Panini, ett italienskt företag, säljer samlarbilder på fotbollsspelare. Samlandet har på sina håll utvecklats till en egen subkultur, och handel med bilder sker globalt.

Dagens Nyheter berättade att det inför VM i fotboll i somras hade uppstått en  svartabörshandel med bilder. Strax innan VM rånades en blå folkabuss i Rio de Janeiro på 68 000 paket med 300 000 klisterbilder av fotbollsspelare.

Jag kan förstå lockelsen. När jag var 10-11 år samlade jag fotbollsbilder. Då låg de i tablettaskar som hette Allsvenska Stjärnor. I varje ask fanns en liten bild av en allsvensk fotbollsspelare.

35 öre kostade asken, och det var inte godiset som jag var ute efter (det hände att jag direkt kastade tabletterna).

Tre askar för 1 krona och 5 öre. Alla askar inhandlades på Tobak (affären hette så) i Skarphagen Centrum.

Jag samlade tillsammans med min storebrorsa. Ett år hade vi med köp och byten lyckats få ihop alla allsvenska spelare, utom Göran Kummelstedt från Örebro SK. Vi hade 143 av 144 spelare (det var 12 lag i allsvenskan och 12 spelarbilder från varje lag). Chansen att vi, ifall vi köpte ytterligare en ask, skulle få just Kummelstedt var inte stor.

Det gick rykten om att Coralli (dåtidens svenska Panini) medvetet tryckte upp massupplagor av vissa spelare – ett år cirkulerade tydligen en enorm mängd bilder av IFK-backen Bo La Fleur – och alldeles för få av andra. Allt för att få oss kids att köpa fler askar. Men jag vet inte 0m det verkligen var så.

Bottennappet för mig var när jag en gång köpte tre askar, och fick tre bilder av Rolf Eklöf, IFK Göteborg.

Jag var inte gammal när jag slutade med samlandet, men får ibland återfall. Nu finns inga tablettaskar utan små paket med bilder. Det är just ögonblicket när paketet öppnas som lockar, att se vem som dyker upp. Sedan ger jag bort bilderna.

Småkillar blir jätteglada när de helt oväntat får en bunt fotbollsbilder.