Besökt utställningen med verk av Tyra Kleen på Uppsala Konstmuseum.
En adlig överklassbakgrund och pengar i familjen öppnade vid det förra sekelskiftet världen för den unga Tyra.
Hon verkade i Paris och Rom men reste också över stora delar av Asien. Hennes målningar av danserskor från Bali – i de dåvarande holländska kolonierna – gav henne ett namn i sin samtid.
I Paris började hon till att börja med att måla cafémiljöer (bilden ovan), men det lämnade hon.
Hon blev efterhand starkt påverkad av ockultism och spiritism, och drogs mot symbolismen vilket väl också var det som hände med Hilma af Klint, hennes samtida.
Ofta är det religiösa motiv på tavlorna (se nedan), men också motiv hämtade från grekisk mytologi.
I utställningstexten sägs att Kleen eftersträvade frihet från manlig dominans och från familjelivets instängda tillvaro … och att hon sökte alternativ till konventionell religion, industrialism, vetenskap och realistisk konst.
Det var i det här sökandet som hon – tydligen en smula inspirerad av Mata Haris succé på Paris scener – sökte sig till Bali för att dokumentera traditionella danser.
Hon var vagabond och äventyrare, och reste flitigt i Asien. Hon fotograferade, illustrerade böcker och skrev själv, bland annat Strövtåg i Orienten.
Tyra Kleen var erkänd konstnär också i sin samtid, men har fått en renässans nu på 2000-talet. Ett skäl är att det är först nu som de flesta av hennes verk har blivit tillgängliga.
När Kleen dog 1951 testamenterade hon sina konstverk, dagböcker, fotografier och brev till Riddarhuset (adlig som hon var), på villkor att de skulle hållas undangömda i femtio år.
Nu kan de i alla fall beskådas, och ett tag till på Konstmuséet i Uppsala.
Vi har äntligen kommit hem, meddelade statsministern när NATO-processen hade förts i hamn.
Elise Stefanik blir FN-ambassadör, dvs. hon som har kallat FN för en antisemitisk arbetsplats. De flesta av Trumps utvalda verkar vara starka förespråkare av Israels ockupationspolitik (några av dem har nog också förståelse för Rysslands).
Jag var på Moderna Museet igår och pratade om kulturpolitik.
Jag passade också på att kolla på de aktuella utställningarna, och blev riktigt glad av dessa. Huvudnumret nu är de tyska expressionisterna i ”die Brücke”. Det är sevärt.
Jag har sedan 8-årsåldern varit fotbollssupporter.
Vykortshöst har det varit ett tag, och fint att promenera i närbelägna Stadsskogen här i Uppsala.
Jag skulle tala på ett seminarium vid Förvaltningshögskolan om forskningsansökningar som genre, dvs. hur man kan göra för att förbättra sina möjligheter att få forskningsmedel.
När mina två äldsta barn var små (längesedan) åkte vi åtskilliga gånger nattåg till Skellefteå.
Dag Thelander har skrivit manus och Pär Wickström musiken … duon som under senare år har legat bakom en del fina uppsättningar med frigruppen Östfronten (pjäser om Milton Friedman och Michel Foucault).
Visby, oktober och sol är en oslagbar kombination.
Jag var i Bergen i förra veckan så jag har rört mig från en hansastad till en annan.
Har nu läst Maggie Strömberg och Torbjörn Nilssons lovordade bok om Nato-processen: Högt över havet.
Jag fick faktiskt en solig dag i Bergen (bilder från Bryggen).
Sverigedemokraterna har enligt egen utsago lagt fram 43 förslag som ska göra det ‘outhärdligt’ att vara gängkriminell i Sverige.
Jag är i Bergen och det regnar … och varför skulle det inte det på en plats där det regnar 200 dagar om året?
Skriet finns visserligen i Oslo, men det finns andra tavlor här som bär på ungefär samma känsla av förtvivlan.
Blyerts och blad 