Eftersom jag planerar en kurs för doktorander, funderar jag en del på kurser som jag själv gick (för några år sedan). Tre minns jag särskilt.

Den första var en i Vetenskapsteori där Gunnar Westerlund höll små roande miniföreläsningar om allt möjligt. Jag minns att jag som kursuppgift skrev en text om skillnaden mellan att förklara något och att förstå något. Vi läste en bok i samhällsvetenskaplig metod som är bättre än allt annat i ämnet som jag därefter har mött: Abraham Kaplans The Conduct of Inquiry. Kaplan finns fortfarande på mitt skrivbord.

Den andra var en kurs som leddes av Barbro Anell och Bo Persson: Hotets ekonomi. Vilken roll har dystopier  för handlandet i nuet. I vilken utsträckning är det möjligt att utmåla framtiden i så mörka färger (överbefolkning, slut på naturresurser etc.) att det blir enklare att få igenom det som önskas i nuet? Jag minns ett inspirerande seminarium med Svante Beckman om baklängesframtider, och så läste jag Johan Asplunds Teorier om framtiden och Harry Martinssons Aniara.

Den tredje var en kurs som Bertil Näslund ansvarade för. Den hette Zen, Castaneda, I Ching och deras relation till modern beslutsteori. Vi läste Alan Watts och Erich Fromm (om zenbuddism och psykoanalys), Robert Ornstein (Yin och Yang och forskningen om olika hjärnhalvor), Fritiof Capras The Tao of Physics och om Carlos Castanedas svampiga äventyr i de mexikanska djunglerna i The Teachings of Don Juan. Och som kronan på verket Robert M. Pirsigs Zen and the Art of Motorcycle Maintenance. Om vi fördjupade oss i någon modern beslutsteori minns jag inte.

Spännande var det, men jag undrar om en fakultetsnämnd 2015 hade godkänt Näslunds kursplan.