungt men man måste försöka. Om man ger upp och drunknar i sorgen, ökar man världens elände”.

Själv tog jag tåget från Uppsala söderut (bestämt sedan tidigare). Jag tillbringade några dagar med barnbarnen Olof och Albin i Malmö.

Det blev ett par fina dagar i ett varmt och skönt Malmö. Vi promenerade (som synes på bilden) i solen längs vattnet i Västra Hamnen, spelade fotboll och käkade glass.

Allt på behörigt avstånd från valborgsfirandet i Uppsala.