Med jämna mellanrum får vi en diskussion om inte kultur i högre grad skulle kunna finansieras vid sidan av det offentliga.
Jag tänkte på det när det kom stora rubriker i tidningarna i veckan om att privata donatorer hade skänkt pengar till renoveringen av Operan.
300 miljoner kronor kommer från Erling Perssons stiftelse, Antonia Ax:son Johnson med familj och stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond.
Kanske kommer det att användas som argument för dem som vill att kultur i högre utsträckning ska finansieras privat.
Man bör ändå hålla i åtanke att staten betalar 3.2 miljarder för renoveringen, dvs. mer än 90% av penningsumman.
Kulturministerns invigningstal på Göteborgs filmfestival nyligen aktualiserar också frågan om kulturens roll.
Parisa Liljestrand betonade att regeringen genomför den politik som en majoritet av svenskarna har röstat för, och att de pengar som satsas på film (och annan kultur) ska göra största möjliga nytta.
Hon möttes av en del burop, vilket har rapporterats utförligt i media. Filmkonnässörerna var inte så förtjusta i att nyttoperspektivet betonades så starkt.
Det har runnit en hel del vatten under broarna sedan den tiden då målet för kulturpolitiken var att ”motverka kommersialismen negativa verkningar”.
Idag bejakas nyttoperspektivet, den privata finansieringen och kommersialismen … om än knappast när det handlar om operan.
Nytt år och det finns åtskilliga skäl till svartsyn.
Det finns många skäl till missmod (vilket nog kan förklara att det har varit glest med inlägg på bloggen under helgerna).
Ansjovisen verkar vara slut i Uppsala, så det blir nog ingen Jansson på julbordet i år.
Underbara ungar och fina föräldrar.
I veckan kom regeringens forskningsproposition för åren 2025 – 2028. Det blir gradvis ett tillskott av pengar till forskningen: 6.5 miljarder i slutet av perioden.
Den som hade hoppats att lärosätena skulle kunna öka sin andel av forskningsmedlen blir besvikna. Enbart cirka en fjärdedel av de nya forskningsmedlen går dit.
Föreläsning om kulturpolitik igår, den här gången hos Riksrevisionen.
Jag ordnade i början av 1990-talet tillsammans med Nils Brunsson och Hans Grohman (bullrigt legandarisk RRV-are) en utbildning i organisationsteori (en av deltagarna i den kursen var faktiskt med igår).
Jag funderar lite över utredningen som presenterades tidigare i veckan, den om den så kallade ”angiverilagen”.
Men det är en annan fråga som jag funderar över.
Jag var på teater igår tillsammans med kollegor och studenter på Södertörn.
Det blev en lång och händelserik dag igår … både surt och sött.
Jag hämtade henne på Fritids i Gamla Stan, vi fikade/käkade och framåt kvällen gick vi sedan på fotboll på Tele 2 (då hade också Jon anslutit).
Blyerts och blad 