Vi har varit på en road trip västerut. Genom Bergslagen, Värmland till Dalsland. Väldigt fint att köra genom ett så varierat Sverige (Maria och jag turades om att köra och ha koll på kartan).

Första natten i Nora, ett par i Bengtsfors och den sista strax utanför Sunne.

Vi har – fast det från början inte var tänkt så – följt i spåren av Maria Lang (Nora), Nils Ferlin (Filipstad), Selma L och Göran Tunström (Sunne) och Dan Andersson (Luossa utanför Ludvika).

En massa intryck att sortera, men här kommer en ”best of-lista”:

Bästa övernattningen: B&B utanför Sunne (Sten & Löken). En liten fint renoverad gård med plats för fyra gäster. Ligger i skogen … sista kilometern gick på en smal, smal grusväg där det var omöjligt att möta någon. Otroligt fin miljö, och särskilt för dem som är intresserade av byggnadsvård och tystnad.

Bästa måltiden: Kan vara Vänergösen i Säffle, men det mest överraskande var att hitta en karibisk restaurang i Hagfors. Innehavaren – en rastafariman – hade bott i Norge, och kom ursprungligen från Grenada. Väldigt gott.

Bästa fotbollsnostalgi: Att besöka Lövåsvallen i Billingsfors. Billingsfors IK spelade i Allsvenskan ett år men vann aldrig någon match. De ligger sist i den allsvenska maratontabellen. Publikrekordet är från 1946, då IFK tvålade till Ingvar Rydells lag med 0-4. Fantastisk känsla att vara på arenan.

Bästa återanvändning av bruksmiljö: Fengersfors i Dalsland. Konstnärskollektivet Not Quite håller till där sedan halvannat decennium. Det är ett levande kulturcentrum där konstnärer och hantverkare har sina ateljéer och verkstäder. Det finns konsthallar, galleri, butik och café. Vi köpte supergott bröd.

Bästa vägfika: Nysäter i västra Värmland. En hembygdsgård där det inte visades upp något bröd alls. Vi beställde i alla fall ”kaffe och bröd”, och en kvinna bryggde en kanna och kom sedan ut med en litet fat med bulle, sockerkaksskiva och en småkaka. Underbart!

Bästa konstupplevelse: Alma Löv Museum of Unexp Art Museum i Östra Ämtervik (två av bilderna kommer därifrån). Museum för samtida konst. Ett tiotal paviljonger ligger utspridda i naturen. Det finns en huvudbyggnad som heter Paleis Oranjestraat med tre våningar. Museet startades av Marc Broos och drivs nu av dottern Stella. Drivkraften är att visa och tillgängliggöra samtidskonst på landsbygden och ”att vara en plats både för eftertanke, nya perspektiv och provokation”. Framförallt är det ett ställe att bli glad av.

Största missen: Att vi inte på vägen tillbaka svängde in till Dan Anderssons stuga i Luossa, utanför Ludvika (jag tror att jag missade i kartläsningen där). Vi får helt enkelt se till att åka tillbaka någon gång.

Finaste landskap: Dalsland. Sverige i miniatyr, och mycket vackert. Vi hade basläger i en liten stuga utanför Bengtsfors (tack Maggan!), där en av oss badade i sjön Ärtingen så ofta som det bara var möjligt.

Många intryck blir det även om vi inte var borta så länge.

Det tydligaste är nog ett slags vördnad gentemot alla de människor i historien som har slitit med malmen och skogen (det var framförallt sådana områden som vi körde igenom).

Och – förstås – tacksamhet mot alla dem som också idag hittar på en massa grejer.