Jag bodde i stadsdelen Svartbäcken under mina första fem levnadsår.

Här lärde jag mig läsa och jag fick upp intresset för fotboll på gräsplätten i hörnet vid Egilsgatan och Styrbjörnsgatan.

Mamma och pappa hade flyttat till Uppsala 1945. De hade gift sig när kriget hade tagit slut. De kom båda från trakterna runt Linköping, och de kom att trivas väldigt bra i Uppsala.

Pappa jobbade på flygflottiljen (F 16) och mamma – när hon inte var hemma med barn – på Nymans skofabrik (Sko-Lasse).

Stor hade glädjen varit när de kunde flytta in i en modern lägenhet på Svartbäcksgatan. Det var 1946. Det bästa de visste var annars att cykla till skogarna i Ärentuna för att plocka bär.

Jag brukar ibland promenera förbi de här kvarteren i Svartbäcken (i helgen gjorde jag det tillsammans med brorsan), och det är fint. Typiska 40-talshus.

Måhända är en smula nostalgi inblandad när Svartbäcken placerar sig som nummer 7 bland Uppsalas attraktioner.