Det går fort i världen. Sverige har äntligen hittat hem, skriver Svenska Dagbladet.

”Sverige lämnar nu 200 år av neutralitet och alliansfrihet bakom oss. Det är ett stort steg. Det ska vi ta på allvar”, säger statsministern

Den socialdemokratiska ledningen – som till inte för så länge sedan tyckte att alliansfrihet var en klok strategi – skriver att Sverige ska ha ”…operativ beredskap för trupp i samtliga delar av Nato”.

Vi ska visa att vi minsann är att räkna med. Snart är vi fullvärdiga medlemmar i Nato, och får äntligen skicka svenska soldater till Litauen och andra länder.

De flesta svenskar verkar nöjda med sakernas tillstånd.

Jag kan ändå undra vad som hade blivit resultatet av en folkomröstning, dvs. ifall medborgarna (som när det gällde EU och EMU) hade givits möjlighet att diskutera Natofrågan på djupet för att sedan säga sitt.

Men så blev det inte. Det var bråttom, sades det. Det var det ju inte, men den som vill driva igenom förändringar använder alltid brådska som argument.

Jag tar en kopp kaffe, öppnar dörren till trädgården och lyssnar på fåglarna. Det är de vanliga mesarna och finkarna som har vaknat till. Och idag hörde jag faktiskt en gråsiska.

Om ett par veckor sjunger koltrastarna igen.