Kul avbrott i hemarbetet idag … bokcirkel med några av kollegorna.

Vi hade alla läst Elin Anna Labbas Herrarna satte oss hit. Boken fick förra årets Augustpris i fackboksklassen.

Boken handlar om tvångsförflyttningar av samer under de första decennierna av förra seklet.

Den norska staten ville att en del av områdena runt Troms skulle användas för annat än sommarbete för renar från den svenska sidan.

I ett avtal mellan Norge och Sverige 1919 beslutades om så kallad dislokation av samer, dvs. i praktiken en tvångsförflyttning. Den skedde först inom Norrbotten och sedan till det som uppfattades som världens ände, dvs. Västerbotten.

Herrarna satte oss hit är en poetisk skildring som bygger på människors berättelser, och som är illustrerad med fantastiska fotografier. Det är en gripande släkthistoria.

Den ger inblick i hur staten såg på sina undersåtar, och det är ingen vacker bild som ges av statens lokala organisering: Lappväsendet (den statliga myndigheten) med lappfogdar och lapptillsyningsmän.

Jag hade nog – för en fackbok – önskat lite mer sammanhang, exempelvis om politik, reglering och organisering. Jag ”tvingades” att läsa en del vid sidan av (men det var kanske avsikten).

Men då skulle det förstås ha blivit en helt annan bok.

Samernas liv och historia har blivit påtagligt synlig i kulturen under senare år. Det är bra. Jag tänker exempelvis på Aednan av Linnea Axelsson (som fick Augustpriset 2018), Sofia Jannoks musik och Amanda Kernells film Sameblod.

Och nu alltså Elin Anna Labbas bok … som blir en slags ersättning för ”skylten som aldrig sattes upp, kapitlet som aldrig ryms i historieboken.”