Livet

Byter tåg i Flen, Sörmlands hjärta enligt kommunens slogan. Blötsnö på perrongen och lite småkallt. Jag är på väg till Norrköping.

Taxi väntar där. Jag beställer den alltid i förväg numera från Taxi i Östergötland, eftersom de taxibilar som står och väntar vid stationen tar hutlöst betalt.

Jag frågade en gång en chaufför i en sådan vid stationen väntande bil varför resan (jag åker alltid samma sträcka) kostade nästan 100 kronor mer än vanligt. ” … det kostar mer eftersom vi är ett privat företag”, svarade han.

Eftersom alla som vill åka seriöst beställer taxi i förväg, finns det inga seriösa bilar längre vid stationen.

Jag ska hälsa på min mamma. Normalt brukar jag ha med mig blommor, fikabröd och lite bär (hon har alltid älskat bär). Men inte den här gången.

De ringde från äldreboendet. Mamma har varit dålig en tid, och nu har det  blivit ännu sämre. Hon har inte ätit alls de senaste dagarna.

Väl framme byter jag några ord med personalen. Får kaffe. Mamma sover och märker inte att jag har kommit. Hon har blivit så tunn. Jag stryker henne över kinden. Hon andas i alla fall lugnt nu. Skönt.

Efter pappas död har sorgen alltid funnits där. Och demensen har gjort hennes tillvaro till ett virrvarr. Redan för två år sedan – ett drygt halvår efter pappas död – sa hon: ”… är jag 91 år? då har jag väl rätt att dö”.

Och nu är livet på väg att ebba ut.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Varjehanda. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s