Vi var på en mycket trevligt samkväm i förra veckan (på Kulturoasen i Uppsala) med en kollega: professorn i musikvetenskap Lars Berglund.

Lars, som har en bakgrund som rockbasist och taxichaffis, har skrivit en intressant (och medialt uppmärksammad) bok som heter ”Lyssna på Bob Dylan”.

Boken kom ut lagom till bardens 85-års dag.

Jag lärde känna Lars när vi båda satt i Ämnesrådet på Vetenskapsrådet. Jag visste att han hade breda kulturella intressen, men inte att han höll på att skriva en bok om Bob Dylan.

Boken är mycket läsvärd, åtminstone om man som jag har lyssnat på Dylan ända sedan de tidiga skivorna i början av 1960-talet.

Mina favoriter är albumen Highway 61 Revisited (1965), Blonde on Blonde (1966) och Blood on the Tracks (1975), men han har skrivit så mycket som är bra. Också på senare tid. Albumet Modern Times (2006) är en favorit.

60-talet var visserligen mer Beatles än Dylan för mig. Men jag var alltid fascinerad av Dylans texter. Långt ifrån alltid begrep jag dem, men det lät så djäkla bra.

När jag var i London en sommarvecka under gymnasietiden köpte jag också en gul bok med alla Dylans texter och teckningar, ända fram till albumet New Morning (1970).

Jag hittar den nu i bokhyllan men den har, märker jag nu, fallit sönder i 466 lösa blad.

Lars hade förstås också den där gula boken.