Regeringsformen fyller 50 år, och det firades igår högtidligt i riksdagens andrakammarsal under närvaro av kungen och kronprinsessan.

Konstitutionsutskottet stod som värd för evenemanget.

En massa välkända och en del lite mindre kända politiker var där. Vid säkerhetskontrollen hamnade jag alldeles bredvid två före detta statsministrar.

Statsvetare och jurister har skrivit en bok om femtioåringen. Tommy Möller har redigerat boken som heter En författning i tiden.

Några av kapitlen presenterades av forskarna. Tre politiker (Hjelm-Wallén, Hökmark och Tarschys) fick sedan reflektera över de femtio åren.

Regeringsformen från 1974 innebar huvudsakligen (men inte enbart) en kodifiering av det som redan existerade. Vi hade sedan parlamentarismens genombrott haft det som brukar kallas ett författningslöst halvsekel. Den levande konstitutionen skulle nu var det tänkt omvandlas till en skriven. Praktik skulle bli paragrafer.

Vad har hänt sedan 1974? Tommy Möller talade om ett smygande paradigmskifte där domstolarnas roll har blivit allt viktigare. Delvis är detta en följd av europeiseringen, delvis är det en följd av att politiken har givit makt i vissa kniviga frågor till domstolarna.

När det gäller förvaltningsfrågorna betonade Göran Sundström ekonomivärdenas allt starkare ställning i förvaltningen, och att den utvecklingen har skett helt utan stöd i Regeringsformen.

Uppenbart är att mycket av det som är viktigt för förvaltningen sker frikopplat från Regeringsformens paragrafer.

Daniel Tarschys ifrågasatte om Regeringsformen verkligen fyllde 50 år, och att den text som finns idag kom till 2011. Det som många ser som en revidering var i praktiken, menade Tarschys, en ny Regeringsform.

Det blev en intressant förmiddag, nog främst tack vare forskarnas presentationer.

Och det var första gången som jag ”träffade” kungen sedan 1984, då jag promoverades till doktor vid en ceremoni i Stockholms Stadshus.

Kungen verkade trivas, men antecknade inte lika flitigt som Victoria gjorde.