Jag var inbjuden till ett seminarium tidigare i veckan hos kollegor på Ekonomikum i Uppsala. Ett tjugotal deltagare: en handfull professorer, andra erfarna forskare och några doktorander.

Kloka kommentarer och nyfikna frågor.

Ibland bör man påminna sig om vilken lyx det är att få tillbringa sin vardag i akademin: att ges möjlighet att lyssna till forskare som har gjort någon intressant studie och (som den här gången) när andra verkar vara intresserade av att få veta vad man själv har ägnat sin tid åt.

Seminariet är själva hjärtat i det akademiska arbetet. Roligast är det när diskussionerna tar oväntade vändningar, och när man efteråt förstår lite bättre vad man själv har tänkt än vad man gjorde innan seminariet.

Ursprungligen är seminarium ett latinskt ord som ungefär betyder ‘jordbit där växter tas upp från fröer’.

Ett seminarium är alltså själva myllan, den plats där något kan växa.

—

(Bilden ovan till höger är från en utställning i Bror Hjorts Hus i Uppsala av Biancha Maria Barmens skulpturer: Snow falling without telling).