En av fördelarna med Covid 19 är att mornarna blir lite lugnare.

Istället för att promenera med ryggsäck till tåget, har det blivit en vana att ta en morgonpromenad: antingen i Stadsskogen eller på fälten ut mot Hågadalen.

Den här hösten har varit väldigt fin.

Jag lyssnar – beroende på sinnesstämning –  antingen på P1, på diverse poddar eller på musik.

Jag försöker också notera naturens skiftningar, men kan lite för lite.

Ibland ser jag rovfåglar utan att veta vilka de är. I våras sjöng alla skogens fåglar utan att jag kunde artbestämma annat än duvor, koltrastar och bofinkar.

För någon vecka sedan såg jag något på ganska långt håll som såg ut som en stor katt röra sig längs ett av de skördade vetefälten. Kanske var det en räv, en mård eller en björn?

Eller kanske var det en stor katt.