En gång träffade jag Benny Fredriksson, Stockholms stadsteaters kraftfulle och framgångsrike chef.
Han var ledamot i Kulturrådets styrelse och jag höll i ett seminarium för styrelsen om något … kanske om kulturpolitik, kanske om styrningen av offentliga organisationer (jag minns inte riktigt).
Lars Strannegård, som också satt i styrelsen, hade bjudit in mig. Jag kommer ihåg Fredriksson som en intensivt närvarande person.
Tänkte på det där när jag läste Johan Hiltons fina bok om Fredriksson: Den siste teaterdirektören.
Fredriksson var chef för Stadsteatern och vd för Kulturhuset Stadsteatern, hjärnan och hjärtat bakom teaterns stora framgångar under dessa år. Besatt av teater.
Hösten 2017 blir Fredriksson föremål för ett vettlöst drev, i spåren av metoo och dess avläggare på teatern: Tystnadtagning.
Aftonbladet kom med allvarliga anklagelser och kränkande omdömen mot Fredriksson som byggde på anonyma källor och som visade sig vara grundlösa. Tidningen gav heller inte Fredriksson möjligheter att bemöta påståendena.
Pressens Opinionsnämnd fällde sedermera Aftonbladet för publiceringarna, men då var skadan redan skedd. Fredriksson tog sitt liv i mars 2018.
Boken ger en djup och nyansrik skildring av Fredrikssons liv och gärning, fram till det fasansfulla slutet. Hilton formar texten som en klassisk tragedi, och reder ut mekanismerna i det skamliga drevet mot Fredriksson.
De sista 20-30 sidorna är plågsam läsning.
Vi var på Kungsholmen tidigare i veckan, lite som en avslutning på semestern.
Vi hade några superfina dagar där med femkamp (bland annat med yxkastning), fiske (för några) och en långtur med bad- och bastuflotte på Ljusnan.
Idag höll jag på att hamna i Jerusalem. Jag skulle gärna återvända dit, men kanske inte just nu.
Jag ser i Dagens Nyheter att Svante Beckman är död.
Tävlingen om vilken som är den bästa ön i Östersjön – Gotland eller Öland – har i sommar resulterat i mycket roliga samtal, men är egentligen inte särskilt meningsfull.
Vi åkte söderut till Capellagården och Mörbylångdalen ner till Långe Jan och fågelstationen i Ottenby. Häftig natur, kor som promenerade i vattenbrynet, massor av fåglar och några sälar som hördes grymta ute i vattnet.
Bästa keramik: Formgiveriet i Lilla Brunneby på av Öland . Köpte två snygga kaffemuggar av keramikern PG Olsson.
Tillbaka i Uppsala efter halvannnan vecka på Gotland. Fina dagar. Vi har nästan exakt gjort det som vi brukar.
Bästa semesterläsning: Christoffer Karlssons Hallandssvit kan rekommenderas. Mycket läsvärda kriminalromaner (GW Persson-certifierade).
Bästa kyrka: Elingshems ödekyrka var fin men det får nog ändå bli den lilla medeltidskyrkan i Anga, i trakterna av Katthammarvik. Plundrad av ryssarna 1717, men med fina bevarade kalkmålningar.
När jag nyligen fyllde jämnt fick jag som en present två dagar i Astrid Lindgrens värld tillsammans med barn och barnbarn
Linnea fixade dagsprogrammen (dvs. bestämde vad vi skulle se och när), Micke inhandlade allt vi behövde till frukostar och Jon hade fullt sjå med att hålla reda på Arthur.
Som vanligt var det lite högtidligt att gå och rösta.
Det är lätt att bli förälskad i Italien. Nu har det hänt … igen.
För det första, trattoriorna och caféerna … särskilt dom som låg några kvarter bort ifrån centrum.
Att synas men inte verka, har varit min uppgift i fyra dagar: två förra veckan och två den här.
Blyerts och blad 