Serendipity

Nu har jag arbetat hemifrån under ett helt år. Den senaste föreläsningen på campus höll jag för förstaårsstudenter den 12 mars 2020.

Ett par dagar därefter hade alla lärosäten övergått till digital undervisning.

Idag (10 mars 2021) höll jag samma, eller åtminstone en liknande, föreläsning för den nya årskullen studenter. På zoom … hemifrån.

Jag har kanske varit på kontoret 6-7 gånger sedan den där gången i mars förra året, men annars arbetat i hemmet.

Det bli inga avdrag i deklarationen för resor till och från arbetet under 2020.

Som de flesta andra börjar jag bli less.

Hemarbetet går väl sisådär. Det går ok med sånt som absolut måste göras: föreläsningar, seminarier, att läsa och kommentera kollegers eller studenternas texter.

Lite sämre flyter de egna skrivprojekten på. Det blir så uppenbart att jag behöver mera av professionella och sociala utbyten för att triggas igång.

Saknar det där vardagliga utbytet som man får på jobbet.

Det kan vara småpratet om vad alla håller på med, skvallret vid luncherna och det där oväntade som man inte alls förväntade sig men som kan få en på nya tankar.

Det där som på engelska brukar kallas serendipity.

 

Detta inlägg publicerades i Forskning, Varjehanda. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s