Jag pratade i veckan på en konferens för högre tjänstemän i staten. På Münchenbryggeriet i Stockholm, med magnifik utsikt över Riddarfjärden.

Det var ca 300 på plats vid denna så kallade alumnikonferens.

Några av de större statliga myndigheterna har gått samman om kvalificerade utbildningar för sina anställda, och det är utbildningar som har pågått under ganska många år nu. Så det finns många alumner.

Det är en typ av utbildning som borde erbjudas till alla tjänstemän i staten, men regeringar (oavsett kulör) har aldrig varit intresserad av att skjuta till medel för sådant.

Själv pratade jag om Förvaltningspolitiken: från 60-talets programbudgetering till Tidö-regeringens. Men en kritisk udd mot det som den nuvarande regeringen håller på med.

Inledde konferensen gjorde civilminister Erik Slottner som är ansvarig i regeringen för förvaltningspolitiken. Hans anförande föll inte i god jord.

Slottner improviserade, men med hjälp av sina invanda talepunkter. Lite nonchalant att inte förbereda sig lite bättre. Han har ju ett helt gäng politiskt sakkunniga som skulle kunna skriva ett tal åt honom.

Han pratade om att slå samman myndigheter, om upphandling men mest om AI. Inom AI ska ju Sverige vara bland de tio bästa i världen, och förvaltningen ska vara bäst i världen.

Ministern sa också att riktlinjerna för ledarskap inom staten ska vara mod, eftertanke och integritet. Det lät som att tjänstemän ska handla först (modigt) och tänka lite senare (eftertanke), vilket ju förstås passar väl med en del av regeringens politik.

Åhörarna hade nog gärna velat veta mera den bristande tillit gentemot förvaltningen som flera ministrar har givit uttryck för och den låga takhöjd som tycks finnas på flera av de statliga myndigheterna.

Många sådana frågor kom sedan upp i senare programpunkter (bland annat i min) och vid diskussionerna under konferensen.

Men då hade civilminister Slottner redan hastat vidare till nästa (gissar jag) lika oförberedda framträdande.