Äntligen kan jag andas normalt igen.

Den senaste veckan har jag mest virrat omkring känns det som. Orolig och olustig. Ängsligheten har kommit sig av att Linnea – min älskade dotter – fick en mycket jobbig förlossning nere i Malmö.

Efter utdragna försök att föda på vanligt sätt blev det ett urakut snitt (jag har ännu inte vågat googla vad urakut betyder). Linnea förlorade en massa blod och tvingades därför att vara kvar på sjukhuset i någon vecka.

Nu mår Linnea mycket bättre, och den lille bebisen tycks obrydd av all dramatik.

Den nyfödde fick också på grund av (eller kanske tack vare) händelseutvecklingen några dagar i lugn och ro på BB tillsammans med sin mamma och pappa.

Nu är dom hemma igen. Familjen återsamlad. Olof har fått träffa sin nye lillebror. Som för resten inte är någon liten knatte. Han vägde 4.7 kilo.

Välkommen till världen, Albin!