Jag har nu sett sex timmar TV-serie, baserad på Klas Östergrens romaner: Gentlemen & gangsters. Välgjort.

Fantastisk scenografi, kläder och rekvisita (precis som alla säger). Utmärkt spelat och snyggt filmat.

Historierna är flera och mångbottnade. Tyvärr är det ofta svårt att höra vad som sägs.

Det samhällskritiska grundackord som allas öden utspelas mot är välkänd vid det här laget: den dolda konspirationen mellan den politiska makten och näringslivet.

Regeringskansliet har hemliga enheter med osynliga “städare”, med makt att både tortera och mörda.

I en avslutningsscen säger en iskall kanslihustjänsteman (briljant spelad av Anders Beckman) till Östergrens alter ego att han nu är fri att skriva vad han vill. Ingen person med inflytande bryr sig ändå om vad såna som han skriver.

Själv behövs han inte längre eftersom det är nya tider. Numera är det “hårda killar” som digitalt sköter det nödvändiga skyddet av maktens män.

Det avslutande samtalet mellan konstnären och maktens hantlangare rör sig runt en röd ros i en vas.

Hantlangaren hade egentligen velat bli trädgårdsmästare, men tvingades att bli ingenjör.

Déjà vu-känsla. Det är sannerligen inte första gången som historien om socialdemokratins spel under täcket med företagen dramatiseras. Aldrig har det väl gjorts lika ”snyggt”, men lite tröttsamt blir det ändå.

Marcimain skulle kanske kunna ägna de närmaste åren åt att researcha vardagsarbetet i Regeringskansliet: politiken, reformerna, konflikterna, kompromisserna, rutinerna, relationerna etc.

Kanske hittar han några städare, kanske inte. Om han inte gör det, beror det förstås på att de verkar under ytan.

Första säsongen av TV-serien Gemensam beredning skulle kunna ha premiär på hösten 2017.