Jag lyssnade mycket på Ulf Lundells låtar från 1975 och sisådär tio år framåt. Hans skivor låg ofta på skivtallriken när de första barnen var små.

Texterna fungerade som ett slags dagböcker från en parallellt liv. Lundell är visserligen några år äldre än jag, men många av hans funderingar var också mina.

Jag var väl på 4-5 konserter. Mycket energi och glädje. Alla kunde texterna (ungefär som hos Hellström några år senare).

Jag var däremot aldrig så förtjust i Lundells böcker, inte ens Jack.

Efterhand blev det heller inte lika självklart att köpa den där nya Lundell-plattan (även om jag nästan alltid ändå gjorde det). Det fanns visserligen alltid några bra låtar, men uppenbar var också bristen på förmåga att välja bort.

Hans bästa skivor (CD:s) kom nog ändå under ett fåtal år i mitten av 1990-talet: Xavante, På andra sidan drömmarna och Män utan kvinnor.

Tidigare i år kom Lundells senaste roman Vardagar.

Den har – som ingen annan av hans romaner – blivit tokhyllad, och det av sådana som Björn Wiman (DN), Åsa Lindeborg (AB), Nina Lekander (Expressen). Dessutom av storebrorsan, fast han gillar förstås allt av Lundell.

Jag vet inte precis om boken är en”Jack för en ny tid”, som Lindeborg skrev, men jag läste den med intresse. Vardagar är en lite osorterad dagbok, men med en väl utvecklad känsla för form (det som saknas i Noréns) och med en hel del skojiga infall och formuleringar.

Boken handlar om vardagens små förtretligheter (problem med bilar, uppkoppling, el etc.), tillståndet i kulturlivet, musik och litteratur, naturen och fåglarna runt det egna huset.

Det handlar också om målandet, det tröga arbetet med de nya låtarna, försöken att komma i form och att dra ner på alkoholen. Och det handlar om tillståndet i världen. Lundell ger misantropin ett ansikte, får man väl säga.

Åsa Lindeborg skrev att det som förtjänar ett erkännande är ”temperamentet, humorn, förnuftet, de egna tillkortakommandena, självironin, genomskådandet, den mänskliga erfarenheten, klasskänslan, språket – eller snarare soundet …”.

Jag kan hålla med om allt detta, men framförallt handlar nog boken om att inte längre vara ung och om ensamhet.