Granskningen av regeringen

Det pågår utfrågningar i Konstitutionsutskottet (KU) om regeringens agerande i samband med coronapandemin.

Igår var det utfrågning av statsminister Stefan Löfven.

Några KU-ledamöter saknade en formell strategi från regeringens sida. En sådan fanns på regeringens hemsida den 7 april, men ledamöterna tyckte inte att det räckte utan efterlyste ett formellt regeringsbeslut.

De menade att det hade varit bättre med en formellt beslutad strategi ”eftersom en sådan skulle ha kunnat underlätta utvärdering och granskning i efterhand” (citat från DN 27 april).

Man känner igen de mekanismer som tvingar alla organisationer (också regeringar) att stoltsera med mål och strategier.

Inte alltid i första hand för att de ska kunna bedriva en effektiv verksamhet, utan för att de ska klara den granskning som de (alltid) vet är i antågande.

Statsministern hävdade att regeringen visst hade agerat strategiskt, och att det inte hade gjort någon skillnad ifall det hade funnits ett formellt regeringsbeslut.

Kritikerna argumenterade primärt heller inte för att det var fel på strategins innehåll, utan för att det brast i det formella.

Frågan som måhända kan ställas är om strategier ska utformas för att styra det som görs på ett ändamålsenligt sätt eller om de ska utformas för att klara en granskning.

Granskningslogiken har idag fått så starkt genomslag att det har blivit självklart för de flesta organisationer att ymnigt pråla med sådant som visioner, mål och strategier.

Utan sådana är man helt enkelt inte en modern organisation.

Kanske kommer regeringen framöver att få någon form av kritik av KU för att den inte fattade ett formellt regeringsbeslut, och det kan till äventyrs vara motiverat.

Man slås ändå av hur svårt oppositionspartierna har att slå mynt av smittspridningen och dödstalen. I huvudsak beror det väl på att de aldrig har drivit några egna, alternativa strategier.

Att skjuta in sig på att formalia inte har följts och på brister i klarhet och konsekvens är visserligen görligt, men knappast en valvinnare.

Man kan väl misstänka att oppositionen – som alla vi andra om än delvis av andra skäl – snarast vill ha bort hanteringen av pandemin från den politiska dagordningen.

Detta inlägg publicerades i Forskning, Politik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s